Vertikalprovning av Nils Oscars årgångsjulöl 2010-2012

Mina vertikalprovningar fortsätter, och jag har en till planerad. Vi kör i kronologisk ordning, helt enkelt!

Samtliga öl följer följande:
7.7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
(om)Provade 2012-12-20

Doft:
2010:
Väldigt vinös. BBQ-sås. Kryddig och påtagligt syrlig. Äppelcidervinäger och nästan lite ättika. Med lite tid och värme så börjar en rostad, söt maltighet dyka upp långt nere på djupet. Vörtbröd, russin och mörk sirap. Färska mandariner, kryddnejlika och ingefära.
2011:
Betydligt mycket mer öltypisk doft. Rostad maltighet. Stor mustig fyllighet med chokladkola och mint. Tunga, mustiga dofter av läder och tobak som nästan drar över mot askfat. Begynnande vinösitet finns där på djupet, och man kan tydligt spåra utvecklingen. Även kryddigheten finns där.
2012:
Tydligt, rostat maltig med väldigt starka lädertoner. Kakao och mjölkchokladtryffel med nougat. Trots en ganska tydlig komplexitet så känns den relativt enkelspårig med en mustig, rostad maltighet. Påtagligt söt, men känns något tunn.

Smak:
2010:
Väldigt harmonisk, med stora likheter mellan doft och smak. Vinösiteten är mycket påtaglig, även om syrligheten ganska snart övermannas av den rostade och mustiga maltigheten. Syltad ingefära styr syrligheten och kryddigheten, som sedan drar över mot korinter och torkade plommon. Balanserande sötma, men beskan är nästan obefintlig.
2011:
Väldigt mustig, mer påtaglig beska och härliga toner av mörk choklad och en nästan gräddig fyllighet i kroppen. I eftersmaken kommer en lite lätt syrlig kryddighet fram, drar över lite åt vitvinsvinäger. Avrundas med en fin kombination av apelsinskal och mint.
2012:
Sötare än sina äldre tvillingar, men också med mer tydligt markerad beska och rostade toner. Maltigheten är mer framträdande, och smakerna är spretigare och inte lika välkomponerad, och det är tydligt att den är yngre.

Summering:
2010:
Definitivt inte för alla, och jag är själv osäker på vad jag tycker, och misstänker att detta är en fantastisk upplevelse vid rätt tillfälle, när man är i rätt sinnesstämning. Väldigt komplex och givande om man tar sig sin tid med den.
2011:
Vinnaren hittills med sin balans mellan komplexitet och smakrikedom. Härligt mustig och en ren njutning.
2012:
Det märks att den verkligen växer efter ett år, och att det kan löna sig väldigt mycket att lägga undan en öl ett år eller två. Inget fel som ung, men uppnår nya höjder som lagrad!

Widmer Brothers Brrr Seasonal Ale

Widmer Brothers Brrr Seasonal Ale
72%
35.5%
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-12-18

Helt klart årets mest kreativa namn på ett öl, måste jag säga. Ett bryggeri med kultstatus som har varit med sedan länge. Redan 1984 grundades bryggeriet av bröderna Rob och Kurt i Portland, Oregon, och redan 1988 så grundade man en ölfestival i samma stad tillsammans med Bridgeport Ales och Portland Brewing Company. Mer detaljer kan fås på http://widmerbrothers.com/history/.


Doft:
Härligt humlearomatisk med fruktiga toner och en sirapsartad, kraftfull maltighet. Honungssötma och lönnsirap. Viss jordighet, lite tallbarr och koda får mig absolut att tänka på Amarillo. Avrundas med pomerans, citronskal och lite russin.

Smak:
Fyllig och kraftfull med en rejäl maltig kropp och eleganta övertoner av citron och rivet apelsinskal. Tydligt markerad men mild och välintegrerad humlebeska. Eftersmaken är påtagligt söt och honungslen. Avslutas med en liten svans av frisk lime och en värmande maltighet.

Summering:
Härligt mustig vinteröl, inga krusiduller, men slit och finess.

De Struise Pannepot 2011 Old Fishermans Ale

De Struise Pannepot 2011 Old Fishermans Ale
10%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-12-11

Utöver att namnet kommer från en traditionell sorts fiskebåt som använts i trakten kring bryggeriet så finns inte mycket info att tillgå om denna strong ale. Vi låter doft och smak tala för sig.


Doft:
Honungslen och värmande bara i doften. Fyllig och söt, typiskt belgisk med lite kryddiga drag med tobak och ingefära. Lätt vinöst druvig karaktär. Härligt fruktig med röda äpplen och gråpäron. Lite blommande ljung. Det kan vara årstiden, men jag tycker mig ana lite pepparkakor i doften också, i alla fall kardemumma och lite nejlika.

Smak:
Sirapssöt och fyllig. Påtagligt fruktig i början, men drar snabbt över mot mer rostade toner med tobak, läder och mörkt bröd. I eftersmaken kommer först en ganska tydligt rostad maltighet och en bränd beska innan det drar över i mörk sirap och muscovadosocker innan vi kommer till kryddorna, främst med ingefära och lite chili, samt till sist lite len honung och lavendel.

Summering:
Mycket belgisk, mycket kraftfull och smakrik. Kan nog vinna en del på att få ligga ett år eller två, men riktigt rund och fin i smaken redan nu.

Dalwhinnie 15

Dalwhinnie 15
43%
4 cl
The Bishop's Arms Lund
Skottland, Highlands
Provad 2012-09-21

Ett minst sagt försenat tillskott, men bättre sent än aldrig! Dalwhinnie är det högst belägna whiskydestilleriet i Skottland med sina 359 meter över havet, och slår därför med fyra meter Braeval. Vid destilleriet så ligger även en väderstation, och det var länge destillerichefens uppgift att avläsa denna några gånger om dagen och rapportera detta till de rätta myndigheterna.


Doft:
Påtagligt rökig med drag av jod. Aningen blommig med toner som påminner om gelégodis. Krämig och rund med honung och vaniljsås. Avslutas med lite rosor.

Smak:
Torr, torvig rökighet med rostade, beska, tanningbetonade fattoner och en viss, angenäm sälta. Lätt syrlighet från malten som drar över i amerikanska ektoner med vaniljkräm och kola. Lite gräsig med drag av paprika och avrundas med lite bränt gummi och en lätt godisartad sötma och fruktighet.

Summering:
Ofta förbisedd och en aning "uppenbar", rund och fint honungssöt whisky med nästan lite kustlika drag som ofta påstås komma från höjden som destilleriet ligger på.

Courage Imperial Russian Stout 2012

Courage Imperial Russian Stout 2012
10%
27.5 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-12-10
 
Courage brygger bara en omgång av dessa per år, i enlighet med traditionen av att brygga öl för tsarinan Katarina den Stora 1795. För att det ska verka ytterligare lite mer exklusivt så säljs den i numrerad butelj, i detta fall exemplar 153 084 av 210 000.


Doft:
Ofantligt mustig doft. Långlagrad hårdost i ett gammalt bibliotek med väl insuttna Chesterfieldmöbler. Mättad med mörk chokladkola och mörkt bröd med lite rökiga stråk. I det närmaste köttig med en påtaglig sälta. Mineraler och potatischips... hmmm... udda doftkombinationer, men väldigt väl sammanhållet och fungerar förvånansvärt bra. En kryddighet med chili och saffran som för tankarna till Talisker, och den salta köttigheten drar i det närmaste över mot Springbank.

Smak:
Köttig, mycket fyllig kropp med inslag vinösa övertoner som tillsammans med ett örtigt stråk tycks viska om rosévin från Provence. Kakao och tung, mörk chokladkola. Espressokaffe med lite lätt fruktiga toner. Gråpäron, torkade persikor och honung sköljer fram i eftersmaken, tillsammans med några små rökvirvlar som i en Dalwhinnie.

Summering:
Mäktig, stor och kraftfull. Allt man kan önska av en IS och mer därtill, troligtvis en av de bästa jag smakat, och jag anar en enorm lagringspotential också. Det blir några för källaren, helt enkelt.

S:t Eriks God Jul Porter

S:t Eriks God Jul Porter
5.9%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-12-09

I år så bjuder S:t Eriks på en porter till jul, som ska vara väl avvägd för julbordets alla smaker. Vi får se om kvalitén är lika god som deras barley wine förra året.


Doft.
Relativt söt och vaniljmättad doft. Sött mörkt bröd med russin. En liten klick kolasås ligger ovanpå en ordentligt rostad maltbas som avrundas med lite vegetabiliska toner. Helheten är mild och återhållsam.

Smak:
Mjölkchoklad, kaffe och en påtaglig sötma. Relativt mild karaktär med begränsad beska. Lite blommiga drag i eftersmaken. Det hela avslutas med lite farinsocker, vanilj och kokos.

Summering:
Helt OK porter, som säkerligen kommer gå bra till julbordet, men jag väntar fortfarande på att S:t Eriks ska komma med en porter som ligger i samma klass som deras Pompona, som fanns tillfälligt för lite drygt två år sedan.

Anchor Christmas Ale 2011 vs. 2012

Anchor Christmas Ale 2011 vs. 2012
Showdown! Jag tyckte att det var dags för en vertikalprovning (flera årgångar bredvid varandra), dels för att se hur ett öl utvecklas, och om man märker några direkta skillnader. Flera provningar av denna typen kommer att följa vågar jag utlova!

Specifikationerna gäller för båda ölen:
5.5%
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-12-06

Jag har provat båda två innan, och tyckt att årets utgåva har känts lite väl tunn i jämförelse med årgångarna 2009-2011, nu får vi se om det stämmer.


Doft:
I båda två hittar vi mängder med julkryddor, och det är svårt att inte börja sjunga "Jingle Bells" rakt uppochner. Dock så tar 2011:an poängen direkt, med en betydligt djupare och mustigare doft med ganska mycket chokladkola och lite läder, medan 2012:an är mer syrlig och tunn i doften, med ett något rökigt drag. 2012:an drar lite mer åt det blommiga hållet, och 2011:an påminner mer om blomjorden i sin mustighet, och tankarna söker sig till en jordkällare.

Smak:
2011:an öppnar starkt med kaffe och riktigt mörk choklad och chokladkola, och en rejäl beska under kryddigheten. Fylligheten är påtaglig och eftersmaken är harmonisk och lång, med lite torra och rökiga mineraltoner. 2012:an är mer len i sin munkänsla, med en inte lika markerad beska, och mer tydligt uttalade toner av blommor och en mer framträdande karaktär från julkryddorna. Något spretigare och lättare än 2011:an.

Summering:
Min tidigare känsla står sig fortfarande, och utifrån vad jag minns från tidigare årgångar så är inte mustigheten och tyngden bara en faktor av 2011:ans lagring, utan också att den var något fylligare och kraftfullare än 2012:an, och saknar den skarpa syrligheten.

Dugges Easy Christmas

Dugges Easy Christmas
4.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-12-05

Årets svagaste julöl, rent alkoholmässigt, av icke-folkölsvarianterna. Ett öl som trotsar rådande trender och siktar på det traditionella, nämligen att passa bra till julmaten, medan de flesta i årets släpp tycks sikta in sin mer på att vara trevliga att dricka efteråt.


Doft:
Mustig, jordig brittisk humle och rostat söt karamellmalt. En lite lätt rökig mineralton i mellanregistret, som sen toppas av med en liten anstrykning av lime, apelsinskal och det hela knyts ihop med en lite nötig karaktär och mandelmassa.

Smak:
Lite tydligare humlekaraktär än i doften, med gråpäron och lite muskotnöt. Malten kommer först i andra vågen men en angenämt knäckig sötma och måttlig beska som drar åt lite pomerans. Med lite temperatur så växer sig citruskaraktären lite starkare och en hint av sötmandel dyker upp som hastigast.

Summering:
Stadigt och bra matöl till julen, med välbalanserad beska och ordentligt fyllig kropp för sin styrka.

Sigtuna East Coast Pale Ale

Sigtuna East Coast Pale Ale
5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-12-04

Då börjar vi försöka blåsa liv i allting här igen. Har en massa smaknoteringar på allt möjligt gott som kommer inom kort!


Doft:
Golding-humle och drag av nötter täckta i honung. Små, små toner av citrus som går att härleda till amerikanska humletyper, men främst en tydlig kryddighet från den brittiska humlen och en påtaglig maltsötma i botten.

Smak:
Smaken är i det närmaste identisk med doften, bortsett att de kryddiga dragen i humlen drar mer åt det blommiga hållet med syrén och den amerikanska humlen med sin tropiska fruktkaraktär får lite större utrymme. Angenämt maltsöt och rund i kroppen.

Summering:
Härligt okrystad och rättfram öl. Välbalanserad på alla sätt och vis, perfekt "vardagsöl".

Fuller's Brewer's Reserve no. 4 Oak Aged Ale

Fuller's Brewer's Reserve no. 4 Oak Aged Ale
8.5%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-11-28

Lagrad på ekfat från armagnacproducenten Comte de Lauvia i minst ett år så borgar denna utgåvan för en likartad succé som det blev förra gången.



Doft:
Maltig och mustig doft som understryks av en stram struktur från ekfaten. Lätt druvig karaktär med drag av koda, våt jord och granbarr. Kola med vaniljsocker pudrat över. Elegant ton av torkade frukter. Mycket välbalanserad och integrerad doft.

Smak:
Tydliga drag av armangac med sin druviga sötma, kryddiga ekton och sina torkade frukter. Malten är aningen rostad och ger en karamelliserad sötma som bas som fatkaraktären får bygga vidare på. Mycket som drar åt skogs-hållet med granbarr, koda, lingon, blåbär, skogsbär, lite hjortron och en viss jordighet. Det hela hålls ihop av en stram tanninton från eken och ett bränt, nästan lite rökigt stråk i eftersmaken ger en väldigt spännande helhetsbild. Mycket komplex och välintegrerad även i smaken, med mycket god balans. Aningen syrlig fram i eftersmaken, tillsammans med en bitterhet som känns mer som att den kommer från fatkaraktären än humle, och drar över i härlig, mörk choklad.

Summering:
Skall absolut inte drickas kall, då är den knuten och ger nästan ingenting, utan den måste få syre och värme för att öppna upp sig och verkligen leverera hela sin komplexa palett av smaker och dofter.

Sigtuna Prince of Darkness Black IPA

Sigtuna Prince of Darkness Black IPA
8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-11-07

Svart IPA är på modet, och Sigtuna vill ju inte missa chansen att visa framfötterna bland resten av höstens fantastiska ölsläpp. Här refererar man till öltypen på etiketten som "Cascadian Dark Ale", alltså mörkt öl från Cascade-bergen i Washington.


Doft:
En komplex kombination mellan den rostade maltens brända chokladtoner och en friskt syrlig humlearom gå ihop för att skapa en helhet som för tankarna direkt till Kalamataoliver. Något knuten när den är kall, men med lite värme så smyger sig även en druvig sötma fram tillsammans med drag av ljus chokladkola pudrad med vaniljsocker och döljer olivdofte, vilket är tur för mig som inte gillar oliver.

Smak:
Inleds med en smekning av humle innan en mäktig rostad beska sveper fram igenom munnen. Kraftiga toner av söt lakrits och smultron växer upp ur askan som beskan har lämnat efter sig. Även här behövs en viss temperatur innan ölet börjar leverera som väntat. En aning blommig och en svag, svag hint av Basset's vingummin.

Summering:
Smakrik och komplex, men behöver verkligen närma sig rumstemperatur innan den börjar öppna upp sig.

Stockholm Beer & Whisky Festival del 2, Ardbeg och Highland Park

Då var vi igång alltså, och vi sparkar igång det hela med en kortare samling intryck från hög- och lågvattenmärken från Ardbeg!

Ardbegprovning
Under Michael Heads ledning så fick vi lära oss en hel del bra saker om Ardbeg, och prova några bra och några mindre bra sorter. Exempelvis fick vi lära oss hur pass mycket arbete som läggs ner i fatarbetet (fatarbetet är whiskyvärldens motsvarighet till fotarbete, alltså), och att all deras whisky bygger på exakt samma maltbas, med två undantag (Supernova och Blasda), som röks till 45-50 ppm innan den läggs till vila.

I övrigt var det, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, mycket mystik och smoke and mirrors, och inte så mycket ren information. Här följer ett urval, 10-åringen och Uigeadail är inte med eftersom jag redan recenserat dem, och Corryvreckan uteblir eftersom den också ska få ett eget inlägg senare.

Ardbeg Galileo
49%

Denna utgåva är alltså lagrad på Marsalafat från Sicilien, och har redan (föga överraskande) blivit ett samlarobjekt. Whiskyn destillerades ett par år efter att man blåst liv i de gamla pannorna, nämligen 1999. Den fick sitt namn för att Ardbeg nu har blivit första whisky i rymden.

Doft och smaknoteringar har på grund av tids- och platsbrist fått slås ihop till ett här:
Helhet:
Den eleganta marsala-sötman är fantastisk och mjukt fruktig på ett ytterst angenämt sätt. Kryddig och mjuk ekfatston med drag av chokladkola. Typiskt torvig Ardbeg-rök som är ganska mjuk, och den bär med sig en skön sälta.Väldigt mild med lite vegetabiliska toner i finishen.


Ardbeg Alligator
51%

Ett av förra årets stora whiskysläpp, med tillhörande jättehype som föll pladask. Visst, folk köper den fortfarande, och många håller inte eller vill inte hålla med, men jag vet att jag inte är ensam om att hysa denna åsikt. Whiskyn fick sitt namn på grund av att de extremt hårt rostade fat man lagrat den på ser ut som alligatorhud på insidan.

Helhet:
Endimensionell. För hårt kolad, där bara en liten, liten kryddighet och sälta slår igenom initialt. En anstrykning av frukt. Väldigt mycket kola och karamell, föga överraskande. En aning ingefära. Blir tunnare med vatten, och det ska gudarna veta att det inte är något positivt i detta fallet.


Ardbeg 10 year old Cask Surprise
56.8%

Unikt fatprov som inte kommer buteljeras i sig självt utan kommer ingå i någon av deras standardbuteljeringar.

Helhet:
Extremt blommig och väldigt mjuk. Mycket kola och vanilj. Blommorna slår igenom fantastiskt whiskyn upplevs nästan som rye-liknande. Kryddig och aningen kärv. Rosor och syrén, lite parfymerad. Väldigt tydlig eftersmak av saffran. Intressant prov på Ardbegs lättare, elegantare sida, även om denna i sig var en aning spretig.

-------------------------------------------------------------
Highland Park -provning
Mer faktabaserad och mindre säljinriktad var dock HP-provningen, där vi fick veta att HP är ett av de få destillerier som fortfarande mältar en del av sitt eget korn, närmare bestämt ungefär 20%. Vi fick också höra att "at Highland Park we do not use caramell, because caramell costs money, and Highland Park is owned by scottish people!"

Jag tänker lämna både 12-åringen och 18-åringen hädan, eftersom risken är överhängande att de dyker upp här i egna höga personer längre fram. 21 sparas också till ett finare tillfälle, då den lär vara på väg tillbaka!

Highland Park Drakkar
40%
Med ungefär 8 år på amerikanska ekfat så representerar denna tax free -buteljering den unga och spänstiga sidan av HP.

Helhet:
Fräsch och ung. Maltsöt inledningsvis, och intensivt fruktighet. Avslutas med mjuk torvrök och smörkola. Mycket mer torv i doften än vad som återfinns i smaken. Avrundas torrt med honung och ingefära. Typiskt Highland Park, i att den går från söt till torr efter en stund i munnen.


Highland Park Thor
52.1%
Oj oj oj. Detta är en best. Både whiskyn och förpackningen. Smaklöst förpackad, kanske, men den gick bevisligen hem hos samlare och entusiaster

Helhet:
Man hinner inte skriva ner allting fort nog. Börjar okaraktäristiskt med en kraftig smäll av torv, med mycket sälta och kryddor. Drar betydligt mycket mer åt Islay än vad HP brukar göra. Sedan kommer nästa våg, och här snackar vi Speyside och lättare Highlands med blommor, främst blommande rosor, ljunghonung och fläder. Väldigt komplex och djup. Efter en stund så växer en ny rökvåg fram, som bjuder på en blandning mellan torvrök och trärök. En sista rökslinga med lite enris virvlar över tungan samtidigt som alla andra smaker dansar igenom munnen i repris innan den till slut lägger sig för att sova. En inledningsvis aggressiv whisky som lugnar ner sig allteftersom, och bjuder på en makalös smakupplevelse!

Fler provningar och annat gott från festivalen kommer upp under de närmaste dagarna!

Smygprovning av Brygghuset Finn IPA

Brygghuset Finn IPA
6.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-11-05

Brygghuset Finn är än så länge inte i kommersiell produktion, och jobbar just nu för att färdigställa sitt bryggeri. Jag har haft turen att få en möjlighet att provsmaka deras IPA, och det tackar vi för! Man kan följa deras utveckling på https://www.facebook.com/brygghusetfinn.


Doft:
Välbalanserad, komplex doft. En trevlig bladning av en jästig sötma, och fruktighet från humlen. Frukterna drar mot kiwi, citron, apelsinskal och mango. Maltprofilen är väl uttalad och ger en bra struktur för fruktigheten och håller jästsötman i schack. Vidare visar sig en väldigt angenäm kryddighet efter en stund, som ger ett riktigt bra drag i doften. Kanel och kardemumma blandas med lite cederträ. Kombinationen mellan maltens brödighet, jästens sötma och de kryddiga dragen får mig att osökt tänka på nybakade kanelbullar, med en släng av julkänsla av apelsinen och kardemumman. Väldigt djup och mångfacetterad doft!

Smak:
Fruktigheten dominerar första intrycket, med apelsinskal, gröna päron och en fräsch, gräsig ton. Detta ger dock snart vika för en väl utpräglad maltighet, och frukterna ligger kvar som en slöja ute i sidorna, för att sedan komma tillbaks ytterligare en gång. Däremellan har vi en skön balans mellan kryddigheten, som nu har dragit över mer mot svartpeppar och ingefära, med ett lite örtigt håll med ett kryddmått mejram, och sötman från både jästen och karamellmalten, samtidigt som en mild beska klingar ut. Välstrukturerad smak.

Summering:
Om det är såhär det ska fortsätta så kan det bli hur bra som helst framöver! Riktigt lovande, komplex öl, där det enda jag har att anmärka på är att jag hade velat ha ett uns mer beska. I övrigt så ser jag fram emot att följa grabbarnas utveckling!

Uppdatering och summering av Stockholm Beer & Whisky Festival 2012, del 1

Oj oj oj. Det var visst ett tag sedan. Mycket att göra. Places to go, people to see. Men nu så ska vi nog kunna komma igång igen! Stockholm Beer & Whisky Festival slog besökarrekord i år igen, med sina drygt 36 000 besökare på två helger. Själv var jag där första helgen, två dagar. Det blev fem provningar, Ardbeg, Talisker, Highland Park, Old Pulteney och en provning av fem stycken toskanska Sangiovese-viner. Allt var ju givetvis bra, men vissa saker var bättre än andra.

Jag vet att många av er redan sitter med sitt glas favoritardbeg och bara väntar på hur hyllningarna över Ardbegprovningen ska börja regna. Tyvärr så måste jag säga att det var den provning som var minst fantastisk. Dels dras helhetsintrycket ner av att det var fullsatt och lite till, och en del sällskap var lite väl högljuda. I övrigt var det för mycket smoke and mirrors för att ytterligare bygga på deras mystiska image, och dessutom så kändes en hel del av det inte som att det var en anställd som verkligen brann för sin produkt och verkligen var genuint entusiastisk, utan det kändes till stor del som det gamla vanliga säljsnacket. Men laguppställningen var ju oklanderlig, med 10-åringen, Uigeadail, Corryvreckan, Galileo, Alligator och ett 10-årigt fatprov under namnet "cask surprise". Det är en mäktig uppställning, och jag blev positivt överraskad av Galileon, med sina 13 år på marsalafat, och duon Uigeadail/Corryvreckan levererade som vanligt toppklass. Jag är fortfarande inte imponerad det minsta av Alligator, och är minst sagt perplex gällande varför man inte hade med något annat istället. Fat provet var en riktig smaksensation, som jag återkommer till senare.

Highland Park-provningen var väldigt angenäm, och en också något överfull, men i övrigt full av humor och roliga faktainslag. Man kan kanske framförallt nämna saker som "now, if you look at this lovely, deep amber colour of the whisky, you instinctively know that this colour... will tell you absolutely nothing about the whisky in the glass! This is because some whisky destilleries will use caramell to alter the colour of their whisky. Now, at Highland Park, we don't do that. Because caramell costs money, and Highland Park is owned by scottish people!"
Laguppställningen var minst lika imponerande där, med deras tax free-släpp Drakkar, 12-åringen, 18-åringen, 21-åringen (som för övrigt kommer tillbaks inom kort!) och förra årets stora snackis, Thor. För egen del så tog 21-åringen hem segern, med Thor som god tvåa.

Taliskerprovningen bevistades av ett glatt (kanske i gladaste laget...) gäng norrmän, och inleddes överraskande nog med en tjuvtitt (och smak) på The Singleton of Dufftown 18, som lanseras i december. Värd att hålla ögonen på. I övrigt så var det 10-åringen, Distiller's Edition, 57' North, 18-åringen och 30-åringen. Talisker håller allt som oftast väldigt hög klass, och 30-åringen var ett kärt återseende från förra året, men den whisky som stod ut, huvudet högre än sina kompisar var utan tvekan 18-åringen, som också har utlovat att göra en comeback inom kort. Ännu mer goda nyheter, alltså.

Vinprovningen får bli ett eget kapitel i denna historia, och den återkommer jag till senare.

Det starkaste minnet är dock tveklöst Old Pulteney-provningen, som jag sent kommer glömma! Under ledning av den fantastiska duon Tanya Fraser och Margaret Mary Clarke så hade vi en underbar, intim provning (övriga besökare var två brand ambassadors knutna till Old Pulteney/Berntson Brands och tre av oss vanliga dödliga). Med ett himelskt urval av whisky så bjöds vi på en hel del godbitar som inte kommer gå att få tag på inom överskådlig framtid. 12-åringen (som i övrigt är den, i min mening, bästa standardwhisky du kan få tag på om du har en tightare budget, under 400), 17-åringen, 21-åringen (korad till världens bästa whisky i år i Jim Murrays Whisky Bible), deras råsprit, två olika 23-åringar, på bourbon- respektive sherryfat, samt den mäktiga 30-åringen som kronan på verket.

Det är en snabb sammanfattning, och jag kommer återkomma i flera kapitel med mer detaljerade utdrag, hoppas att ni kan bärga er!

Lagunitas Maximus IPA

Lagunitas Maximus IPA
8%
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-09-26


Doft:
Amerikansk IPA rakt igenom. Fruktig så det står härliga till och en rejäl humlebeska. Torkade frukter, persikor, lite skogsaktiga toner som direkt för tankarna till Amarillo och ananas som påminner om Cascade. Koda och lite ingefära med lite hartsiga toner. Djup och komplex doft. Trevlig maltsötma med lite ljust farinsocker avrundar helhetsintrycket.

Smak:
Markerad beska med lite rostade toner som kompletteras fint av maltens sötma. De aromatiska humletonerna får inte riktigt samma spelrum som man kan förvänta sig i en amerikansk IPA, utan kryper mer fram i eftersmaken med en härligt söt limekaraktär med lite drag av honung och sockerkaka. Längst bak har vi lite av de torkade frukterna med svartvinbärsblad, mandarin och ytterligare en liten släng maltighet.

Summering:
Sötman kanske tar överhanden lite, men det är uppfriskande att se en IPA där malten faktiskt får spela fritt på det sättet och humlen sätter sig i baksätet, och i huvudsak bidrar med beska.

BenRiach 15 Tawny Port

BenRiach 15 Tawny Port
46 %
70 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Speyside
Provad 2012-09-25

En juvel jag fick chansen att prova på St. Patrick's Day tidigare i år, och den föll i så god jord så att det var bara att knalla ner och beställa hem en flaska, och sedan dess så har den bara fått kika fram vid riktigt speciella tillfällen. Idag blir det som en del av upptakten till årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival.


Doft:
Torkade frukter och söta, röda äpplen. Saffran och lakrits, med lite florsocker. Kittlande söt och lockande elegant. Lime och rivet apelsinskal med en väldigt lätt touch av ekkaraktär. Lite pomerans men utan bitterheten. Fyllig doft med drag av sötmandel, som påminner om mandelmassa. Fläder, blommande rosor och gråpäron. Någonting som påminner om fiskkaraktären man kan hitta i Springbank, men mycket, mycket lättare. Som gravad lax ungefär. Avrundas av lite vanilj och en liten, liten kryddighet.

Smak:
Mer framträdande ekkaraktär än vad doften lovar, med en distinkt rostad bitterhet. Dock fortfarande härligt fruktig, om än med en mer pikant kryddighet. En aningen uttorkande egenskap. Persikor och en trevlig sötma. Rosvatten och lite fläder som övergår i mogna körsbär och björnbär. Lite inslag av syrliga, röda vinbär. Eftersmak av mörk choklad från de rostade faten, lite hallon, saffran och en liten sälta.

D. Carnegie & Co. 175th Anniversary

D. Carnegie & Co. 175th Anniversary
8.8%
75 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-09-23

Här har vi en goding som uppvärmning inför Stockholm Beer & Whisky Festival till helgen (woohoooo!). En begränsad utgåva för att fira Carnegies 175-årsjubileum, bryggd i samarbete med Garrett Oliver. Om namnet inte är bekant, så är det absolut på tiden att ni stiftar den bekantskapen! Garrett är nämligen bryggmästare på ett av de bryggerier som har tagit det svenska folket med storm (med mycket god anledning, dessutom), nämligen Brooklyn Brewery.

Etiketten förtäljer D. Carnegie & Co.s historia, och att deras öl exporterades som en exklusiv lyxvara tidigt i bryggeriets historia, och exporterades till bland annat New York och Havanna. Här har Garrett tillsammans med Carnegies bryggmästare Daniel Eriksson tagit fram en mäktig porter som har fått vila på bourbonfat från Heaven Hill.


Doft:
Påtaglig bourbonfatskaraktär med mjuka vaniljtoner och härlig sötma. Klart rostad maltkaraktär som kommer fram med lite temperatur, men kylskåpskall så domineras doften helt och hållet av faten. Lätt fruktig med karaktär av gråpäron en aning pomerans. Efter en stund så växer en fin, balanserad doft av mjölkchoklad fram tillsammans med lite nötiga drag som drar över åt mandelmassa. Väldigt djup och mångfacetterad. Söt mandelton och en lite lätt rökig karaktär. Lite kryddiga nyanser avrundar helheten och ekkaraktären ger en mjuk rondör som håller ihop hela doftpaletten.

Smak:
Mycket len och mjuk smak med honungstoner och vanilj, samt smörkola. Lätt rostad karaktär och en angenäm kryddighet av ingefära. Angenäm sötma med mandeltoner som liknar de som återfinns i doften. Även mjölkchokladtonerna från doften återfinns i smaken, och ölet är i stora drag väldigt harmoniskt där doft och smak är väldigt lika. Dock framträder de rostade tonerna betydligt mer i smaken, och fatkaraktären ger mer ljus chokladkola än vanilj. Extremt väl avrundad smak, där ekkaraktären håller ihop helheten utan att ta överhanden, och bidrar, förutom chokladkolan, med en liten kryddighet och inte minst toner av sötmandel och lite torkade frukter.

Summering:
Ett riktigt stort och komplext öl som har mått riktigt bra både av sin tid på fat och sitt år i mitt skåp, vilket bara har skänkt mer djup och komplexitet.

Chimay Blanche Tripel

Chimay Blanche Tripel
8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-09-16

Mellanbrodern i familjen Chimay. Mer sällsynt än den klassiska blåa, mer lättillgänglig än den ack, så svårfångade röda, som flyter in och ut ur Systembolagets beställningssortiment.


Doft:
Söt, jästmättad doft med en god maltighet och angenäm fruktighet. Lite suddgummi och en skönt kryddig karaktär. Aningen syrlig och rakt igenom väldigt traditionellt belgisk. Djup och mycket komplex doft.

Smak:
Kryddig och jästsöt med en uppfriskande syrlighet som hjälper till att bära upp den tunga och mustiga maltkroppen. Komplexiteten i smaken är också påtaglig, och kräver en bra stund för att nysta upp alla nyanserna. Avslutas generöst med lite mjölkchoklad och torkade frukter.

Summering:
En klassiker som visar precis hur det ska gå till.

Brooklyn Local 1

 Brooklyn Local 1
9%
75 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-09-09 

Ytterligare en belgisk-inspirerad variant från Brooklyn. 100% flaskjäst.

Doft:
Syrlig vetekaraktär med tydliga jästtoner. Typiskt belgiska drag av spontanjäst öl. Krispigt torr och aningen blommigt parfymerad doft. Små drag av vanilj och en ganska pigg fruktighet. Ganska kryddig med drag av kanel och ingefära tillsammans med lite stråk av banan. Gråpäron och lite mer exotiska torkade frukter. En liten aning lime och enbär.




Smak:
Markerad syrlighet med lätta bondgårdstoner. Lite halm. Fläder och tobak. I eftersmaken kommer en liten beska krypandes. Fruktigheten är inte lika tillgänglig som i doften, men kommer så småningom med lite päron och honungsmelon. Väldigt torr, lätt och elegant, även om beskan ger en viss tyngd.

Summering:
Faller ändå i skuggan bakom deras Sorachi Ace, men fortfarande mycket bra

The Balvenie 21 Port Wood

The Balvenie 21 Port Wood
40%
70 cl
Farsans whiskyhylla
Skottland, Speyside
Provad 2012-08-28

The Balvenie, Glenfiddichs systerdestilleri i Dufftown, som har varit på tapeten här innan med deras 12-åriga Double Wood. Om DWn är deras standardutgåva så är detta deras flaggskepp. Jag är ju dessutom väldigt förtjust i portvin, men har sällan stött på portvinsfatslagrad whisky som verkligen fungerar (undantaget BenRiach 15, som kommer om ett tag). Här är dock förhoppningarna höga.


Doft:
Mjuk amerikansk ekkaraktär med vanilj och kokosflingor. Elegant gräddkola och massvis med olika lager fruktighet. Jag hittar både gröna och röda äpplen, rivet apelsinskal och russin. Ekkaraktären är påtaglig men inte så överväldigande som den kan bli när man kommer över 20-årsstrecket. Kryddiga toner från portvinsfaten, dels från de spanska ekfaten, dels från Touriga Nacionaldruvans egna karaktär. Druvig sötma balanserar en lätt rostad fatton som drar över åt choklad. Enorm och överväldigande men lätt och stilig.

Smak:
Vinös samtidigt som den är påtagligt maltig. En lätt bitter kakaoton drar fram över tungan medan maltsötman sprider sig ut åt sidorna av munnen, för att sen ge väg för en rostad ton och massiv fruktighet, som i sin tur övergår i en lätt vegetabilisk ton med en mjuk amerikansk ekkaraktär med kokosflingor. Jag hinner inte skriva fort nog för att få med alla nyanser. Våg efter våg sköljer genom munnen och för med sig nya intryck, för att efter en lång stund stilla sig i en druvigt söt eftersmak med en kryddig ton och mjuk vanilj

Summering:
Yes! Här har portvinsfaten verkligen fungerat! Kraftfull och djup, men fortfarande extremt elegant.

Shepherd Neame Spooks Ale

Shepherd Neame Spooks Ale
4.7%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-09-10

Gall of Shepherd
Slip of Neame
Silver'd in the 
Kents moon dream
Double, double boil & bubble
Hops brown & barley stubble 

Så låter det klassiska bryggeriet Shepherd Neame presentera sin halloweenöl. Är den läskig? Återstår att se!

Doft:
Jordig och lite örtig med klara drag av murkig, typiskt brittisk humle och en klar maltighet med en bra karamellkaraktär. Lite brända toner som drar åt askfat, samt lite fräschare gräsiga toner.

Smak:
Skönt rostad karaktär med en trevlig maltsötma som får lite extra skjuts och oooomph (en ytterst vetenskaplig term) av en härligt balanserad humlebeska och lite jordiga toner. Smaker som påminner om en höstskog, med vått trä, mossa och löv.

Summering:
Härligt brittisk och höstig. Inte det minsta läskig, faktiskt. Tvärt om, riktigt god!

Trappistes Rochefort 6

Trappistes Rochefort 6
7.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-09-08

Minstingen i släkten Rochefort, och en lite halvmörk sådan. Ska enligt etiketten serveras vid 12-14 grader, vilket är lite svårt eftersom mitt kylskåp bara har en inställning, och det är "till och med helvetet fryser till is".


Doft:
Aningen sluten när den är kall, behöver temperatur för att släppa loss ordentligt. Mustig chokladkola, russin och tydliga jästtoner med lite torkade frukter. Jordig, på gränsen till unken doft. Lite möglig jordkällare. Mörk sirapslimpa och kraftig choklad. Efter en stund framträder en doft som påminner om nyplockad svamp.

Smak:
Även i smaken ställer kylan till det, och släpper inte fram smakerna riktigt från början. Främst så känner man av jästen med sin syrlighet och sötma, toner av banan och torkade persikor. Lite rostade toner med kaffe och en mild men markerad beska. Stadigt maltig med en rund eftersmak av chokladtryffel.

Summering:
En väldigt fin, lite lättare trappist, som dessvärre är lite ovanligare än sina starkare syskon.

Oppigårds Indian Tribute

Oppigårds Indian Tribute

6.6%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-09-05

Ett öl som slog sig in i Systembolagets fasta sortiment för inte så länge sedan, och är en hyllning till den gamla, hederliga IPAn.


Doft:
Typiskt IPA-fruktig i amerikansk stil. Dock inte så välhumlad så att malten försvinner, utan den kikar igenom på ett högst angenämt och lovande sätt. Tropisk frukt, lite ananas. En smula krusbär. En frist syrlig ton med lite svavelaktiga drag.

Smak:
Markerad beska och skön maltsötma. Väldigt tydlig karaktär av banan och krusbär. Eftersmaken domineras av en lite druvig karaktär, en behagligt slingrande beska och banan.

Summering:
No frills-IPA. Riktigt skön och okomplicerad, med moderna IPA-mått mätt.

De Struise Brouwers Sint Amatus 12

De Struise Brouwers Sint Amatus 12
10.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-08-27

Detta är vad som åkte fram för att jag skulle hämta mig från kvällens tidigare bottennapp. En belgisk klosteröl från De Struise i Oostvleteren. Hängivna öldrickare är såklart redan bekanta med Westvleteren som ett av de mindre trappistbryggerierna. Uppkallad efter St. Amatus eller St. Aimé. Lagrad på bourbonfat.


Doft:
Kaffe, mjölkchoklad och muscovadosocker. Surdeg och mörkt rågbröd med russin. Kokos och vanilj. Påminner om amerikanska ekfat, helt klart. Påtaglig sötma, mörk sirap eller melass som drar mot elegansen i en vällagrad rom. Lätt kryddiga toner av nejlika och pomerans.

Smak:
Rostat maltig och söt  med en rejält mustig karaktär. Mångfacetterad. Lätt och elegant, trots en tung och kraftfull kropp med rondören hos fatkaraktären. Sirap och varm choklad, samt russin och andra torkade frukter, främst persikor. En nästan köttig, animalisk eftersmak kombineras med fruktigt kaffe eller till och med te. Avrundas med lite läder och tobak samt en lite lätt rökig och mineralliknande ton.

Summering:
Riktigt snygg balansgång mellan traditionellt, mustigt och kryddigt belgiskt med moderna drag som fatlagring. Mycket, mycket bra!

Pabst Blue Ribbon

Pabst Blue Ribbon
4.5%
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-08-27

Se där. Bara genom att skriva dessa tre ord så lär jag ha tredubblat mina vanliga visningssiffror. Hurra! Det var flera år sedan jag drack PBR, förmodligen på någon pub eller möjligen någon resa utomlands, det var i alla fall långt innan den fanns på Systembolaget, och minns den mest som en menlös, amerikansk "fucking-close-to-water" -öl. Får se om det stämmer, nu när jag, by public demand, har fått för mig att prova den igen.


Doft:
Lätt maltighet och tomheten som hör stora mängder råfrukt till. För de som inte är bekanta med begreppet råfrukt så är det till exempel ris eller majs som innehåller tillräckligt mycket stärkelse som kan omvandlas till socker för att jästen ska kunna jäsa, men ger inte alls lika mycket smak, fyllighet och karaktär som malt gör, och används därför i så gott som alla stora namn inom ljus lager, dels för den lättare, för att inte säga blaskigare, karaktären, samt inte minst för att det är billigare. Vidare har vi en lätt, lätt ton av lime. Avslutas med en obehagligt bitter ton som påminner om avloppsvatten. Aningen jordig och murkig.

Smak:
Träig. Pappkartong. Bitter, utan att vara besk. Saknar kropp och maltighet. Obehagligt unken eftersmak, är det någon som ska föreställa humle?

Summering:
Mycket, mycket, MYCKET värre än vad jag kom ihåg! Rakt av vedervärdig, och det inmundigades endast tillräckligt många klunkar för att konstatera detta som varandes ett faktum innan resten åkte i slasken. Den varade inte ens tillräckligt länge för att jag skulle ta en bild på eländet, men vad fan, ni vet säkert hur den ser ut, och att den bör unvikas!

Nørrebro La Granja Stout

Nørrebro La Granja Stout
7.5%
60 cl (ja, 60 cl)
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-08-23

Min danska är ju definitivt inte bra, men detta är i alla fall en sötare stout, inspirerad av gamla brittiska milk stout. Denna är dessutom bryggd med espressokaffe.

 
Doft:
Kaffe, choklad och wokade grönsaker. Farinsocker, russin och mörkt surdegsbröd. Eller kanske bara själva surdegen faktiskt. Gröna ärtor och lagerblad. Diskret sötma gömmer sig i botten. Aningen blommig och givetvis hårt rostad.

Smak:
Påtagligt maltsöt och generöst chokladmättad. Chokladmousse med grädde. Fyllig och stadig kropp med en fin, brödig karaktär. En liten, frisk syrlighet kikar fram och ger hela åbäket styrfart och hindrar den från att lägga sig platt på tungan. En lätt eftersmak av pannkakor, faktiskt. Låter udda, men så är det.

Summering:
Udda stout. Udda, men väldigt bra.

Nils Oscar Imperial Stout

Nils Oscar Imperial Stout
7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-08-18

Med en rejäl köttbit till middag idag så var det på sin plats med en Imperial Stout, tyckte jag. Nils Oscar är ju gamla i gamet nu och håller konsekvent god standard. Det var ett tag sedan jag drack denna sist, så det började bli dags igen. Just denna buteljen har fått stå i skafferiet och gotta till sig i lite drygt ett år.


Doft:
Rostade toner, mörkt bröd, mörk sirap och kaffe. Lite vanilj och en nötaktig karaktär som drar mot mandel eller mandelmassa. Lite blommande rosor. Farinsocker och mörk choklad. Riktigt trevligt djup i doften. Lite kolaaktiga toner.

Smak:
Mustigt maltig med massor av rostad karaktär som påminner om bränd surdegslimpa. Aningen söt och lite syrlig. Riktigt mörk chokla och lakrits. Nötig och lite torkade frukter som påminner om sherry. Lite vingummiliknande smaknyanser i eftersmaken.

Summering:
Mustig och maltig som en IS ska vara, och håller god och stadig Nils Oscar-klass.

Amager RyeKing

Amager RyeKing
7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-08-18

För de som, mot all förmodan, har missat det så är rågöl en stor favorit, och här har vi en rågstout som släpptes samtidigt som senaste utgåvan av deras IPA för ett par månader sedan, och deras Black IPA som släpptes för 1-1½ år sedan är fortfarande en höjdpunkt i min karriär som öldrickare (vilket just blev en karriär).


Doft:
Rostad, ganska söt karaktär. Kaffe och mörk choklad. Lite lätt fruktig och frisk, med en karaktär som drar åt det druviga hållet. Äpplen och päron och en lite kärv rågton, tillsammans med en nästan rökt ton som drar åt skinka.

Smak:
Ett rejält bett av en tung, rostad beska. Söt med en typiskt fruktig rågkaraktär som går väldigt väl ihop med chokladtonerna och allt det rostade. Härlig balans av torrare, mörk choklad och lite krämig mjölkchoklad eller chokladmousse med en balanserande sötma.

Le Chablisienne Petit Chablis 2009

Le Chablisienne Petit Chablis 2009
12.5%
75 cl
Den egna vinkällaren
Frankrike, Bourgogne
Provad 2012-08-17

Det var alldeles för länge sedan det dök upp lite vin här tycker jag, och jag var sugen på vitt idag, och det var länge sedan jag drack Chablis senast.


Doft:
Friskt äppelsyrlig och ganska spänstigt ungdomlig. Gröna äpplen och en lätt metallisk karaktär som vittnar om en vistelse på ståltank. En hård, kalkbetonad mineralton. Fläder, persikor och en härligt fräsch blommighet. En antydan till en lite oxiderad ton. Lite, lite honung och ett stänk av citron.

Smak:
Väldigt, väldigt spänstig och frisk syra med mycket röda äpplen, lite honung och små, små stråk av kanel och örter. Lite gräsig med tydliga drag av citron och lite typiska, kalkaktiga mineraltoner i botten.

Summering:
Chardonnay är en väldigt foglig druva, och jag tycker att det är i Bourgogne som den gör sig bäst, och man är bäst på att vårda den, utan att slå ihjäl den extremt smöriga och rostade fattoner enligt kaliforniskt recept. Frisk, fräsch och spänstig!

Ingelmünster Kasteel Donker

Ingelmünster Kasteel Donker
11%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-08-13

Det finaste med att syssla med dryck är att man får lära sig massa viktiga ord på andra språk! Donker, till exempel, som betyder mörk. Man lär sig något nytt varje dag!


Doft:
Mörkt bröd och russin. En druvig, söt, vinös karaktär. Härligt blommig och fyllig med mjuka toner av mjölkchoklad. Sirapslimpa och tung maltighet. Röda äpplen som drar lite diskret åt calvados. Lite lätt kryddiga jästtoner och mjuk fruktighet med päron, banan och apelsin utöver de röda äpplena.

Smak:
Väldigt påtagligt druvig och vinös karaktär. Väldigt intensiv sötma och värmande maltighet. Jäste skänker en härlig kryddighet med toner av kanel och vanilj. Kaffe och choklad följer upp. Friskt fruktig sötma som påminner om en tysk riesling med lite honungstoner, sötman och den friska syrligheten.

Summering:
Mycket, mycket bra. Synd att den inte verkar gå att få tag på längre, för detta var ett riktigt, riktigt bra öl!

Birra Amiata Contessa

Birra Amiata Contessa
7%
75 cl
Det egna ölskåpet
Italien
Provad 2012-08-09

Med en hemsida som endast är tillgänglig på italienska, och en etikett som är likadan så finns det ju inte mycket att komma med här tyvärr. En amerikansk Pale Ale som bryggs i Toscana, men det är ungefär det jag kan lista ut. Desto mer info finns att hämta i glaset!


Doft:
Intensivt humlefruktig med ananas längst fram, så pass mycket så att det börjar dra över mot vingummi och geléhallon. Passionsfrukt och färskpressad apelsinjuice med massor av fruktkött. Lime och citrongräs. Långt, långt ner på djupet hittar vi till sist en liten maltighet och en lätt rökig mineralton. Fruktigt söt med lite grapefrukt som påminner om frukostjuicen på italienska hotell.

Smak:
Humle som drar mot apelsinmarmelad innan det drar över i gräs, clementiner och gelégodis med citrus och mynta. Mineraler och en lite lätt jordig karaktär. Humlen bjuder på en mjuk beska och en frist hartsig syrlighet med kryddiga toner av ingefära. Den enda som inte kikar fram i smaken är malten, annat än de mycket diskreta mineraltonera.

Summering:
Saknas malt! I övrigt en härligt humlefrisk och stilig öl, även om den ligger och balanserar på gränsen till godisliknande i smaken.

Malmö Brygghus Beersons IPA

Malmö Brygghus Beersons IPA
6.3%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-08-08

Ack, Malmö Brygghus! Hittills har jag inte blivit besviken en enda gång, och vi hoppas att det inte ska börja nu!


Doft:
Myckte humlefrisk doft med gott om citrusfrukter och en lätt rostad, söt maltkaraktär. Lite nässlor och ananas. I övrigt en rätt återhållsam doft för att vara en IPA.

Smak:
Gräsig och en rostad maltighet. Humletonerna ligger som ett elegant lager övertoner och inte så mycket mer, och får som mest spela fritt i eftersmaken. En markerad om än mild beska. Syrligt frisk i eftersmaken.

Summering:
Inte den mest komplexa IPA jag har druckit, men ibland är relativ simplicitet och tydliga penseldrag inte något negativt, tvärt om!

Karmeliten Kloster Doppelbock

Karmeliten Kloster Doppelbock
8%
50 cl
Det egna ölskåpet
Tyskland
Provad 2012-08-08

Här finns nästan ingen information att få, faktiskt. Det enda jag lyckas hitta är lite produktinfo på Systembolagets hemsida, samt andra recensioner på den, och ingen har särskilt mycket att komma med, tyvärr.


Doft:
Kryddig och mustigt maltig med tunga, söta karamelltoner, samt torkade frukter och russin. Lite lätta humletoner med en jordig, mineralaktig karaktär. Avslutas med lite blodgrape och hallon.

Smak:
Intensiv maltsötma med rostade toner, Kaffe, mjölkchoklad och smörkola. Härligt maltig och fyllig med saftiga frukttoner som domineras av gröna päron, plommon och pomerans. En vinös karaktär som påminner om tungt fruktiga och alkoholstinna sydamerikanska, australiensiska eller nya zeeländska billigare röda viner

Summering:
Allt man kan önska och förvänta sig av en doppelbock. Mustig, kraftfull och maltsöt.

Nils Oscar Barley Wine

Nils Oscar Barley Wine
10.4%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-07-31

Nils Oscars Barley Wine, alltså. En klassiker som gör ett kärt återbesök. Vi får se om den fortfarande håller formen, inte minst efter att ha fått stå och gotta till sig i ganska exakt ett år!


Doft:
Intensivt maltig och fruktig med en väldigt klar ton av gråpäron. Fick mig direkt att tänka på  Glenfiddich 14 eller Glen Garioch 12. Jag har tidigare druckit den ihop med just Glenfiddich 14, och bekräftat att det är en riktigt fin kombination! Mustig maltighet med lite karamellsötma och fikon eller dadlar.

Smak:
Maltigt söt och fyllig med en härlig, saftig fruktighet. Markerad beska med toner av blodgrape. Ljust muscovadosocker eller ljus sirap. Lätt humleton ligger och flyter ovanpå alltihop, tillsammans med lite små, rostade toner och mjölkchoklad. Väldigt djup smak, med lite hallon och björnbär på djupet. Nästan syltig.

Summering:
Mastigt och tungt Barley Wine med ett fantastiskt djup och balans mellan frukt och malt.

Nynäshamns Ångbryggeri Dragets Kanal Dubbel IPA

Nynäshamns Ångbryggeri Dragets Kanal Dubbel IPA
7.7%
25 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-08-01

Jag har tidigare talat mig varm för Nynäshamn, dels kvalitén på deras öl, men inte minst för deras oerhört kloka val att sälja delar av sitt sortiment på 25 centilitersbutelj. Fantastiskt bra! Enligt etiketten så är ölet "överdrivet humlat" med Cascade, Amarillo, Chinook och Savinski, och sedan humlat en gång till när ölet filtreras genom en hopback


Doft:
Imponerande fruktighet och en mustig karaktär och en sötma som påminner mer om ett Barley Wine än en DIPA. Lite lätt salt och en tydlig maltkaraktär. Frist syrlig med aromatisk humleprofil och torkade frukter. Passionsfrukt och lime. Lite tobak.

Smak:
Jordigt mustig med en kraftfull humlebeska dominerar första intrycket, och banar sedan väg för en våg av angenäm fruktighet och lite nyklippt gräs. Persikorna får sällskap av mandariner och limen får sällskap av lite färskpressad citron. Syrlig maltighet och härligt saftig finish.

Summering:
En riktigt bra DIPA, trots sin relativt ringa alkoholstyrka, även om den som sagt nästan ligger närmre ett Barley Wine än en DIPA. Men det är inget som är värt att hänga upp sig på när det är så bra som detta är!

Auchentoshan 12

Auchentoshan 12
40%
100 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Lowlands
Provad 2012-07-28

Lågländerna. Detta ofta förbisedda område för skotsk whiskytillverkning, och på samma sätt som Speyside orättvist simplifierat. För alla vet ju att Speysidare är lätta, blommiga, lätt cognacsartade och eleganta, för att inte säga lite mesiga, på samma sätt som alla vet att lågländare är ännu lättare, alltid trippeldestillerade och på gränsen till mesiga. Precis som irländsk whiskey. Eller?


Doft:
Elegant blommig med fruktiga inslag av persikor och röda äpplen, med en rund och mild ton av ljunghonung. Lätt rostad fatkaraktär med lite vanilj och pyttelite lakrits. Friskt syrlig maltighet med en ungdomlig spänst. Lite blåbär och björnbär. Lite jodgubbar eller jordgubbsyoghurt på sluttampen. Angenäm sötma av farinsocker och vaniljsocker. Lätt dammig ton från karamellfärgen. Blommande rosor, nybakade mandelkubb och blommande rhododendron. Avslutas med ytterligare lite honung och lite smultron på det.

Smak:
Väldigt blommig smak. Diskret och väl integrerade smaknyanser som är ganska svåra att urskilja. Frisk maltighet med rejäl studs i som lättar i lite ingefära och fatkaraktär med mjuk ek och lite vanilj. Lite lakrits från de lätt rostade faten och lite saftiga, färska frukter som apelsiner och persikor. Lite rosenblad och knappt mogna smultron. Rundas av med lite härliga honungstoner,

Summering:
En stadig men lätt och elegant lågländare. En klockren sommarwhisky, mer än något annat.

Berliner Kindl Weisse Waldmeister

Berliner Kindl Weisse Waldmeister
3%
33 cl
Det egna ölskåpet
Tyskland
Provad 2012-07-26

En flaska jag bara var tvungen att ha med mig hem från en resa till Tysklad för ett år sedan, tillsammans med en sedan länge urdrucken Himbeeren-variant. Berliner Kindl Waldmeister är alltså ett lätt veteöl i skatteklassen schankbier, som alltså har en stamvörtstyrka på 7-8%, vilket ger ett öl som som mest sträcker sig upp mot ungefär 3%. Waldmeister är smaksatt med myskmadra, som för övrigt gör sig mycket bra i snaps! Dessvärre innehåller den också sötningsmedel, men vi ska se om vi överlever, och färgen påminner om något man kan få sig serverat på en sjabbig bar på St. Patrick's Day. Nåväl, vi tutar och kör!


Doft:
Visst luktar det lite myskmadra om den, det måste man tillstå. Om än ganska konstgjort, och en klistrig doft av sötningsmedel. Faktiskt lite toalettrengöringsmedel också. Kan dock ana mig till en liten veteölsdoft djupt ner, undangömd i botten.

Smak:
Söt och lite kryddig, domineras av ljusa sirapstoner och artificiell myskmadra. Sötman dröjer sig kvar i längsta laget, men ger så småningom lite utrymme för en viss... ölkaraktär. En viss friskhet från vetekaraktären.

Summering:
Det är ju inte direkt något jag skulle kalla för jättegott. Men en dag när det är ungefär hundra grader varmt så sitter den inte helt fel får man lov att säga. Men det lär inte bli något återkommande i ölskåpet om vi säger så. Inte lika giftig som färgen antyder, dock.

Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin

Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin
7.3%
75 cl
Det egna ölskåpet
Tyskland
Provad 2012-07-23

Något så pass ovanligt som en välhumlad tysk weißbier. Schneider har ju länge haft en tendens till att göra riktigt, riktigt bra, stadiga och smakrika veteölsvarianter, och deras Unser Aventinus är en evig favorit.


Doft:
Klockren Nelson-ton med lite krusbär och fläder med bitoner av apelsinskal och en härlig, blommig överton. Lime och svartvinbärsblad, samt nypressad apelsinjuice med en karamellaktig kropp, stadig maltighet och en härligt frisk jästsötma.

Smak:
Apelsin i mängder med en fyllig karamellmaltston. Svartvinbär och en syrlig jästsötma med en angenäm kryddighet och lite skumbanan. En liten anstrykning av mynta och salvia. Avrundas med lite basilika och en mjuk, frisk vetekaraktär.

Summering:
Välgjort, smakrikt och kraftfullt. Ett perfekt exempel på samspel mellan humle från nya världen, vetekaraktär och jästtoner. Ytterst välgjort.

Lundabryggeriet Röde Orm

Lundabryggeriet Röde Orm
5.8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-07-24

Senaste släppet i Lundabryggeriets arsenal. Detta är batch nummer 20, bryggd den 9:e april i år med Riwaka, Cascade och Amarillo.


Doft:
Karamellmaltig och fin, med en härlig humlekaraktär. Förhållandevis lätt, fruktig och söt för att vara att vara en red ale, men så ska det ju just vara en skånsk red ale också, och vi kanske är söta och fruktiga av oss? Blommig och frisk med lite skogsliknande toner från Amarillon.

Smak:
Mycket citrusfrukter och ananas från Cascade-humlen och en trevligt knäckig karamellbetonad maltighet i eftersmaken, som jag dock gärna hade sett få lite större plats. Saknar lite tyngd i kroppen, och efter ett tag så är det bara humlen som är kvar, tillsammans med en lite lätt rostad lakritston.

Summering:
Väntar fortfarande på en riktig fullträff. Saknas fortfarande lite maltighet för att Lundabryggeriet ska vara helt hemma, men det är på väg i rätt riktning!

Glenmorangie Sonnalta PX

Glenmorangie Sonnalta PX
46%
3 cl
The Bishop's Arms
Skottland, Highlands
Provad 2012-07-21

En specialutgåva från Glenmorangie som kommer från samma familj (deras s.k. "private editions" som skapats av deras "head of whisky creation", Dr. Bill Lumsden) som Finealta och den på Systembolaget nu tillgängliga Artien. Efter tio år på amerikanska ekfat slutlagrad i ytterligare två år på Pedro Ximenes-fat från Spanien, vilka betraktas som bland de mest eftertraktade och högkvalitativa sherryfat som finns, och därför kallade för "the king of sherry casks".


Doft:
Ek och saftiga päron. Generös maltighet och tung fruktighet med blommiga övertoner. Väldigt, väldigt typisk Glenmorangie. Konserverade persikor och en eldig, kryddig karaktär. Vaniljkräm och chokladkola, samt nästan övermogna äpplen eller äppelmust, samt lite, lite lakrits och en hint om rosenblad. Avslutas med lite mjuka honungstoner och lite torkade frukter, dadlar eller russin.

Smak:
Tydliga äppeltoner som påminner och en genuin, torr fransk eller engelsk äppelcider, eller till och med lite calvados. Vanilj och mustigt rostade fattoner med en liten anstrykning av karamelliserat socker. Uttorkande lakritstoner och lite gråpäron. Vitpeppar med mjuk, härlig smörkola med torkade frukter i, lite wienernougat och till sist ljunghonung.

Summering:
"It is, unquestionably, the perfect whisky finish" lät Jim Murrays utlåtande, och jag är helt klart benägen att hålla med. En på alla sätt och vis fantastiskt välgjord whisky som balanserar hela smakpaletten på ett beundransvärt sätt.   

BrewDog Dogma

BrewDog Dogma
7.8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-07-21

Ett kärt återseende från förra årets Stockholm Beer & Whisky Festival och BrewDogprovningen där. En ale som är smaksatt med ljunghonung.


Doft:
Kryddig och maltsöt med fina, blommiga toner av ljunghonung. Kanel och fläder, samt ingefära och en lätt rökig ton med lite citrus. Päron, nyplockade smultron och björnbär skiner igenom. Aningen syltig, men lätt och elegant med en avrundande sötma av farinsocker ger ett djup.

Smak:
Äpplen och jordgubbar. Ljunghonung och ingefära ger ett ordentligt bett med en liten rökighet. Paraden av frukter fortsätter med lime, blåbär och lingon. Syrlig och, maltsöt och kryddig på samma gång, och en syltig karaktär som för tankarna till en fläskig och mörkt bärig amerikansk Zinfandel. Mörk choklad och kokosflingor och lite hallonsylt. Efter en timme i glaset dyker det helt plötsligt upp en knippe snapskryddor som dill och fänkol!

Summering:
Enormt djup och komplex öl med en generös fruktighet och en härligt touch av ljunghonung.

St. Bernardus Tripel

St. Bernardus Tripel
8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-07-20

Doft:
Mustig jästsötma. Mynta och apelsin. Härligt djup och komplex doft. Halm, jordgubbar och gråpäron. Fruktig på ett väldigt typiskt belgiskt sätt.

Smak:
Tung maltkropp och en liten sälta samt skumbananer. Lätt syrlig ton som kittlar tungan med lite röda äpplen och en vinös karaktär. Jästen kommer med lite gummiaktiga drag och skänker djup och mustighet.

Summering:
Väldigt belgisk. Djup, mustig och domineras av jästiga frukttoner. Väldigt angenäm.

5 A.M. Saint

5 A.M. Saint 
5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-07-17

"Iconoclastic Amber Ale". Jag behöver väl knappast skriva något om BrewDog vid detta laget, eftersom alla som följer denna lilla dryckesdagbok vet att BrewDog är ett gäng skogstokiga skottar som gör den ena konstiga varianten öl efter den andra, och inte sällan (om än inte alltid) lyckas göra riktigt, riktigt fin öl. Och här har vi en av deras klassiker som har funnits med i laguppställningen ett bra tag, och senast ingick i det fyrpack som föregick den senaste IPA Is Dead-utgåvan.


Doft:
Lätt och humlearomatisk med svartvinbärsblad och passionsfrukt. Aningen druvigt söt. Frisk och parfymerad.

Smak:
Syrligt maltsöt, aningen pepprig och väldigt frisk, lätt humlekaraktär. Härligt törstsläckande, inte lika tung som många moderna ale-varianter blir.

Summering:
Det var länge sedan jag drack denna, och jag hade glömt hur trevlig den faktiskt är. Lätt, elegant och vittnar om en tid då BrewDog inte nödvändigtvis skulle vara värst, utan bara bra.

Amager IPA

Amager IPA
7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-07-16

Äntligen hemma från Visfestivalen i Västervik. En trevlig tillställning, men man kan inte leva uteslutande på halvtaskig ljus lager och guldkant. Dags att ta tag i lite riktig öl istället, och vi sparkar igång med en dansk IPA från Amager. Deras Black IPA som släpptes för något drygt år sedan gick till historien som en favorit för min del, så vi får se om vi har samma kvalité här. Som finnen sa efter 2½ liter brännvin; "nu jag känner roligt börjar komma"!


Doft:
Humle i kopiösa mängder. Extremt danskt och nästan för mycket efter en hård vecka utan någon humle att tala om! Citron, lime, honung och torkade frukter. Maltig och tydligt uttalad humlebeska. Ingefära och harts. Lite gräsig och en sötma från karamellmalten.

Smak:
Gräsig, frisk och markerad humlebesk. Beskan växer i eftersmaken med en bränd ton och lite saltlakrits. Extremt tung, nästan klistrig maltighet. Frisk citrussmak i början och en varm, rund honungston som ligger kvar en god stund tillsammans med ett stänk ingefära och ett litet bett från alkoholen och en rostad maltton.

Summering:
Inte lika bra som jag minns att deras Black IPA var, men en hejdundrande dansk humlebomb enligt vid detta laget klassiskt snitt.

Slottskällans Kloster

Slottskällans Kloster
9%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-07-09

Namnet säger ju en hel del. Ett klosteröl i belgisk stil från ett av våra mest väletablerade microbryggerier.


Doft:
Maltig och knäckig. Farinsocker och torkade frukter ger djup. Mustig chokladkola, en väldigt tung kropp. Kryddiga jästtoner med lite kakao och kanel. Pomerans och citronskal. Ett stänk limesaft och en blommig överton. Lätta dofter av tobak och vanilj.

Smak:
Väldigt harmonisk, doft och smak går hand i hand, och stämmer väldigt väl överens med ett litet tillskott av läder. Tobak och farinsocker med en tung och mustig maltighet. Kryddorna från doften går igen i smaken. Avslutas med lite torkade frukter.

Summering:
Inte ett urtypiskt klosteröl som belgarna gör det, men mustigt, värmande och kraftfullt så det heter duga. Väldigt välgjort!

Bowmore Laimrig 15

Bowmore Laimrig 15
54.4%
70 cl
Den givmilda svågern
Skottland, Islay
Provad 2012-07-06

Vilken tur att man har folk i sin omkrets som bjuder på höjdare som denna! Detta var en flaska av andra batchen om 15 000 flaskor, vilka redan är slut, även om Philipson Söderberg har flaggat för att en ny batch är på gång. En tungt sherryfatslagrad variant av Bowmore (uttalas boo-MORE) som inte är cask strength, icke kylfiltrerad och utan karamellfärg. Laimrig betyder för övrigt "pir". Jag brukar inte kommentera färgen på whisky, men detta är ett undantag med sin djupt tegelröda färg som drar åt det nästan mörkbruna hållet, jag har aldrig sett något liknande


Doft:
Väldigt bastant och djup. Svårt att veta vilken ände man ska börja i. Choklad och torkade frukter. Lätt rökighet och en elegant sälta Aningen syrlig fruktighet med värmande och runda sherrytoner. Trevlig fatkaraktär med diskreta ektoner och lite vaniljdoft. Örtig kryddighet som påminner om basilika och timjan.

Smak:
Persikor, dadlar och andra torkade frukter. Lakrits från en ordentligt rostad fatkaraktär som bidrar med en beska och rejäl sälta. En lätt, parfymerad sötma samt vaniljkräm och chokladkola. Fyller verkligen upp hela smakregistret med sitt oerhörda djup.Syrlig maltsötma och en lite lätt oljig kropp. Svårt att känna av att det rör sig om en cask strength. Sherryfaten bidrar med flera lager av smaker och ett djup som saknar motstycke.

Summering:
Helt makalös. Bättre balans mellan rök och frukt, malt och fat, tyngd och elegans får man leta efter. Inte undra på att den har blivit en sådan succé!

Fuller's London Summer Ale

Fuller's London Summer Ale
5%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-07-05 (i repris)

Fuller's är ett av mina favoritbryggerier för bruksöl och session beers. Jag anser att Fuller's ESB är den bästa standardöl du kan köpa på flaska, och egentligen så är det bara ett av deras öl som inte har fallit mig på läppen hittills, vilket är deras Honey Dew, som inte riktigt nådde hela vägen fram.


Doft:
I huvudsak maltig doft, med en frisk och blommig humlekaraktär med en påtaglig fruktighet och en sötaktig honungsdoft. Lätt och kryddigt frisk.

Smak:
Törstsläckande humlebeska med en söt karamellmaltston, och en rund, varm honungston. Knäckig och fyllig för sin relativt låga alkoholstyrka. Avrundas med lite citrusfrukter, främst citron och lime.

Summering:
Det är exakt detta man förväntar sig från Fuller's. Inget överdrivet komplext, inget banbrytande, men välgjort och fyller sin funktion.

Slaapmutske Zomer

Slaapmutske Zomer
4.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-07-04

Ett sommaröl speciellt bryggt för den svenska sommaren av De Proef-bryggeriet i Belgien. Smaksatt med bland annat Cascade-humle.


Doft:
Frisk doft med påtaglig citruskaraktär från humlen och tydlig doft av omältat vete. Kryddig, jästsöt och fruktig. Hallon och grapefrukt. Lite, lite jordgubbar, passionsfrukt, ananas och en lite jordig ton.

Smak:
Frisk, med en påtaglig och törstsläckande humlebeska. Tydlig belgisk omältad vetekaraktär med en pikant kryddighet och fräsch syrlighet. Fruktig smak med toner av jordgubbar. Jästsötma och mer tropiska frukter från humlen.

Summering:
Lätt, frisk och somrig på alla sätt och vis. Lagom stark för att sitta och smutta på i solen på balkongen.

Boon Kriek Mariage Parfait 2008

Boon Kriek Mariage Parfait 2008
8%
37.5 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-07-03

Jag kände att det var en typisk kriek-dag idag. Denna har dessutom fått ligga till sig i lite drygt ett år. Vilket i och för sig inte är så väldigt imponerande, eftersom den har ett bäst före datum satt till april år 2030. Om jag förstår flamländskan på flaskan rätt så bryggs den med 400 gram körsbär per liter öl, för att sedan lagras på ekfat.


Doft:
Syrlig doft, med mycket körsbär och lite vanilj. Frisk, lite klorinaktig, fast på ett positivt sätt. Anar jag kanske lite mynta i doften också?

Smak:
Tydligt vinös med en tydlig ekfatskaraktär, tillsammans med en lite maltig karaktär. Syrlig och lite pepprig, med tydliga toner av körsbär, som avrundas med mandelmassa, honung, nötter, kanel och vanilj.

Summering:
Precis vad jag vill ha i en kriek. Inte söt, ingen artificiell fruktsmak, bara äkta vara, och en rejäl syra!

Westmalle Tripel

Westmalle Tripel
9.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-07-02

Storebror till Westmalle Dubbel som testades häromdagen.


Doft:
Mustig, jästig och tungt maltig. Jästbaserad fruktighet med apelsinskal, banan, skumbanan (för tillfället klassat som en frukt) och jordgubbar. Doften har ett enormt imponerande djup som ofta är karaktäristiskt för denna typen av dubbel- trippel- eller kvadrupeljästa öl som dessutom lagrats. Lite gummi och ett stänk blyfri bensin.

Smak:
Syrlig, markerat besk och angenämt fruktig, med ett ganska påtagligt alkohol-sting. Mustig maltkropp och kryddiga, härliga jästtoner. Lite pepprig. Rejält bett av beskan och toner av pomerans. Eftersmaken bjuder på lite kola, citron, röda vindruvor och vanilj, och är lång och slingrar sig i hela munhålan, länge, länge. Avslutas med en lite rökig ton.

Summering:
Precis vad man förväntar sig av en belgisk tripel. Kraftfull, mustig, smakrik, stark och räcker en hel kväll. 

Overholt Straight Rye

Overholt Straight Rye
40%
100 cl
Farsans whisk(e)yhylla
USA
Provad 2012-06-29

En flaska som följde med föräldrarna hem från deras vistelse i New York (tillsammans med lite annat kul som komma skall). Jag har aldrig druckit en rye whiskey innan, så detta var något nytt och en trevlig bekanskap. Görs numer hos Jim Beam, men grundades strax utanför Pittsburgh och användes tydligen som läkarsprit under andra världskriget. Men jag körde ett glas, trots att jag var helt frisk!


Doft:
Söt fruktighet och tydlig ekfatskaraktär. Mogna gröna päron och en parfymerad, druvig doft. Kryddig, mustig och lite kärv rågkaraktär med toner av kanel, vanilj, vått ylle och mineralaktiga toner.

Smak:
Vaniljkräm, smörkola och saltlakrits som rundas av med mjuka ekfatstoner och en pigg fruktighet med röda äpplen och en tydlig rågkaraktär. Eftersmaken domineras av en syrlig friskhet och en blandning av krita och grus, som ger lite associationer till cement, samt en fin sötma av karamelliserat socker, samt lite jordiga kalktoner.

Summering:
Förvånansvärt komplex och väl avrundad smak och doft. Jag tror att jag får undersöka ämnet rye whiskey närmre, i den mån tillgång finns. Om inte annat så får man ta sig en tur inom Saddle & Sabre vid nästa vistelse i Stockholm.

anCnoc 12

anCnoc 12
40%
70 cl
"Lånat" ett par glas av fröken NK
Skottland, Speyside
Provad 2012-06-28

Nu utrustad med en speciell, svart förpackning (istället för den vanliga vita), designad av Peter Arkle i begränsad utgåva, speciellt för den svenska marknaden. Varför? Ingen vet nog egentligen. Kändes väl rätt, helt enkelt. Kan i och för sig hänga ihop med namnet. anCnoc (uttalas ungefär "annick"), vilket betyder "kullen", är det namn som satts på denna whisky sedan 1994 av destilleriet Knockdhu, vilket är den angliska stavningen av Cnoc Dubh, vilket betyder "svarta kullen". Att man kallar den för detta är för att undvika att blandas ihop med ett annat speysidedestilleri, Knockando.

De lustiga illustrationerna på förpackningen berättar för oss att ingredienserna för att tillverka denna whisky är malted barley, spring water, heat, yeast, time samt det ytterligt diffusa magic. Just det. Magi. Då måste det väl bli bra?


Doft:
Lätta torvtoner. Lite sälta och en rostad fatkaraktär med en anstrykning av lakrits. Läder och gräs följer. Lite citrusfrukt och aningen bittra toner och lite tobak. Tydlig men dov och återhållsam ekdoft. Bourbonfatskaraktär och en brödig maltighet. Efter en stund lägger sig ektonerna och släpper fram blommigare, lättare toner man gärna förknippar med Speyside.

Smak:
Maltsöt och lite lätt parfymerad. Inledningen följs upp av en liten, diskret och torr rökpuff och lite lakrits. Lite nötig och vaniljsöt. Påminner om mandelmassa, faktiskt. En lite bitter ekkaraktär med en angenäm kryddighet. Aningen mineralaktig och jordig, vilket balanserar maltsötman. Lite äpplig syra, och eftersmaken bjuder på mogna gråpäron, persika och lime.

Summering:
En klassisk speysidare med en liten dragning åt en nordlig highlandkaraktär. Nyanserad och balanserad. Elegant och återhållsam, men komplex och givande.

Innis & Gunn Scottish Pale Ale

Innis & Gunn Scottish Pale Ale
7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-06-27

Detta är något jag har sett fram emot, och efter förra utgåvan så är förväntningarna höga. 41 dagar på fat, och en något högre alkoholhalt en originalet. Vi får väl se om man kan göra en schyst, knäckig skotsk ale.


Doft:
Mustigt och skotskt maltig med mjukt fruktiga ekfatstoner. Bestämd men elegant. Fruktigheten i faten överensstämmer väldigt väl med den "vanliga" utgåvan av I&G med mycket banan, vanilj och smörkola. Vaniljstång och lätta humletoner.

Smak:
Domineras av fatkaraktären och humletonerna, som följs upp av en värmande, knäckig maltighet, ljunghonung och frukter. Apelsin och grapefrukt. Lätt metallisk karaktär. Aningen rostade toner som påminner om O'Boy och mjölkchoklad. Farinsocker och persikor. Mustig finish av ljus chokladkola och knäck.

Summering:
De har gjort det igen. Kanske inte en direkt överraskning, men ändå. Välgjord ale, praktexempel på fatlagring, och hur man låter malten dominera och humlen spela andrafiol.

BeerHere Høstcitra

 BeerHere Høstcitra
7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-06-25

 Provad med en rejäl förkyldning, men när det enligt kalendern skall vara sommar och det spöregnar ute så får det bli lite höstöl istället!
 

Doft:
Syrlig och mustig doft med tydligt utpräglade humletoner. Kakao- och marsalatoner som omedelbart för tankarna till Tiramisu. Knäckig och kryddig maltkropp.

Smak:
Krämig och gräddig fyllighet, precis som just en tiramisu. Tydligare fruktig humleprofil än i doften, med gott om citrusfrukter. Mjölkchoklad och kiwi, med lite mandelkaraktär.

Summering:
Typiskt dansk, med massor av humle, precis vad man förväntar sig.