Då var vi igång alltså, och vi sparkar igång det hela med en kortare samling intryck från hög- och lågvattenmärken från Ardbeg!
Ardbegprovning
Under Michael Heads ledning så fick vi lära oss en hel del bra saker om Ardbeg, och prova några bra och några mindre bra sorter. Exempelvis fick vi lära oss hur pass mycket arbete som läggs ner i fatarbetet (fatarbetet är whiskyvärldens motsvarighet till fotarbete, alltså), och att all deras whisky bygger på exakt samma maltbas, med två undantag (Supernova och Blasda), som röks till 45-50 ppm innan den läggs till vila.
I övrigt var det, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, mycket mystik och smoke and mirrors, och inte så mycket ren information. Här följer ett urval, 10-åringen och Uigeadail är inte med eftersom jag redan recenserat dem, och Corryvreckan uteblir eftersom den också ska få ett eget inlägg senare.
Ardbeg Galileo
49%
Denna utgåva är alltså lagrad på Marsalafat från Sicilien, och har redan (föga överraskande) blivit ett samlarobjekt. Whiskyn destillerades ett par år efter att man blåst liv i de gamla pannorna, nämligen 1999. Den fick sitt namn för att Ardbeg nu har blivit första whisky i rymden.
Doft och smaknoteringar har på grund av tids- och platsbrist fått slås ihop till ett här:
Helhet:
Den eleganta marsala-sötman är fantastisk och mjukt fruktig på ett ytterst angenämt sätt. Kryddig och mjuk ekfatston med drag av chokladkola. Typiskt torvig Ardbeg-rök som är ganska mjuk, och den bär med sig en skön sälta.Väldigt mild med lite vegetabiliska toner i finishen.
Ardbeg Alligator
51%
Ett av förra årets stora whiskysläpp, med tillhörande jättehype som föll pladask. Visst, folk köper den fortfarande, och många håller inte eller vill inte hålla med, men jag vet att jag inte är ensam om att hysa denna åsikt. Whiskyn fick sitt namn på grund av att de extremt hårt rostade fat man lagrat den på ser ut som alligatorhud på insidan.
Helhet:
Endimensionell. För hårt kolad, där bara en liten, liten kryddighet och sälta slår igenom initialt. En anstrykning av frukt. Väldigt mycket kola och karamell, föga överraskande. En aning ingefära. Blir tunnare med vatten, och det ska gudarna veta att det inte är något positivt i detta fallet.
Ardbeg 10 year old Cask Surprise
56.8%
Unikt fatprov som inte kommer buteljeras i sig självt utan kommer ingå i någon av deras standardbuteljeringar.
Helhet:
Extremt blommig och väldigt mjuk. Mycket kola och vanilj. Blommorna slår igenom fantastiskt whiskyn upplevs nästan som rye-liknande. Kryddig och aningen kärv. Rosor och syrén, lite parfymerad. Väldigt tydlig eftersmak av saffran. Intressant prov på Ardbegs lättare, elegantare sida, även om denna i sig var en aning spretig.
-------------------------------------------------------------
Highland Park -provning
Mer faktabaserad och mindre säljinriktad var dock HP-provningen, där vi fick veta att HP är ett av de få destillerier som fortfarande mältar en del av sitt eget korn, närmare bestämt ungefär 20%. Vi fick också höra att "at Highland Park we do not use caramell, because caramell costs money, and Highland Park is owned by scottish people!"
Jag tänker lämna både 12-åringen och 18-åringen hädan, eftersom risken är överhängande att de dyker upp här i egna höga personer längre fram. 21 sparas också till ett finare tillfälle, då den lär vara på väg tillbaka!
Highland Park Drakkar
40%
Med ungefär 8 år på amerikanska ekfat så representerar denna tax free -buteljering den unga och spänstiga sidan av HP.
Helhet:
Fräsch och ung. Maltsöt inledningsvis, och intensivt fruktighet. Avslutas med mjuk torvrök och smörkola. Mycket mer torv i doften än vad som återfinns i smaken. Avrundas torrt med honung och ingefära. Typiskt Highland Park, i att den går från söt till torr efter en stund i munnen.
Highland Park Thor
52.1%
Oj oj oj. Detta är en best. Både whiskyn och förpackningen. Smaklöst förpackad, kanske, men den gick bevisligen hem hos samlare och entusiaster
Helhet:
Man hinner inte skriva ner allting fort nog. Börjar okaraktäristiskt med en kraftig smäll av torv, med mycket sälta och kryddor. Drar betydligt mycket mer åt Islay än vad HP brukar göra. Sedan kommer nästa våg, och här snackar vi Speyside och lättare Highlands med blommor, främst blommande rosor, ljunghonung och fläder. Väldigt komplex och djup. Efter en stund så växer en ny rökvåg fram, som bjuder på en blandning mellan torvrök och trärök. En sista rökslinga med lite enris virvlar över tungan samtidigt som alla andra smaker dansar igenom munnen i repris innan den till slut lägger sig för att sova. En inledningsvis aggressiv whisky som lugnar ner sig allteftersom, och bjuder på en makalös smakupplevelse!
Fler provningar och annat gott från festivalen kommer upp under de närmaste dagarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar