lördag 21 januari 2012

Innis & Gunn Rum Cask

Innis & Gunn Rum Cask
7.4%
33cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-01-21


Innis & Gunn föddes av en slump, när en whiskyproducent, som hittills förblivit hemlig, experimenterade med slutlagringar på olika typer av fat, och ville ha fat som man lagrat öl på. Problemet var att ingen lagrade öl på träfat längre eftersom det var mycket billigare och mer pålitligt att använda rostfritt stål. Man var helt enkelt tvungen att uppfinna detta proverbiala hjul en gång till. Sagt och gjort, man gjorde en scotch ale som man lade på ekfat, och sen hällde ut och skickade vidare faten. En dag ringer telefonen hos hjärnan bakom det hela, Dougal Sharp, och han får reda på att personerna som jobbade med detta hade börjat dricka detta öl, och konstaterat att det var makalöst gott. Så det var ju bara att sälja. Det blev en succé, och därefter började man experimentera med andra ekfatstyper, och denna har då legat på romfat.

Innis & Gunn i sin originalform är numer Sveriges näst mest sålda flasköl. Tänka sig. Folk har börjat dricka bra öl! Själv är jag väldigt spänd på deras nya öl som ska släppas den första mars. En stout lagrad på irländska whiskeyfat. Kan bli hur bra som helst!


Doft:
Enormt fruktig och väldigt len doft. Banan och vanilj kämpar om dominansen, och det är en jämn match. En jämn, väldigt väldoftande match. Mycket krämig doft, nästan gräddig. Fruktigheten kan utan problem härledas till högkvalitativ, vällagrad rom. Man luras lätt att tro att den inte luktar så mycket. Inte sant. Den doftar massor, men är oerhört subtil och nyanserad.

Smak:
Våg efter våg av allehanda tropiska frukter, plockade direkt från träden sköljer genom munnen, varsamt innesluta i en vaniljrik grädde, med bara den minsta antydan till beska och bränt socker. Fruktigheten går över från att vara centrerad kring banan till att dra mot ananas och persikor. Balansen är oklanderlig och minst sagt imponerande. Eftersmaken är bara mer av samma, lena smakpalett. Helt fantastiskt.

Summering:
Ytterligare bevis på att ett öl inte måste vara en smakexplosion och en karaktär som är väldigt in-your-face, utan att subtilitet och balans är minst lika viktigt, om inte ännu viktigare. Att man inte måste skrika högst för att synas. Detta öl faller in i samma kategori som Drakens DIPA, öl som jag har återkommit till och köpt flera, flera gånger. Det är ett tecken på kvalité, när man inte har tröttnat efter en gång. Ett öl som jag hoppas kommer finnas kvar i många år framöver!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar