14.5%
75 cl
Den egna vinkällaren
Frankrike, Rhône, Estezargues
Provad 2012-03-23
Jag tyckte det var lika bra att dricka upp resten av och skriva om ett vin som jag köpte för att ha i ett storkok av min fantastiska (enligt mig, såklart) gulaschsoppa som jag spenderade fredagseftermiddagen med att laga. Här har vi ett relativt enkelt vin till bra pris som går lika bra att dricka som att ha i grytan, av en klassisk druvblandning från Rhônedalen där den huvudsakliga stjärnan i showen är druvan Grenache, här i sällskap av Syrah, Carignan och Mouvèdre.
Uppkallat efter mistralvinden som blåser genom Rhônedalen och ner till medelhavet, som är känd för sitt ylande när den drar fram. Det sägs till och med att självmordsstatistiken ökar under de perioder som vindarna drar fram. Då behöver man ju klart ett bra vin eller två för att stå ut.
Utseende:
Djupt lila, knappt genomskinligt. Den klarlila färgen vittnar om en viss ungdom.
Doft:
Mörka bär, lite vanilj och kakao. Lite kryddig, en antydan till kanel. Blommande syrénbuskar. Man kan ana lite kärva tanniner när man doftar på djupet. Nybakade mazariner; vetemjöl, mandel och florsocker.
Smak:
Angenämt örtig och kryddig. Väldigt mjuka vaniljtoner, knappt kännbara. Smaken domineras av blåbär och rårörda lingon. Kroppen är förhållandevis liten för sin alkoholstyrka, och tanninerna betydligt snällare än vad näsan antydde. Lite ihålig smakbild som saknar något direkt djup. Kärnan i kroppen påminner lite om gurka, väldigt vattnig, med bara en liten antydan till andra smaker ute i kanterna, men mittensektionen faller platt. Lite som en symfoniorkester utan blåsare. Kvar dröjer sig en skön ton av mandelmassa som blandar sig med vaniljtonerna och de mjuka bärtonerna, som nu drar över mer åt hallon.
Summering:
Helt klart prisvärt, även om det inte till fullo var i min smak med sin brist på djup, men man kan inte direkt ställa några som helst krav på att det ska vara vällagrat och komplext till det priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar