Springbank 10

Springbank 10
46%
70 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Campbeltown
Provad 2012-02-15


Strax innan sekelskiftet 1800-1900, och strax innan sviterna av Pattisonkraschen gjorde sig bemärkta så fanns det i Campbeltown 34 destillerier. Efter år av krig, ransonering och förbudstid i USA fanns det 1925 bara två stycken kvar, varav Springbank var det ena och Glen Scotia var det andra. Man tillverkar också i Springbanks destillerilokaler Hazelburn och Longrow, vilket är två av de destillerier som inte överlevde, där Hazelburn är trippeldestilerad och inte rökt, och Longrow är kraftigt rökt (50-55 ppm), med Springbank som ett mellanting (12-15 ppm). Man har också blåst liv i ytterligare ett gammalt destilleri i staden, nämligen Glengyle, men inget därifrån lär hamna på butikshyllorna förrän tidigast 2014, och de kommer inte saluföras under namnet Glenguyle då det redan finns en vatted malt (alltså en blend mellan olika single malt-sorter utan tillskott av grainwhisky) med detta namn, utan det kommer säljas som Kilkerran

Campbeltown är en fiskeby som ligger ute på västkusten, på Kintyre-halvöns (omsjungen av Paul McCartney) östra kust, och man säger ofta att det finns associationer i smaken därefter, främst med en typisk kustsälta och rå, vissa säger till och med rutten fisk eller fiskrens. Låter det gott? Det får vi väl ta och undersöka!


Doft:
Mjuk, varm och torr rökighet som är väldigt mild i sin karaktär. Där finns en påtaglig sälta som lättas upp av en mjuk, inbjudande doft av rund frukighet och färska plommon. Rå fisk, nästan lite rutten, rent utav. Något frän doft, små antydningar till chlorin. Druvig sötma. Överraskande avsaknad av någon påtaglig fatkaraktär.

Smak:
I smaken finns däremot betydligt mer av fatkaraktären, även om det känns som ganska trötta fat. De ger mest en ekig rondör, och inte så mycket mer. Lite vanilj och lite rostad karaktär. Röken är mer påtaglig än i doften, och åtföljs av lite bränt gummi. Smaken är tung och bestämd, men balanseras av en liten, ungdomligare spänst från gröna päron och råa morötter. Mörk choklad hänger tungt över hela smakbilden, tillsammans med en stor fyllighet, nästan gräddig. Fortfarande lätt och frisk och fortfarande spänstig i sin maltiga ungdomlighet, och en eftersmak där fruktigheten växer sig tydligare. Det hela avslutas med långa vågor av rök som sköljer över gommen, tillsammans med en lite kärvare sälta.

Summering:
Ingen sommarwhisky, direkt. Tung och respektingivande med ett praktfullt djup, trots sin ringa ålder, så det skulle kunna finnas en liten del i denna blandning som är betydligt äldre än tio år. Att skriva smaknoteringarna fort nog var en utmaning, för det kom hela tiden nya smaknyanser som krävde sin rättmätiga uppmärksamhet. Väldigt välbalanserad allt som allt, inte minst i förhållande till ålder och smakrikedom. Helt klart en favorit, och jag är inte ensam om att tycka så.