Quizsöndag

Ingen rast och ingen ro! Direkt hemkommen från alperna med en färg på näsan som medförde erbjudande om att till jul vikariera för Rudolf och lysa vägen för tomtefar, och rakt in på Biskopen för att låta hjärnan komma tillbaks till den vanliga rutinen hemma, och bevaka vår plats i quiztabellen som god (men inte nöjd) tvåa.

Svaneke In Your Pale Face IPA
6.5%
30 cl
The Bishop's Arms, fat
Danmark
Provad 2012-02-26

Inte mycket information att tillgå här, tyvärr. Inte mycket mer än att de som inte är så hemma på det här med geografi nu får lära sig att Svaneke ligger på Bornholm. Något som speglas av formen på etiketten, vilken har ungefär samma form som ön.


Doft:
Jästig sötma och tropisk fruktighet. Mycket passionsfrukt och granatäppeljuice. Lite multivitaminvarning på det hela. Det fortsätter dyka upp nya frukter ju mer man doftar, och alltihop känns väldigt sött.

Smak:
Fyllig och påtagligt besk. Phew. Ingen multivitamin alltså. Fruktigheten viker av från det söta och går mot det syrliga och friska. Gräsig och ytterligare ett fullt glas granatäppeljuice. En minst sagt konstig smoothie av alltihop. Något bränd karaktär i eftersmaken.

Summering:
Den gick väl kanske inte in som någon storfavorit, men det var gott med en ordentlig over-the-top-ale efter allt vin och blek lager som gällde under den föregående veckan. Lite för söt och fruktig, även om kroppen och fylligheten, som fick mig att tro att den skulle vara betydligt starkare än 6.5% och en viss beska kämpar för att bära upp det hela

-------------------------------------------------------------
De Molen Hemel & Aarde
10.3%
30 cl
The Bishop's Arms, fat
Nederländerna
Provad 2012-02-26

Hemel & Aarde betyder himmel & jord (vilket tydligen också var namnet på Nederländernas bidrag till Eurovision Song Contest i Birmingham 1998, jag antar att det ligger rätt i tiden att komma med sån fakta nu...) och är en riktigt kraftfull imperial stout gjord på rökt malt från whiskydestilleriet Bruichladdich (uttalas ungefär "brokladdie").


Doft:
Pang! Rökig och kraftfull. Hade jag fått den i ett mindre glas och inte sett färgen hade jag nästan kunnat förväxla den med ett glas Laphroaig, med den torra, kärva rökigheten. Men så har jag inte kommit mig för att prova någon Bruichladdich ännu, eftersom ingen är snäll nog att bjuda mig på det. Nåväl, tillbaka till ämnet! Under röken ligger en angenäm fruktighet och en liten sälta. En generös mängd kaffe. Lite fisk eller rom, som med tiden drar åt det nästan ruttna hållet. Trevligt eller obehagligt? Samma balansgång som Springbank lyckas så bra med.

Smak:
Rostad och rejält torr, rökig smak. Stora skedar kakaopulver ökar på känslan av torrhet. Bränt gummi. En fruktighet kommer fram med lite tid i glaset, samtidigt som de ruttna karaktärsdragen nästan växer sig övermäktiga, innan de slutligen ger med sig för en rejäl bit saltlakrits som avslutar hela kalaset.

Summering:
En påtagligt whiskyartad öl, som i mitt tycke låg någonstans mellan Springbank och Laphroaig. Minst sagt tillfredsställande, och räckte mycket länge, utan att vara dryg eller svårdrucken. Om detta är den karaktäristik som man hittar hos Bruichladdich så måste jag ta och införskaffa en flaska så fort finanserna tillåter och möjligheterna finns!