En dansk och en skånsk (och en Bellman?)

En sväng till till Bishop's Arms i Lund, som verkar bli någon slags stående inslag på söndagar här. Nåväl, en del kul blev det i alla fall!

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop IPA
6.9%
30 cl
The Bishop's Arms, fat
Danmark
Provad 2012-02-05

Mikkeller är nog det mest kända av de danska småbryggerierna. Där var man tidig med att anamma det amerikanska sättet att göra öl. Det vill säga att inte varar rädda för att experimentera och att servera det hela med extra allt. Sen faller det sig så lyckligt att jag är väldigt förtjust i det här med single hop IPA, IPA gjorda på en enda humlesort där man verkligen kan få lära känna just den typen på djupet, och sen råkar det vara så att Nelson Sauvin är ytterligare en personlig favorit, och är för de flesta svenska öldrickare förmodligen mest bekant som huvudsaklig smakgivare i BrewDogs Punk IPA. Nelson Sauvin är en humlesort från Nya Zeeland, som har fått sitt namn på grund av sin karaktär som har mycket gemensamt med Sauvignon Blanc-druvan som odlas med stor framgång på just Nya Zeeland.


Doft:
Intensiv och djup sötma. Blommande svartvinbärsbuskar. Mmm, Sauvignon Blanc, som sagt. En tydligt ton av passionsfrukt som man normalt sett inte hittar i en Nelson Sauvin, utan som jag snarare hade identifierat som Chinook.

Smak:
Lite gräsig. Tydlig smak av nässlor, som sagt, anknytningen till Sauvignon Blanc är påtaglig. Lite diesel och gummi. Som att stå på en parkeringsplats i minusgrader i alperna och byta från pjäxor till skor vid sidan av en buss. Fruktsötman är mindre påtaglig i smaken än i doften, men där finns den typiska smaken av svarta vinbär. Efter en stund dyker det upp en bränd karaktär som harmoniserar väl med sötman som tittar fram ungefär samtidigt.

Summering:
En single hop-IPA som gör Nelson Sauvin rättvisa i allra högsta grad.

-------------------------------------------------------------
Lundabryggeriets Björnen Sover Brown Ale
6%
40 cl
The Bishop's Arms, fat
Sverige
Provad 2012-02-05

Lundabryggeriet är väldigt unga på spelplanen vad det gäller svenska öl. I somras var det premiär för deras två första öl hos Bishop's Arms, en IPA och en APA (american pale ale, alltså, inte något primatrelaterat...). Dessa lämnade dessvärre en hel del i övrigt att önska. Minst sagt. APAn var väl ok men inte mer, medan IPAn inte var någon höjdare alls. Sedan dess har man hämtat igen formen ganska rejält med både Djingis (uppkallad efter lundaspexet Djingis Kahn, för alla eventuella utbölingar som läser detta, med ett manus av bland andra Hasse Alfredsson) och Piraten (efter författaren), som har pekat åt helt rätt håll. På senare tid har man dock haft lite miljöproblem med spillvatten och annat, men vi hoppas att detta löser sig snart, för här finns mycket potential, även om man inte är riktigt hemma ännu.


Doft:
Doftar bondgård. Jordig och med en tydlig sälta. Är det nästan lite gödsel där någonstans? Våt halm. En skön, brittisk humlebeska finns där dock.

Smak:
Russin och en rejält murkig humlebeska som våta vedklabbar. Aningen blommig från humlen, med lite harts i smaken. Sen har vi lite rökt korv och nyrostade kaffebönor. Väldigt bred men angenäm smakpalett. Det hela bärs upp av en behaglig och balanserad maltsötma.

Summering:
Helt klart det bästa jag har druckit från bryggeriet hittills. Som sagt en bred men väldigt välkomponerad och balanserad smakpalett. Nu återstår bara ett klagomål egentligen, och det är att jag känner att ölet hade behövt en lite tyngre och fylligare kropp med tanke på alkoholhalten, viskositeten vittnar betydligt mer om ett öl som ligger på samma nivå som en normal brittisk brown ale (cirka 4,5%) än en som ligger på 6%. Lyckas man få till det där på ett bra och balanserat sätt så är man hemma enligt mig. Mycket bra gjort.