Söndag, och därför Bishop's Arms

Kryddan hade quiz igen, och eftersom vårt lag, som går under det eminenta namnet The Guinness Pigs, låg tvåa i tabellen inför dagens så kunde man ju inte utebli så klart. På kranarna var det inte så väldigt mycket nytt under solen (dock gamla fina klassiker som Oppigårds Single Hop Ale), annat än ytterligare en Mikkeller Single Hop IPA, och en HornBeer-variant, men eftersom jag skulle på konsert sen och behövde bete mig som folk så gick dessvärre HornBeers öl på 11% bort ganska omgående.


Mikkeller Summit Single Hop IPA
6.9%
30 cl
The Bishop's Arms, fat
Danmark
Provad 2012-02-12


Doft:
Stor citruskaraktär som harmoniserade väl med en nästan lite druvig sötma, som ordentligt mogna gröna vindruvor. Nästan lite eldig, dock, vilket inte är någon merit vid den alkoholstyrkan (inte för att det någonsin är det). Den lite vinösa syran blir i det närmaste fränt syrlig. Väldigt in-your-face, och ingen riktig finess.

Smak:
Här var det desto bättre. Den vinösa karaktären gör ölet snarare saftigt än något annat. Eldigheten är borta. Maltkroppen är stadig och fin, med en liten rostad karaktär som påminner lite om bränt gummi. Beskan är klart och tydligt markerad.

Summering:
En lite råare och inte så värst subtil IPA. Däremot är det roligt med humlesorter som man aldrig ens har hört talas om, och den druviga karaktären tilltalade mig definitivt.

-------------------------------------------------------------
Avery Brewing White Rascal
5.6%
35.5 cl
The Bishop's Arms, flaska
USA
Provad 2012-02-12

Avery Brewing är ett i raden av hantverksbryggerier ifrån Colorado. Deras produkter håller generellt sätt hög kvalité, men det är ingen av dem som för tillfället gör sig påmind som något så väldigt speciellt i mitt minne.

Detta öl är en witbier efter belgisk modell. Witbier är besläktat med tysk weißbier, med skillnaden att man i bryggprocessen för en witbier inte mältar det vete man använder, i alla fall inte allt, vilket bidrar till att ge en  syrlig ton, samt att man ofta tillsätter kryddor så som apelsinskal och koriander, vilket man generellt sett inte gör med en weißbier, då detta bryter mot det bayerska reinheitsgebot som lagstadgades 1516, och som fastslog att öl endast fick bestå av malt, humle, jäst och vatten.


Doft:
Grapefrukt och syrliga gelégodisbitar på marmelad. Väldigt söt och samtidigt syrlig. Lite nässelsoppa i doften, tillsammans med det man kan förvänta sig i ett öl av belgisk witbier-typ, nämligen koriander och apelsinskal, som jag sedan läste på flaskan och kunde konstatera att dessa faktiskt var tillsatta under bryggprocessen.

Smak:
Saftig och kryddig. Ännu mer av marmeladgodiset kikar fram i smaken med sin sötma och sin syrlighet, just från det omältade vetet. Det finns en viss gräddig fyllighet i kroppen som får en ytterligare rondör med lite diskreta honungstoner. En fruktighet som påminner om grapefrukt och honungsmelon.

Summering:

En välgjord och fruktig witbier, helt klart gjord enligt alla konstens regler, och ett definitivt tillfredsställande öl, men kanske inget som nödvändigtvis går till historien. Dock värt att prova om man får chansen och inte är så bekant med witbier i övrigt.