Tempel Brygghus Gehenna

Tempel Brygghus Gehenna
4.5 % enligt flaskan, 5.2% enligt hemsidan och systembolaget.se
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-10-26


Tempel Brygghus från Uppsala koncentrerar sig enbart på att göra suröl. Jag har hört talas om detta öl med minst sagt varierande betyg, så när den dök upp blev jag tvungen att testa. Enligt bryggeriet ett öl baserat på en Berliner Weisse, torrhumlad med Motueka från Nya Zeeland.

Doft:
Okej. Detta luktar inte bra. Alls. Det luktar i stort sett spya. Typisk Berliner Weisse-doft, men i övrigt en doft av dödbakt surdegsbröd och riktigt sur, gallamättad spya. Visst finns det en liten, tropisk doft av humlen också, men det är ingen tvekan av vad som dominerar doften här.

Smak:
Efter doften så är det med en odelat positiva känslor jag sätter läpparna till glaset. Men okej. Vi kör. Djupa andetag. Ett, två, tre, nu kan vi inte undvika det. Mild syra, toner av aprikos och persika, en överväldigande smäll av spya och en lång eftersmak av galla och våt pappkartong. Jag hoppades på att det skulle smaka bättre än det luktade, men nej.

Smak:
Vilken människa vid sina sinnes fulla bruk kan släppa loss ett öl som detta på marknaden utan att skämmas? Det både doftar och smakar verkligen spya, punkt slut. Verkligt slöseri på en riktigt jäkla läcker etikett. Den lämnas direkt in på Systembolaget som reklamation. Detta kommer inte bara av den nedärvda rivalitet som finns mellan Lund och Uppsala, det är helt enkelt så att detta är klart något av det värsta jag har druckit, och då är jag ändå barnsligt förtjust i suröl!

Oppigårds Lavish IPA

Oppigårds Lavish IPA
6.8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-09-26


Från förra veckans småpartisläpp på Systembolaget, och ska enligt bryggeriet själva vara deras mest humleintensiva öl hittills. Sorterna som har använts är Chinook, Mosaic, HBC 344 (Hops Breeding Company, som odlar fram nya humlesorter) och den nyframtagna Lemondrop.

Doft:
Stora skeppor humle var det här! Väldigt fruktig doft. Tropiska frukter, limejuice och honung. Örtiga inslag med basilika och oregano. Rosenvatten och citronzest. Väldigt komplex, med massvis av nyanser, svår att knyta upp. Trots humlemängderna så får malten plats också, och ger lite toner av ljust bröd och lite kryddor.

Smak:
Stor, koncentrerad beska, med lite lätt gräsiga drag på grund av de kopiösa mängderna humle. En liten restsötma finns med också, som bär upp humlefruktigheten, som i smaken domineras av färspressad apelsin- och citronjuice.

Summering:
Extrem beska, men tappar aldrig balansen, och humlearomen är fantastisk. 

Fängelset Jolly Johnny

Fängelset Jolly Johnny
5.0%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-08-05


Den näst sista i fängelseserien, efter att deras Midnight Porter slank ner utan recension. En mörk Californisk steam lager med tysk humle (Magnum och Tettnanger).

Doft:
Svagt kaffe och mjölkchoklad. En aning torkade frukter och en lite blommig touch. Hade jag fått den blint hade jag gissat på en porter baserat på doften.

Smak:
Ganska lätt kropp med rostade toner, lite russin och mörka kaffetoner. Lite lätt kryddig med drag av ingefära och kryddnejlika. Mjölkchoklad och sirapslimpa. En liten lätt restsötma finns i eftersmaken. Tack och lov ingen otrevlig jästton som ett par tidigare öl från Fängelset.

Summering:
Tämligen enkel och rättfram, men på alla sätt och vis ett trevligt och välgjort öl.

Fängelset Amarillo Rye

Fängelset Amarillo Rye
5.5 %
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-08-02


Förra gången vi behandlade bryggeriet Fängelset så var jag inte helt nöjd. Vi får se om deras red ale med råg kan återupprätta stoltheten.

Doft:
Kryddig och blommig jästton, vilket kan fungera i en red ale om den balanseras rätt. Röda vinbär och kanel. Röda, väldigt mogna körsbär. En aning gräsig med lite tallbarr och citrus. När temperaturen kommer upp lite så tilltar den redan ganska kraftiga jästtonen på ett inte helt lovande sätt.

Smak:
Lite lätt syra som förstärker den röda bärigheten. Kryddorna kommer igenom fint med lite ingefära och kryddpeppar. Balanserad beska som fungerar fint med en viss maltsötma. Dessvärre så kommer jästen igenom för mycket. Inte lika brutalt som i deras Sunset Blonde, men fortfarande mer än vad som är helt njutbart.

Summering:
Inte lika lysande som deras Honey Ginger Pils, men klart bättre än Sunset Blonde. Håll igen på jästemperaturen! 

BrewDog Russian Doll Barley Wine

BrewDog Russian Doll Barley Wine
10%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2015-07-22


Vi avslutar Russian Doll-serien med deras barley wine.



Doft:
Intensiv doft, kryddig och maltig. Ljunghonung, mörk sirap och kryddnejlika. En stor, blommande trädgård, massvis med rosor och syrener. Kanderade gröna äpplen med kanel och mandelmassa. Väldigt djup och komplex doft. Ingefära och någonting som nästan påminner om hallonbåtar.

Smak:
Väldigt fyllig och inledningsvis söt. En aning eldig av alkoholen, som är brukligt med ett ungt barley wine. Värmande och kryddigt, nästan julaktigt. Chokladkola, russin, torkade plommon, ingefära och kryddnejlika. Lite rostade mandlar dyker också upp i eftersmaken för att förstärka julkänslan. Den rostade tonen och ett lätt drag av sötmandel ligger kvar länge på tungan och i gommen, och allt detta åtföljs av en elegant blommig humlekaraktär.

Summering:
Som ofta är fallet med unga barley wine så hade detta behövt ligga till sig ett tag, men jag kände att det var bäst att ta det relativt nära inpå de andra för att verkligen göra jämförelsen rättvisa. Helt klart min favorit i serien med ett enormt smakdjup och en mycket god utvecklingspotential.

Fängelset Sunset Blonde

Fängelset Sunset Blonde
4.8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-07-19


Vi fortsätter på temat från Västervik. En lätt, ljus blond ale med Cascade- och Citrahumle.

Doft:
Lätt doft, ganska gräsig och humlearomatisk, men dessvärre med en del kvarvarande jästtoner, kanske ett resultat av jäsning vid för hög temperatur? Lite toner av aprikos och citronskal från humlen.

Smak:
Angenämt kryddig och fräsch smak, återigen med ett visst gräsigt stråk. Somrig. Dessvärre återfinns även här en jästighet som pekar på en inte helt kontrollerad jäsning, vilket är väldigt synd, för ölet i sig har en väldigt tilltalande sommarkaraktär.

Summering:
Jästen tar dessvärre död på helhetsintrycket av vad som annars var ett väldigt lovande öl.

Fängelset Honey Ginger Pils

Fängelset Honey Ginger Pils
5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad  2015-07-12


Bryggd i det gamla fängelset som nu mer är hotell och restaurang på Fängelsetorget i Västervik så kunde jag inte motstå att ladda upp en ordentlig omgång av deras olika varianter när jag ändå var i stan för att jobba på Visfestivalens 50-årsjubileum. Först ut är deras pilsner med lokalproducerad honung, färsk ingefärsrot, samt Saaz- och Motuekahumle.

Doft:
Tydlig humlekaraktär, både av den klassiskt europeiska varianten, med lite jordiga drag, och lite tallbarr, samt en rejäl fruktighet från Motuekan som drar mot persikor eller mandariner. Trots sin mäktiga humlearom så kommer fortfarande ingefärsdoften igenom, och gifter sig väldigt fint med båda humlesorterna, på olika sätt.

Smak:
Frisk och lätt med en återhållen beska, med mindre humlekaraktär än i doften, framförallt Motuekan. Däremot kommer ingefäran fram väldigt tydligt, och lyfter upp de lite jordiga dragen i Saazhumlen. I eftersmaken kommer ingefäran igenom väldigt tydlig och ackompanjeras av honungen, som i övrigt är väldigt diskret.

Summering:
Lätt, elegant och välbalanserad. Perfekt sommaröl.

BrewDog Russian Doll DIPA

BrewDog Russian Doll DIPA
8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2015-06-01


Del tre i serien, och lite extra intressant, eftersom denna flaskan kommer från en annan batch än övriga, och därför har grekisk text på etiketten.

Doft:
Inledningsvis så är doften maltig och kryddig, med sirapslimpa, knäckig karamellmalt och kanel. Torkade frukter dyker också upp, med plommon och aprikoser i första hand. Det finns även en kraftig jordighet, samt pomeransskal, tallbarr och limejuice. Överblommad fläder och en viss örtighet som drar mot lagerblad och timjan finns på djupet. I botten finns en nästan träig karaktär.

Smak:
Inleds väldigt maltig, med en välbalanserad maltsötma och mjuk men bestämd beska på ett sätt som för tankarna till Lagunitas husstil. Efter en inledande smäll dyker en intensiv humlearom upp med tallbarr och citrusfrukter som för tankarna till klassiska sorter av den nya amerikanska humleskolan, antingen Cascade eller Centennial är min första tanke. Eventuellt en släng av Simcoe som ger en klar botten av blodgrape. Finishen är lite kryddig, ovanligt nog med drag av senapspulver, samt torkade frukter och lite sandelträ.

Summering:
Tungt maltig för att vara en modern DIPA, med en djupare humlearom, förmodligen i avsaknad av modernare, väldigt yppigt aromatiska humlesorter.

BrewDog Russian Doll IPA

BrewDog Russian Doll IPA
6%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
provad 2015-05-28


Vi fortsätter med den ryska dockan. Här är steg två, IPA:n, två procentenheter starkare, men samma maltsorter och samma humle som deras pale ale.

Doft:
Honung, tallbarr, apelsinskal och en viss knäckig maltighet. Mer koncentrerade malttoner än PA:n, och lite tyngre humlearomer. Högre koncentration av det mesta, helt enkelt.

Smak:
Mer markerad beska, men med tydligare humlekaraktär i smakerna. Apelsinmarmelad med stora mängder bittert skal dominerar profilen i beskan. Betydligt längre smak än PA:n, och en större kohesion mellan doft och smak. Jordigheten från PA:n har nu snarare krupit upp för trädstammarna och tar sig nu uttryck i form av kåda och tallbarr. Klassisk, amerikansk humlekaraktär.

Summering:
Nu börjar det likna något. Här fanns allt som hade behövts i PA:n, en mycket kompetent IPA.

BrewDog Russian Doll Pale Ale

BrewDog Russian Doll Pale Ale
4%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2015-05-27


BrewDog Russian Doll är en intressant serie. Ett fyrpack med fyra öl bryggda på samma maltsorter med samma humlesorter, men på fyra olika sätt. En lättare pale ale, en kraftigare IPA, en ännu tyngre dubbel-IPA och till sist ett maffigt barley wine. Jag tänkte gå igenom dem i tur och ordning framöver, så får vi se vad som händer.

Doft:
Fruktig, humlearomatisk doft med fläder och rosor. En lätt karamelliserad maltton finns på djupet också. Aningen gräsig. Lite vanilj och färskpressad citron eller möjligtvis rivet citronskal. Malten ger en liten, lätt touch av lakrits också. Stråk av blodapelsin eller pomeransskal kan anas när man doftar riktigt djupt.

Smak:
Karamellmaltig och relativt fyllig för sin ringa styrka. Mer rostad än vad färgen antyder. Bittra citrusskal dominerar humlekaraktären, snarare än de yppigare toner som återfanns i doften. Det följs upp av lite jordiga, örtiga drag, som drar mot ruccola och lite ängssyra. Beskan sitter kvar länge, även om maltigheten klingar av ganska fort, vilket är en rimlig följd av den låga alkoholhalten. Lite lätt uttorkande, lätt askfatsartad finish, som inte harmonierar helt hundra med de lite bittra humletonerna.

Summering:
En någorlunda blygsam inledning på serien, men lämnar klart ett lovande intryck för efterföljande öl. Hade vunnit på att vara någon procentenhet starkare.

Monk's Stout Dupont

Monk's Stout Dupont
5.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien/Sverige
Provad 2015-04-07


Monks och Dupont. Stout och saison. Kan det fungera?

Doft:
Det finns en klart belgisk ton i jästkaraktären. Frisk och kryddig, drar mot viol. I grunden finns en klart rostad ton, men lätt nog för att inte vara bränd. Aromerna fungerar ihop i alla fall. Lite små saker som pekar åt vaniljhållet. Mörkt vörtbröd och lite torkad frukt.

Smak:
Stouten dominerar. Det mörka brödet ligger kvar, och det är fortfarande rostat snarare än bränt. Lite som skorpan på en sirapslimpa. Drag av vattenpipetobak utan klumpiga, artificiella smaker, fyller ut mellanregistret. Det finns även en nästan kumminartad kryddighet finns också, med en liten syra som hjälper till att lyfta upp helheten för att göra en lätt och elegant stout. Syran fungerar även ihop med dragen av torkade frukter, främst russin.

Summering:
Långt ifrån dagens ideal med jättetunga, fatlagrade imperial stouts med en liten restsötma, snarare en fräsch, lätt och elegant stout. Mycket trevligt möte mellan Dublin och Bryssel.

Eggenberger Samichlaus 2013

Eggenberger Samichlaus 2013
14%
33 cl
Det egna ölskåpet
Österrike
Provad 2015-04-06


Samichlaus bryggs en gång om året, den sjätte december, och är dubbelbock som heter duga. Det lär en gång ha varit världens starkaste öl med sina 14%, men det är ju som bekant ganska länge sedan. Jag har druckit ett antal årgångar av detta, och finner att det konsekvent blir bättre med i alla fall ett par års lagring, utöver de tio månader som man lagrar ölet på bryggeriet innan det släpps till försäljning.

Doft:
Stor och oerhört maltig doft. Blommig och fullpackad av torkade frukter. Rosor dominerar, och följs upp av överraskande lätta toner av fläderblommor. Sedan kommer tyngden! Läder och tobak i mängder, som följs åt av massvis med torkade frukter. Persikor, aprikoser, dadlar och plommon i överflöd. På lite drygt ett år så har en härlig, lite lätt oxiderad, mognadston hunnit framträda, vilket skjuter helhetsintrycket mot en kraftfull, vällagrad mörk rom.

Smak:
Först möts vi av en enorm tyngd. Stor, fyllig maltkropp som drar mot honung, mörk sirap och russin inleder det första angreppet mot smaklökarna, och det är bara den första vågen som brutalt ger sig på tungan i sann George Foreman-anda. Efter detta följer snarast en grace som för tankarna till en ung Cassius Clay, och dansar runt med en förvånande bärighet som inte alls finns i doften. Körsbär, vildhallon och mogna jordgubbar lyfter upp detta monster och gör den förvånansvärt pigg och vital för att ha en matchvikt på 14%.

Summering:
Ett öl i kvadrat som ändå aldrig tappar styrfarten. Det räckte med råge att dela en flaska på två personer, och den räckte länge. Det finns ytterligare en till i skåpet, och jag tänkte ge den något år till i alla fall.

Lagunitas Galatea Fusion 25

Lagunitas Galatea Fusion 25
6.8 %
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA/Sverige
Provad 2015-03-31

Galatea och Lagunitas slår sig ihop för att göra en rejäl IPA för den svenska marknaden, och får bli en liten boj i den bukt som är det rådande flyttkaoset här hemma.


Doft:
Föga överraskande så domineras doften av humle, men inte i så stor utsträckning som man annars brukar förknippa med Lagunitas, utan här finns en klar maltkaraktär, som drar åt honung och sirapslimpa. Humlen drar mot det blommiga hållet, och inte mot det annars så amerikanskt tropiskt fruktiga. Tallbarr och koda får mig spontant att tänka på Amarillo.

Smak:
Här träder humlens yppighet fram på ett helt annat sätt, och skänker betydligt mycket mer citrus, av det lite mildare slaget, främst lime. Torkade frukter infinner sig också lite längre ner, framförallt i form av sultanrussin och torkade plommon. Längst ner finns en stabil maltbas som drar mer åt rågbröd än sirapslimpan i doften. Eftersmaken domineras av humlens milda och välbalanserade beska, som får en jordig karaktär.

Summering:
Mycket välbalanserat med en någorlunda lång eftersmak och ett välkommet break från de mest extrema amerikanska humlebomberna som svenska bryggerier och företag gärna efterapar.

Sierra Nevada Snow Wit

Sierra Nevada Snow Wit
5.7 %
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2015-03-19

Snow Wit fick sitt namn som ett skämt eftersom den är bryggd med sju sorters experimentell dvärghumle. Det cirkulerar en hel del öl nu (Lervig White IPA exempelvis) som försöker kombinera den belgiska jästens syra och kryddighet med Nya Världen-IPA:ns humlekaraktär. Ofta med väldigt blandat resultat, måste jag tillstå.


Doft:
Tydlig karaktär av belgisk saisonjäst, med lite kryddnejlika, lavendel och kryddpeppar, kompletterad med ett örtigt stråk som drar mot oregano. Humlen finns där också, helt klart. Tropisk frukt, framförallt ananas och kiwi. Toppas med lite blommiga dofter som påminner om blommande rosor.

Smak:
Smaken domineras av jästkaraktären, precis som doften, men här tar humlen mer plats, och ölet är betydligt fylligare och maltigare än vad man brukar förknippa med belgiska öl av saisontyp. Det är inte heller lika kruttorrt och högförjäst som man förväntar sig, utan en liten karamelliserad restsötma bär upp humlens tyngd och låter fruktigheten blomma ut för fullt, fortfarande dominerad av ananas.

Summering:
Riktigt bra balans. Här känns det som att man har gjort en IPA, och sedan lämnat plats för den belgiska jästen, istället för det många tycks göra nu, vilket är att i stort sett göra en relativt jästig saison, och sedan torrhumla den bortom igenkänning, och tappar balansen. Såhär ska det se ut!

Fuller's Past Masters 1914 Strong X

Fuller's Past Masters 1914 Strong X
7.3%
50 cl
Det Egna Ölskåpet
England
Provad 2015-03-09

Senaste skörden från Fuller's Past Masters-serie, denna gång en strong ale i ett recept från 1914.


Doft:
Stor, knäckig och maltig doft med tunga jästiga estrar som ger massvis med torkade frukter, och en väldigt ren humleprofil med klassiska brittiska dofter, framförallt väldigt blommiga sådana som drar mot rosor och fläderblommor.

Smak:
Tydlig humlekaraktär, av ett tyngre snitt än i doften. Relativt mild beska som bärs upp av en stor, maltig kropp med karamelliserade, knäckiga drag. Helheten avrundas av en lång, slingrande balans mellan maltsötma och humlebeska, och en angenäm kryddighet.

Summering:
Stor, maltig och värmande. Fin balans mellan sötma och beska, även om vissa troligtvis kan finna den aningen för söt.

Sundbybergs Köksbryggeri Saison Passionsfrukt

Sundbybergs Köksbryggeri Saison Passionsfrukt
6.4%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2015-03-06

Aaaaaaaaaaaand we're back! Ytterligare ett försök på att skapa lite tid för detta stora nöje! Vi börjar med en kader av svenska mikroöl, och denna lilla goding från Sumpan råkade stå i kylen och bara vänta på mig. Jag är ju av naturen oerhört svag för passionsfrukt, så jag kunde ju inte låta bli! Sundbybergs Köksbryggeri, grundat 2008, huserar numer inte alls i ett litet lägenhetskök, utan i en gammal kyrka, avkristnad 2005, i centrala Sundbyberg. Etiketten talar om öltypens historiska betydelse, samt att ölet i sig är humlat med Citra, samt kryddat med just passionsfrukt och koriander. Det faller dessutom väl i tiden för undertecknad, eftersom jag just nu sitter och läser Farmhouse Ales: Culture and Craftsmanship in the Belgian Tradition av Phil Markowski, som berör saison, såväl som den franska Bière de Garde-traditionen.


Doft:
Frisk, solklar saison-ton med sin tydliga jästkaraktär. Halm, citrusfrukter, en mild kryddighet och en diskret, charkuteriartad rökighet ligger elegant i bakgrunden. Nyklippt gräs och en liten anstrykning av klöveräng finns också. Får dessvärre säga att passionsfrukten lyser med sin frånvaro.

Smak:
Påtagligt fyllig för att vara en saison. Tydligt gröna, klorofylliga drag. Den nästan köttiga rökigheten är mer påtaglig än i doften. En lätt syra ligger kvar i eftersmaken och bär fortsatt vittnesbörd om en kryddigt angenäm belgisk jäst. Inte heller här finns passionsfrukten med som något mer än en väldigt diskret viskning. Koriandern är dock desto mer påtaglig, utan att bli på något sätt påträngande, utan den skapar snarare en elegant harmoni med jästens inneboende kryddighet, som i sig drar lite åt ett lavendelartat håll.

Summering:
Som sagt, inte mycket till passionsfrukt, men en bra saison med en trevlig humletwist, något som i sig är en bedrift, har jag märkt vid eget hemmabryggande!