Overholt Straight Rye

Overholt Straight Rye
40%
100 cl
Farsans whisk(e)yhylla
USA
Provad 2012-06-29

En flaska som följde med föräldrarna hem från deras vistelse i New York (tillsammans med lite annat kul som komma skall). Jag har aldrig druckit en rye whiskey innan, så detta var något nytt och en trevlig bekanskap. Görs numer hos Jim Beam, men grundades strax utanför Pittsburgh och användes tydligen som läkarsprit under andra världskriget. Men jag körde ett glas, trots att jag var helt frisk!


Doft:
Söt fruktighet och tydlig ekfatskaraktär. Mogna gröna päron och en parfymerad, druvig doft. Kryddig, mustig och lite kärv rågkaraktär med toner av kanel, vanilj, vått ylle och mineralaktiga toner.

Smak:
Vaniljkräm, smörkola och saltlakrits som rundas av med mjuka ekfatstoner och en pigg fruktighet med röda äpplen och en tydlig rågkaraktär. Eftersmaken domineras av en syrlig friskhet och en blandning av krita och grus, som ger lite associationer till cement, samt en fin sötma av karamelliserat socker, samt lite jordiga kalktoner.

Summering:
Förvånansvärt komplex och väl avrundad smak och doft. Jag tror att jag får undersöka ämnet rye whiskey närmre, i den mån tillgång finns. Om inte annat så får man ta sig en tur inom Saddle & Sabre vid nästa vistelse i Stockholm.

anCnoc 12

anCnoc 12
40%
70 cl
"Lånat" ett par glas av fröken NK
Skottland, Speyside
Provad 2012-06-28

Nu utrustad med en speciell, svart förpackning (istället för den vanliga vita), designad av Peter Arkle i begränsad utgåva, speciellt för den svenska marknaden. Varför? Ingen vet nog egentligen. Kändes väl rätt, helt enkelt. Kan i och för sig hänga ihop med namnet. anCnoc (uttalas ungefär "annick"), vilket betyder "kullen", är det namn som satts på denna whisky sedan 1994 av destilleriet Knockdhu, vilket är den angliska stavningen av Cnoc Dubh, vilket betyder "svarta kullen". Att man kallar den för detta är för att undvika att blandas ihop med ett annat speysidedestilleri, Knockando.

De lustiga illustrationerna på förpackningen berättar för oss att ingredienserna för att tillverka denna whisky är malted barley, spring water, heat, yeast, time samt det ytterligt diffusa magic. Just det. Magi. Då måste det väl bli bra?


Doft:
Lätta torvtoner. Lite sälta och en rostad fatkaraktär med en anstrykning av lakrits. Läder och gräs följer. Lite citrusfrukt och aningen bittra toner och lite tobak. Tydlig men dov och återhållsam ekdoft. Bourbonfatskaraktär och en brödig maltighet. Efter en stund lägger sig ektonerna och släpper fram blommigare, lättare toner man gärna förknippar med Speyside.

Smak:
Maltsöt och lite lätt parfymerad. Inledningen följs upp av en liten, diskret och torr rökpuff och lite lakrits. Lite nötig och vaniljsöt. Påminner om mandelmassa, faktiskt. En lite bitter ekkaraktär med en angenäm kryddighet. Aningen mineralaktig och jordig, vilket balanserar maltsötman. Lite äpplig syra, och eftersmaken bjuder på mogna gråpäron, persika och lime.

Summering:
En klassisk speysidare med en liten dragning åt en nordlig highlandkaraktär. Nyanserad och balanserad. Elegant och återhållsam, men komplex och givande.

Innis & Gunn Scottish Pale Ale

Innis & Gunn Scottish Pale Ale
7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-06-27

Detta är något jag har sett fram emot, och efter förra utgåvan så är förväntningarna höga. 41 dagar på fat, och en något högre alkoholhalt en originalet. Vi får väl se om man kan göra en schyst, knäckig skotsk ale.


Doft:
Mustigt och skotskt maltig med mjukt fruktiga ekfatstoner. Bestämd men elegant. Fruktigheten i faten överensstämmer väldigt väl med den "vanliga" utgåvan av I&G med mycket banan, vanilj och smörkola. Vaniljstång och lätta humletoner.

Smak:
Domineras av fatkaraktären och humletonerna, som följs upp av en värmande, knäckig maltighet, ljunghonung och frukter. Apelsin och grapefrukt. Lätt metallisk karaktär. Aningen rostade toner som påminner om O'Boy och mjölkchoklad. Farinsocker och persikor. Mustig finish av ljus chokladkola och knäck.

Summering:
De har gjort det igen. Kanske inte en direkt överraskning, men ändå. Välgjord ale, praktexempel på fatlagring, och hur man låter malten dominera och humlen spela andrafiol.

BeerHere Høstcitra

 BeerHere Høstcitra
7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-06-25

 Provad med en rejäl förkyldning, men när det enligt kalendern skall vara sommar och det spöregnar ute så får det bli lite höstöl istället!
 

Doft:
Syrlig och mustig doft med tydligt utpräglade humletoner. Kakao- och marsalatoner som omedelbart för tankarna till Tiramisu. Knäckig och kryddig maltkropp.

Smak:
Krämig och gräddig fyllighet, precis som just en tiramisu. Tydligare fruktig humleprofil än i doften, med gott om citrusfrukter. Mjölkchoklad och kiwi, med lite mandelkaraktär.

Summering:
Typiskt dansk, med massor av humle, precis vad man förväntar sig.

Westmalle Dubbel

Westmalle Dubbel
7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad2012-06-24

Trappistdags! Varit lite dåligt med det hittills här på sidorna, men det kommer mer inom kort, det vågar jag lova! Däribland den trippeljästa storebrorsan till denna.


Doft:
Farinsocker, och tung maltighet. Mustiga jästtoner och en pikant kryddighet som domineras av nejlika och kryddpeppar. Belgiskt syrlig och frisk, i det närmaste aptitretande doft (till och med efter en ordentlig söndagsmiddag!) Skönt fruktig med persikor och apelsinskal.

Smak:
Frisk och syrlig smak med markerad beska och tydlig smak av skumbanan. Päron och apelsin, och ännu mer angenäm kryddighet. Knäckig och lite nötig mandelkaraktär. Väldigt fyllig, nästan köttig. Eftersmaken domineras av en rejäl beska och lite kycklingbuljong, märkligt nog.

Summering:
Precis som en trappist ska vara. Stark, smakrik, mustig och räcker länge!

Dricks i Lund goes to Den Kungliga Hufvudstaden

På vägen upp mot spelmansstämman i Österbybruk så gjorde jag ett litet nedslag i Stockholm (härefter refererat till som "fjollträsk"), och spenderade fredagseftermiddagen i de ädla dryckernas tecken och besökte Fjollträsks vinkällarbutik i Passagen, samt en sväng till Akkurat och raka vägen därifrån till The Ardbeg Embassy. Helt okej för en fredag, alltså!

Nynäshamns Tjockhult Tjinook
5.1%
50 cl
Akkurat, fat
Sverige
Provad 2012-06-15

Tjockhult är väl ytterligare ett namn för Fjollträsk. Men jag trodde att ordvitsande och lustiga stavningar var förbehållet göteborgsbryggerierna? Nåväl. Tjinook är ju såklart Chinook, en personlig favorithumlesort, och här rör det sig om en välhumlad ljus lager. Och vad kan väl sitta bättre en alltför tidig eftermiddag på en terrass när solen bryter igenom och det faktiskt är lite sommar över Slussen?


Doft:
Chinook! I mängder! Passionsfrukt och en lätt beska. Lite jordigt maltig doft, aningen gräsig. Lite lätt kryddig och örtig, och en kombination av fläder och pomerans. Lite knäckig karamellmaltston. Långt upp i doftpaletten finns en ton som påminner om Saaz eller Tettnanger.

Smak:
Saftig och frisk. Väldigt somrig, indeed! Tydligt markerad, men ändå mild och törstsläckande humlebeska. Toner av granbarr och koda. Avrundas av lite mjuk honung. Elegant, knäckig maltighet. Lång och stilren eftersmak med en nyanserad humlebeska.

Summering:
Väldigt angenäm sommarlager. Törstsläckande och läskande, utan att bli glättig.
 
-------------------------------------------------------------

Linkwood 12 years 1997
Oklart, men bevisen pekar mot 43%
4 cl
The Ardbeg Embassy
Skottland, Speyside
Provad 2012-06-15

En relativt sällsynt och eftertraktad speysidewhisky från ett destilleri strax utanför Elgin (för mer om Elgin, se Allt om Whisky #2 2012) grundat 1821, med en relativt modest produktionsvolym om 2½ miljoner liter per år, vilket uppnåddes först 1971, då man byggde ut med ett destilleri till. Produktionen låg nere på grund av maltransoneringen 1941-1945, och låg i malpåse 1985-1990.


Doft:
Elegant bourbonfatsprofil. Lätt och stilren speysideblommighet. Lätt och och fin, parfymerad sötma och en cognacsliknande druvig karaktär. Bjuder på en fruktighet som domineras av honungsmelon och gråpäron.

Smak:
Fruktig och ganska tungt oljig kropp med en skarp och syrlig maltsötma. Lätt rostad beska från faten i eftersmaken som även bjuder på en elegant kryddighet och lite apelsinskal och päron. Angenäma toner av pomerans. Väldigt lång oljig men frisk eftersmak som får en att sträcka sig efter glaset igen. Gång på gång.

Summering:
Paradoxal. Lätt och frisk, men ändå med en oljig tyngt och pondus, samtidigt som den är lätt uttorkande, förmodligen av lite karamellfärg, vilken förmodligen kommer naturligt från faten, eftersom whiskyn i sig är väldigt ljus och fin.

Brakspear Triple

Brakspear Triple
7.2%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-06-22

Trippeljäst, två gånger innan buteljering och en gång på flaska, mycket mer info har jag tyvärr inte.


Doft:
Söt, honungslik maltdoft med en lätt parfymerad och druvig karaktär. Under den mäktiga maltkroppen och sötman finns en diskret, blommig humledoft. Djup och välutvecklad doft. Citron och enbär, påminner nästan om gin i all sin urbrittiska prakt.

Smak:
Tydligt markerad humlebeska, med lite syrliga undertoner. Kraftfull och värmande maltkropp med lite pigga, kryddiga toner som ser till att behålla styrfarten, som annars riskerar att gå förlorad i tyngden. Elegant fruktighet med mandariner och pomerans. Lite fräna svaveltoner ligger längst upp av de många lagren smaker. Avrundas med en rejäl dos honung och mörk sirap eller melass.

Summering:
Riktigt tung och kraftig ale av det klassiska slaget.

Ardbeg Ten

Ardbeg Ten
46%
100 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Islay
Provad 2012-06-21

Få destillerier har en sådan skara fanatiska anhängare som Ardbeg, och få destillerier är så extremt bra på att marknadsföra sig. Jag har lite svårt för företag som lägger kopiösa mängder pengar och energi på att göra reklam för sig, när det är pengar som lika gärna skulle kunna användas till att göra bättre produkter. Problemet är att jag är fullständigt oförmögen till att tycka illa om Ardbeg för det, för produkterna är ändå så fruktansvärt bra överlag, så att de tillåts komma undan med PR-knep som att man på Stockholm Beer & Whisky Festival kan fotograferas iförd Ardbeg-skinnjacka och Ardbeg-hjälm för att fotograferas på en Ardbeg-motorcykel tillsammans med en Ardbeg-tjej, ja ni fattar grejen.


Doft:
Tung och våt rök som är mättad med tjära och kärva torvtoner. Saltlakrits och salmiak, och ett litet, elegant stänk saffran. Under ytan ligger en mängd citrusfrukter och bubblar, med pomerans i förgrunden, tillsammans med lite färsk selleri. Efter en stund i glaset så växer en trevlig örtig och lite pepprig ton fram. Avslutas med en rund och mjuk fatkaraktär och lite het chili.

Smak:
Frisk och ungdomlig smak med en påtaglig citruskaraktär, tillsammans med en rejäl sälta och rostad fatkaraktär. Till en början anar man en viss ton av klorin. Pomerans och röda äpplen. Aningen spretig i smaken. Avrundas av lite lakritstoner som ligger kvar länge och gifter sig med lite grön paprika och plommon.

Summering:
Som sagt, det står helt klart att folket på Ardbeg verkligen kan backa upp sina PR-kampanjer, och kan göra riktigt bra whisky. I detta fallet så känns det dock att det är en relativt ung whisky, och den känns framförallt yngre än många andra tioåringar jag har druckit. Det är ändå med tungt hjärta jag konstaterar att det inte är så väldigt många droppar kvar i flaskan...

BrewDog-provning

Challenger, Galaxy, HBC och Motueka. Dags att hugga in på BrewDogs senaste fyrpack med single hop IPAs! Jag provade igenom det förra i höstas, och ser med spänning fram emot det nya. Inte minst eftersom det bara är en av humlesorterna jag är bekant med sedan innan. Förra utgåvad drogs ju dessvärre med en väldigt skiftande kvalité av grundölets maltbas, och det var svårt att tro att det kunde vara samma öl i basen på alla sorterna. Vi hoppas på en högre lägstanivå denna gången. Och nej, alla öl dricks inte upp samtidigt, någon slags ansvarsfull och anständig människa får man väl ändå ge sken av att vara, såhär en tisdagskväll!

Alla ölsorterna är gjorda på samma maltbas och till en början humlade till 75 IBU med sina respektive humlesorter, för att sedan torrhumlas ännu mer, och de fyra humlesorterna kommer från vars en kontinent. För att göra inlägget mer överblickbart så skriver jag sammanfattningsvis såhär, då detta gäller samtliga öl:

BrewDog IPA Is Dead
6.7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provade 2012-06-19 


Challenger
Challenger är en brittisk humletyp som har odlats sedan 1972, och används både som bitter- och aromhumle.

Doft:
Typiskt brittisk doft. Syrliga toner som påminner om apelsinmarmelad. Markerad humlebeska och lite jordiga toner. Avrundas av lite honungskarameller. Rejäl maltig bas.

Smak:
Gräsig och mjukt värmande. Mycket rika honungstoner. Rund maltkropp. Aningen bärig, lite lingon. Elegant brödighet.









Galaxy
Australiensisk humletyp som är väldigt rik på alfasyror och odlades fram 1994 första gången av Hop Products Australia, som en blandning mellan Perle och J78.

Doft:
Massor utav citrus och lite örter. Timjan och rosmarin med ett par stänk passionsfrukt till det. Känns som en lite kryddigare variant av Chinook. Här dominerar humlen på ett helt annat sätt än i Challengern, och den runda, mjuka malten är bara en viskning i bakgrunden. Aningen nässlig och vinös i sin karaktär.

Smak:
Påtagligt besk med en parfymerad karaktär och eleganta fruktdrag av passionsfrukt och hallonkärnor. Maltkaraktären får inte alls samma plats som i Challengern, och rundar mest av smaken med en mjuk sötma och lite honung. Lite blommig finish.



HBC
HBC står för Hops Breeding Company, och används oftast som alternativt namn på den amerikanska humlesorten Citra, och det är förmodligen vad det rör sig om här också.

Doft:
Den skarpaste doften hittills, med väldigt påstridiga citrusfrukter, och en beska som är påtaglig redan i doften. Toner av basilika och grapefrukt. Väldigt mustig doft, och något som påminner om våt jord. Lite hartsig och några små stråk av blåbär.

Smak:
Väldigt rund och mustig, med en tydligare maltprofil och lite mjuka vaniljtoner. Hartsig och syrlig med en skarp beska som sprider sig med lite lätt rökiga toner i eftersmaken. Tillsammans med den inledande maltsötman möts man av en våg av lime och clementin, men i övrigt så är detta öl inte lika citrusmättat som de brukar vara när det är Citra inblandat.





Motueka
En humlesort från Nya Zeeland som jag inte stött på innan som är en blandning mellan en nyazeeländsk och en europeisk, och kallades tidigare Belgisk Saaz, eller B Saaz.

Doft:
Tillsammans med Challengern den mest återhållsamma, men ändå typiskt nya världen-fruktig med mycket citrusfrukter i en väldigt parfymerad stil. Citronsaft och lime. En aning grön paprika, samt en behaglig maltig doft. Precis som HBCn så bjuder denna variant på lite våt jord. Rundas av med lite honung.

Smak:
Definitivt den humlesort som skiljer sig mest mellan doft och smak, för här är smaken betydligt mustigare än vad doften är, och kraftigt jordig, med lite sälta och en påtaglig syra. Lite kryddig med toner av kanel och ingefära, och en markerad humlebeska som styrs av toner av pomerans. Avrundas med en skön sötma och parfymerad fruktighet.




Summering:
Mycket, mycket bättre än förra fyrpacket, genomgående. Ett väldigt udda startfält med ovanliga humlesorter, där var och en verkligen fick komma fram och göra sitt, och det är svårt att pricka in en favorit. Jag är förvisso svag för den traditionellt brittiska karaktären i Challenger-varianten, men Motuekans mångsidighet gör den till en stark kandidat.

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest 2011 Wet Hop Ale

 Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest 2011 Wet Hop Ale
6.7%
 71 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-06-18

Ett öl som, enligt etiketten, har bryggts på endast färsk humle, eller wet hops, som ska vara så rika som möjligt på aromoljor, levererade direkt från Yakima Valley till bryggeriet inom 24 timma från skörd. Och jag hoppas att bananflugan som just drunknade i glaset dog lycklig...


Doft:
Kryddig och mustig doft. Mineraltoner och en angenäm fruktighet. Lite intressanta örter som man inte normalt hittar i öl, som anis och fänkål. Lite rostade toner som drar åt askfatshållet om man doftar för djupt. Lätt, maltig sötma och en rund finish av lime och fläder.

Smak:
Markerat besk, med en kraftfull, maltig kropp. Syrlig humleprofil, med tydligt hartsiga drag, med inslag av grapefrukt och ananas. Pomerans och ananas följer upp, tillsammans med lite lätt jordiga toner och en rejäl beska i eftersmaken. Mjuk avrundning av honung och blommande rosor. Ja, som blommande rosor luktar alltså, jag springer ju inte runt och tuggar på saker som växer i rabatten hur som helst!

Summering:
Störtskön, frisk ale med riktigt hurtig humleprofil och stuns i maltkroppen.

Oppigårds Summer Pale Ale 2012

Oppigårds Summer Pale Ale 2012
5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-06-12

Doft:
Humlearomatisk doft, med toner som jag i alla fall vill härleda till Nelson Sauvin-humle, men inte bara det. Lätt rostade toner. Precis när man häller upp så möts man av en doft av nybakade kanelbullar. Maltig doft med en antydan till humlebeska. Eventuellt så finns det Amarillo i botten också, med lite hartsiga, skogsaktiga toner. Skön balans i humletonerna.

Smak:
Angenäm, gammaldags engelsk humlekaraktär med lite murkiga toner. Stadig maltbas som bär upp de fruktiga humletonerna som dyker upp ganska snart, och åtföljs av en bestämd med nyaserad humlebeska. En viss bränd, lite gummiaktig ton . Väldigt spännande, och bidrar till att forma helheten. Lite kaneltoner virvlar fram i den eleganta och långa eftersmaken, som i sin absoluta sluttamp drar över mot en behaglig beska som påminner om ruccola.

Summering:
Inte samma tryck som förra årets utgåva, med det kan man väl knappast vänta sig. Dock ett riktigt trevligt sommaröl som gör sig bra en varm eftermiddag när man försöker stänga ute ljudet av studentflaken som terroriserar centrala Lund.

BrewDog Alice Porter

BrewDog Alice Porter
6.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
2012-06-10

Alice? Alice? Who the fuck is Alice? I detta fallet så är det nog ganska många som vet vem Alice är, och det är ett kärt återseende när hon dök upp hos Systembolaget i tidigare i år i sällskap med sina tre kompisar 5am Saint, Dogma och Chaos Theory


 
Doft:
Torra, brända toner. Jordig karaktär, påminner lite om sand. Mustig, tung doft med örtiga inslag som för tankarna till en viltgryta. Timjan och kaffe. Aningen rökig och mjuka körsbärstoner.

Smak:
Aningen syrlig smak med karaktär av gröna äpplen som skär igenom den tungt rostade beskan. Väldigt torr karaktär med mörk choklad och kaffe. Eftersmaken är torr men behagligt fruktig och diskret.

Summering:
Välgjord porter med mer frukt än vanligt, men inte utöver det vanliga för BrewDog.

Nøgne Ø # 500

Nøgne Ø # 500
10%
50 cl
Det egna ölskåpet
Norge
Provad 2012-06-09

En norsk imperial IPA på ingående! Nøgne Ø är ju representerade här sedan innan med sin imperial brown ale, och jag har fortfarande en julöl från 2010 på lagring tills denna julen.


Doft:
Väldigt söt, fruktig och humlemättad. Blodgrape och jordgubbskräm. Maltig och kraftfull. Vaniljkesella och lite mjölkchoklad. Lite lätt stickande doft. När man doftar på djupet så dyker det upp egenskaper som påminner om nygräddat ljust lantbröd. Avrundas med lätta flädertoner.

Smak:
Väldigt, väldigt mustig kropp, med en uttalad, men inte överdrivet kraftfull humlebeska. Lätt vinös i sin stora kropp, mustighet och fruktdominerade profil. Som ett ungt och lätt rödvin med mycket jordgubbar, lingon och blåbär. Aningen svavelliknande karaktär med en lätt anstrykning av tobak. Initialt så är maltsötman väldigt påtaglig, men i eftersmaken så är det huvudsakligen jordgubbs- och vaniltjoner som styr.

Summering:
Allt som en imperial IPA ska vara. Och lite till. Ett riktigt kraftpaket och perfekt för två personer att dela på, som jag och min kära kollega gjorde, eller att dela upp på två kvällar. Enormt smakrikt, men det saknades kanske lite beska för att bli ordentligt avrundat.

Thornbridge Raven Black IPA

Thornbridge Raven Black IPA
6.6%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-06-07

Detta öl fick bronsmedalj i World Beer Cup, och Thornbridge har lyckats skrapa ihop betydligt fler utmärkelser än så under sina ganska fåtal år som aktivt bryggeri (grundat 2005), och man har faktiskt två bryggerier, ett för att skapa öl enligt gamla, traditionella metoder, och ett nybyggt (2009) för att kunna hålla takten med den ständigt växande globala ölmarknaden. Här har vi alltså en svart IPA som enligt hemsidan ska innehålla sex olika humlesorter, men enligt etiketten bara tre. Spännande.


Doft:
Humlefrisk doft med elegant frukt. Amerikansk humle, skulle kunnat vara Chinook eller Centennial eftersom doften är fullpackad av passionsfrukt. Lite nässlor och litchifrukt. Kanske Nelson Sauvin inblandat också? Lätt rostad maltkaraktär med chokladtoner.

Smak:
Rejält markerad beska och uttalad maltprofil. Humlen tar inte lika stor plats som i doften. Lätt antydan av tobak och citrusfrukter i eftersmaken. Rostad beska styr. Mörk choklad och starkt kaffe. Med lite temperatur så får humletonerna större spelrum, och ger en distinkt ton av blyerts eller grafit.

Summering:
Frisk svart IPA med mer fokus på IPA än på svart.

Midtfyn Bryghus & Brouwerij De Molen X-Porter

Midtfyn Bryghus & Brouwerij De Molen X-Porter
8%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark/Nederländerna
Provad 2012-06-03

Ett samarbete mellan Midtfyns Bryghus och De Molen. De Molen vet vi ju redan ligger högt på min lista, men Midtfyn är ingenting jag har druckit innan, men detta verkar vara ett spännande samarbete.


Doft:
Kraftfull doft. Gott om rostad maltkaraktär med mycket choklad- och kaffetoner. Lite örtig eller pepprig karaktär. Elegant maltsötma som lyckas stå på sig mitt i bombardemanget av rostade toner. Vaniljtoner och en karamelliserad sötma som påminner om crème brûlée. Lätt rökig, besitter nästan en liten whiskykaraktär.


Smak:
Sötman och den kraftiga, rostade beskan matchar varandra snyggt. Både vaniljen och röken från doften går igen i smaken. Beskan är kraftfull, och tungt rostad. Kaffe och mörkt bröd i mängder dominerar smakbilden till en början, men i eftersmaken är det beskan som styr, och har en påtaglig karaktär av kakao.


Summering:
Verkligen en porter med extra allt. Behåller balansen väl utan att tippa över åt något håll, vilket är väldigt imponerande. Gjorde sig alldeles utmärkt till en bit mörk choklad.

Caracole

Caracole
7.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-06-04

En gammal goding, och ett bra sätt att komma hem igen efter att ha levt på Åbro folköl i helgen. Skulle gärna kommit med lite info, men eftersom etiketten inte kommer med några stora avslöjanden och hela hemsidan är på franska så blir det tyvärr inget med den saken! Så ni får helt enkelt hålla till godo med denna wikipediaartikeln om en tidigmodern kavalleriformation. Jag tycker själv att god dryck och militärhistoria är en utsökt kombination. Ett glas med något gott när man läser några kapitel i JFC Fullers The Decicive Battles är god livskvalité!


Doft:
Maltig och jästig, lätt syrlig doft. Aningen jordig och doftar av färska jordgubbar. Lätt parfymerad karaktär. Väldigt elegant med en liten anstrykning av citrus. Anar jag lite gummiaktiga toner?

Smak:
Fyllig och maltig kropp med en syrlig jästkaraktär som sprider sig genom munnen och skänker en diskret fruktighet. Lite syrliga bär, lingon och blåbär. Lätt oxiderad karaktär som hänger kvar länge i eftersmaken och får varje klunk att räcka länge. Relativt återhållsam beska.

Summering:
En stilren belgisk ljus ale, välgjord på alla sätt och vis, och inget som sticker ut. Andra tankar? Att verbet "att karakollera" må vara utdaterat, men låter oerhört häftigt. Man önskar ju bara att man skulle kunna säga att man ska ut och karakollera på stan till helgen. Och som en bonus så vinner den som kan se vad det är i förgrunden på bilden oerhörda mängder ära. Inget annat, bara äran.