GlenDronach 15 Revival

GlenDronach 15 Revival
46%
70 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Highlands
Provad 2012-01-25

GlenDronach har en lång historia sedan 1826, och har producerat högklassig maltwhisky sedan dess, med ett kortare uppehåll (1996-2002), när dåvarande ägaren Allied Distillers lade destilleriet i malpåse. Under större delen av denna period (1996-2001) var dock mälteriet fortfarande igång. Numer köper man in sin malt från annat håll, som de flesta andra. 2005 gick destilleriet, som ett av de absolut sista, över från att elda sina pannor med kol till att elda med gas.

Denna whisky drack jag för första gången, efter att en av mina tidigare chefer, som är mycket whiskykunnig, talat om den (och destilleriet i stort) med stor entusiasm, på Stockholm Beer and Whisky Festival 2011, och jag blev helt tagen. Sällan har jag blivit så imponerad som då! Detta är en riktigt tung whisky. Samtliga femton års lagring har skett på olrosofat, vilket ger en enorm tyngd och ett tillsynes bottenlöst djup.


Doft:
Mustig, träig doft med enorm tyngd. En maltsötma om en fruktighet gömmer sig i djupet, tillsammans med en liten, diskret sälta. Efter en liten stund och lite luft i glaset så framträder fruktigheten tydligare. Torkade frukter. Russin och dadlar. Liten kryddighet, kanske en aning kanel? Rivet apelsinskal finns där också. Här kan man bli sittande länge med näsan i glaset, det tar aldrig slut! Tydligt knäckig sherry-ton finns där också.

Smak:
En intensiv maltsötma exploderar på tungspetsen direkt, som åtföljs av en släng av min sambos apelsin- och saffransmarmelad, och ett par stänk kanel och ingefära. Denna kraftiga maltkärna dröjer kvar länge, och får sällskap av intensiva ektoner och tung chokladkola från faten. En pytteliten, rostad beska finner en utmärkt danspartner i de subtila vaniljaromerna som blygt visar sig i eftersmaken. Efter en stund drar eftersmaken över åt mer av den torkade frukten som vi hittade i doften, tillsammans med en nästan lite fräscht gräsaktig ton som snarare ger en liten nick åt Speyside. Det finns helt klart en oljighet som lägger sig tungt på tungan, för att sedan fortsätta växa upp mot gommen. I den sista svansen finns saftiga, färska frukter som mandarin och persika, tillsammans med ännu mer mörk chokladkola och vanilj från faten. Liksom i doften så är detta en whisky som bara fortsätter att leverera.

Summering:
Bättre whisky i kategorin tungt sherryfatslagrad whisky, det har jag aldrig smakat. Och, för att använda ett (något modifierat) citat som funnits i familjen sedan många årtionden, bli're bättre än såhär, då kräks jag! Ord räcker helt enkelt inte till. Med tyngden från sherryn, friskheten i malten och grästonerna, och den lagom oljiga karaktären med låååååååång eftersmak är den varken mer eller mindre än spektakulär. En kontemplativ whisky, som jag tror bäst dricks i ett privat bibliotek fullt av gamla läderbundna böcker, iförd tweedkavaj, sittandes i en fin läderfåtölj framför brasan. Eventuellt med en pipa.