Arran Machrie Moor

Arran Machrie Moor
46%
70 cl
Det egna whiskyskåpet
Skottland, Islands (Arran)
Provad 2012-01-25


Dags att skriva några ord om en väldigt trevlig julklapp! Destilleriet på Arran, som bär samma namn som ön det ligger på, är ett ungt destilleri. Det grundades först 1995, och den första flaskan släpptes ut på marknaden 1999. Machrie Moor är namnet på en torvmosse på ön, på vilken det ligger en stenformation vid namn Fingal's Cauldron Seat. Den största stenen har ett hål utmejslat i sig, där den mytologiska hjälten Fingal lär ha kedjat fast sin favorithund, Bran, som är avbildad på etiketten.

Denna maltwhisky är ganska lätt rökt med sina 14 ppm fenoler (att jämföra med till exempel Laphroaig 10s 55), där ppm står för parts per million. För de som inte är insatta så är det fenolerna, vilka frodas i torvmossarna, som ger whiskyn rökkaraktär och andra, relaterade toner som bränt gummi och kan te sig medicinal. I ren form är fenoler kristaller med stark, stickande doft. Och det är dessutom giftigt. Jättegiftigt, faktiskt. Så pass giftigt så att en dödlig dos ligger på bara 15 gram. Då är det ju tur att även kraftigt rökt whisky innehåller så lite av det, och att det ger så mycket smak. Skulle man få i sig dessa 15 gram i whiskyform så skulle man under en kväll behöva sätta i sig motsvarande 3000 liter Bowmore 12. Och gör du det så garanterar jag att fenolerna är ditt minsta problem!


Doft:
Fruktig, lite citrus. Nyklippt gräs, päron och honung. Torr, torvig rök sticker också igenom i små mängder. Diskreta hintar om lite lakrits på djupet. En viss sälta och ytterst små antydningar till skaldjur.

Smak:
Maltig sötma och en våg av kaffe och kakao forsar fram genom munnen, för att ge vika för honung och mjuka, mogna gråpäron innesluten i en varsam, torr rökighet. Torvkaraktären hänger med längre än själva röken. Eftersmaken ebbar ut ganska snart (inte minst i jämförelse med den GlenDronach som provades tidigare idag), och lämnar en diskret restbeska, balanserad med en liten sötma och en lätt oljig finish. Absolut sist finns någon slags antydan till banan, tror jag bestämt.

Summering:
Något av en motsägelsernas whisky. Torr, kärv rök ställs mot mogen frukt. En lätt munkänsla med en tyngre, oljigare finish. Subtil och nyanserad, men ändå tydlig i sina smaker. Inte den mest världsomvälvande och komplexa vätska som har buteljerats, men det har sin funktion att fylla. Helt klart att klassa som en "mood dram". Och definitivt att klassa som en bra julklapp!