Dugges HippoFæ

Dugges HippoFæ
5.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2013-06-27

Svensk saison! Bryggd med honung, havtorn nypon och rölleka (som för övrigt gör sig väldigt bra i hemmakryddad snaps).


Doft:
Syrlig och typiskt saisonartad doft. Mycket fruktig och halmliknande frisk doft. Om man är bekant med rölleka som kryddning i snaps kan man mycket väl hitta den, men hade jag inte vetat att den fanns därså hade jag aldrig plockat ut det. Samma sak med nyponen, som faktiskt fungerar väldigt väl med saisonkaraktären.

Smak:
Mycket kryddig i smaken, men med en bibehållen syrlighet, i det närmaste överväldigande inledning, med väldigt skarp kolsyra, men både smak och kolsyra lägger sig relativt fort, och blir snabbt väldigt subtil och diskret, utan att vara tråkig. Nyponen tar överhanden inledningsvis, innan det går över mot en brödighet, som en vetedeg ungefär.

Summering:
Mycket intressant. Lite väl kort i eftersmaken, eller kanske rättare sagt så att diskrepansen mellan den inledande smällen och den väldigt diskreta eftersmaken är lite för stor. Annars ett hedervärt försök på en väldigt svensk saison, som med lite tweakande skulle kunna bli helt fantastisk. Potentialen finns!

Camden Gentleman's Wit

Camden Gentleman's Wit.
4.3%
33 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2013-06-18

Hur kan man motstå en öl vars namn är en ordvits? Och som dessutom har någon märkligt harang på baksidan som känns som hämtad från en Somersbyreklam. Brygd på både kornmalt och vete, samt smaksatt med citron och bergamott.


Doft:
Frisk citruskaraktär, som dels är vanlig i witbier, men som dessutom förstärks av citronen, och en kryddighet som jag antar är en kombination av jästfällningen och bergamott. Frisk och somrig doft, med lite drag av gräs och halm.

Smak:
Syrlig som en witbier bör vara, men påtagligt mycket fylligare och rundare, så jag misstänker att det är relativt mycket kornmalt i. Citronen och kryddigheten blir mest påtaglig i eftersmaken, då den inledande smaken mest är syrlig. Förhållandevis lång eftersmak, med mycket citron i. Lätt, frisk och perfekt till sommaren.

Summering:
Svag nog för att kunna drickas under en längre dag i solen. Lätt nog för att inte bli övermäktig. Elegant, men inte nämnvärt komplex. Gör det den ska.

S:t Eriks Amber Ale

S:t Eriks Amber Ale
4.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2013-06-18

Nytt från S:t Eriks, bryggeriet som inte finns. Jessica Heidrich flugit igen, och skapat en amber ale med Citra-, Cascade- och Centennialhumle. Oftast så upplever jag att S:t Eriks kanske inte riktigt lever upp till sitt måtto, "Kärlek och Humle". Första halvan kan jag inte uttala mig om, men jag brukar känna att andra halvan blir lidande.


Doft:
Typiskt S:t Eriks. Mycket karamellmalt, med lite jordiga drag, samt en återhållsam fruktighet med lite gråpäron och en lätt mineralkaraktär. Knäckig maltighet. Relativt enkel. Var är de utlovade amerikanska humlesorterna? Sist har vi lite kaffe och choklad.

Smak:
Lätt kropp, trots den uppenbara mängden karamellmalt. Rostad beska och klart knäckig sötma. Jordig. Precis i början av smaken träder en liten citrusbetonad fruktighet fram, som en transient, för att använda sig av en musikalisk liknelse. Detta är enda bekantskapen med humlen vi får stifta, och den klingar ut fort, för att ersättas av en brödighet. Den omedelbara eftersmaken är bara karamellmalt. Rostat och sött, drar lite mot askfat, på ett inte direkt obehagligt sätt. Allra sist dyker det upp en smak av chokladbollar, ungefär.

Summering:
Humlen lyser i stort med sin frånvaro. Som vanligt. Jag kan tyvärr inte låta bli att bli besviken, detta ska ändå föreställa det svenska bryggeri som fick högst genomsnittsbetyg hos ratebeer.com förra året, och visst är det inte fel, smakerna är väl avstämda, men det är dessvärre inte direkt någonting som är att betrakta som så intressant. Men å andra sidan så kan man inte kräva för mycket av öl för strax över 15 kr/flaskan.

Green Flash Brewing Le Freak

Green Flash Brewing Le Freak
9.2%
35.5 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2013-06-17

Mycket skralt med info om detta öl på nätet, faktiskt!


Doft:
Synnerligen frisk med apelsiskalstoner som får min att tänka på spontanjäst öl, även om så inte är fallet. Påtaglig jästkaraktär. Bärig, drar mot röda vinbär och kanske lite hjortron. Aningen vegetabilisk i sin karaktär, nästan lite krossade tomater och paprika när den är väl kyld, avtar med temperatur och syresättning.

Smak:
Mycket besk, ovanligt besk till och med för ett amerikanskt muskelöl. Påtagligt kryddig och skarp smak. Tydliga pomeranstoner, samt en frisk bärighet och en klar örtighet som påminner om ett lätt, franskt pinot noir-vin. Bärigheten är dominerad av röda bär, främst smultron och röda vinbär. Limejuice och citronskal med drag av mynta får avsluta smakexplosionen med en lång eftersmak med markerad beska, tillsammans med en slingrande syrlighet.

Summering:
Extremt besk. Vad jag har hittat så ska beskan ligga på 80-101 IBU, så det är ju inte så konstigt. Bra balans, utöver beskan, som totalt dominerar smakbilden. Intressant, helt klart.

BrewDog Hello My Name is Ingrid

BrewDog Hello My Name is Ingrid
8.2 %
33 cl
Framtrollad av min flickvän
Skottland
Provad 2013-06-13

Vid släppet den första juni så såldes samtliga buteljer i hela Skåne slut på strax under 1½ timme. Som tur var så fanns det buteljer kvar uppåt landet, och min flickvän lyckades sno åt sig en, som hon var generös nog att dela med sig. I'm a lucky fellow! När den släpptes för två år sedan så var åtgången inte riktigt lika strykande, och den fanns kvar i gott och väl tre-fyra dagar, men det kan nog förklaras av att den släpptes i samma veva som BrewDogs samarbete med Three Floyds, deras Bitch Please (som dyker upp här inom kort, då den har fått lagras i två år...), som var än mer hypad. Brygd speciellt för den svenska marknaden med bland annat hjortron.


Doft:
Tydliga drag av hjortron, när man vet att de finns där, men diskret nog för att man inte hade kunnat gissa det direkt vid en blindprovning, utan man hade nog snarare gissat på någon udda humlesort. Humlen bidrar med gott om tropiska frukter. Syltaktig eller marmeladliknande. Aningen gräsiga övertoner med drag av citrus. Lätt vaniljbetonad sötma, samt en lätt rostad maltighet. Grönpeppar dyker upp i väldigt små, diskreta mängder. Ovanligt subtil för att komma från vår skotska favorithund.

Smak:
Fruktigheten är mycket påtaglig, med hjortronens marmeladliknande bärighet i spetsen. Kryddighet som för tankarna till Saaz- eller Tettnangerhumle, även om dessa inte finns angivna som ingridienser. Haha, ni fattar va? Ingrid-ienser. Ibland är jag bara för rolig för mitt eget bästa. Nåväl. Kroppen är härligt maltfyllig, och den första smakvågen följs upp av grapefrukt, honungsmelon, kusbär och svarta vinbär. Mycket som pekar på Nelson Sauvinhumlens inblandning, vilket är föga överraskande när man talar BrewDog. Avslutningen är bärig med lingon och blåbär, samt en välbalanserad beska. Lång eftersmak med lite drag av grönt te.

Summering:
Mycket bra, och väldigt karaktärsfull. Som sagt ovanligt subtil i sina strukturer för att vara en BrewDog-produkt, något som jag gärna vill se mer av.

BrewDog Paradox Isle of Arran

BrewDog Paradox Isle of Arran
15%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
2013-06-01

Dags att komma ikapp med lite gammalt som inte har hunnits med ännu, på grund av ett evigt flängande fram och tillbaka. Jag tyckte att ett bra sätt att fira att terminen var över var dela en pjäs som denna med gott sällskap. Jag har tidigare haft med den på en ölprovning, men jag tyckte att den kom inte riktigt till sin rätt där, då den inte fick det stora utrymme och den tid som den kräver för att man ska kunna nysta upp den ordentligt. Det tidigare syskonet som vilat på fat från en av de andra whiskyproducerande öarna, nämligen Jura provades här för lite drygt ett år sedan för att med stil fira att jag hade provat 500 olika ölsorter. Det har blivit fler sedan dess, och den recensionen går att läsa här.


Doft:
Mörkt bröd, mörk sirap och mustig chokladkola. Julknäck, muscovadosocker och en varm, rund ekfatkaraktär med vanilj och en viss kryddighet. Torkade frukter i mängder, framförallt plommon, russin och persikor. Mycket komplex doft.

Smak:
Stor, fyllig kropp med lite väl stort sting av alkoholen när ölen är kall. Kraftigt rostad beska, men med en balanserande sötma som påminner om honung och ljus sirap. Överlag lättare och ljusare i sin smakpalett än vad doften antydde från början, dock är ölet allt annat än lätt i sig, med en stor, tung och fyllig kropp med en nästan sirapsliknande konsistens. En kryddighet finns här också, som drar mot rosmarin och ingefära. Beskan dominerar eftersmaken med en ton av mörkt bröd och en liten rökighet, som förbyts i en sötma som i första hand drar mot torkad frukt. Mycket lång och välbalanserad eftersmak.

Summering:
Enormt stor och komplex, tål definitivt att delas på både två och tre personer, gärna serverad i cognacskupa eller liknande. Skall absolut inte serveras för kall, då alkoholen får för stort spelrum. Avnjutes långsamt och länge.