Sigtuna Easter IPA

Sigtuna Easter IPA
7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-03-30

Ett påsköl avsett för de kraftigare maträtterna på påskbordet, till exempel den örtkryddade lammsteken. Givetvis hittar vi ordentliga givor av amerikanska humlesorter i denna IPA.

Beklagar avsaknaden av bild, det hanns helt enkelt inte med under omständigheterna.


Doft:
Citrusfrukter med en lite parfymerad karaktär. Blommig, lite koda och blommande syrénbuskar. Lite geléhallon. Fruktsötman är påtaglig, men det finns också en tydligt humlebesk karaktär därunder, som domineras av toner av det jordigare slaget. Något brödigt och jästigt i doften påminner om mousserande vin.

Smak:
Halm och sågspån. Hartsig syrlighet som balanseras av en lite jästig sötma. Humlebeskan är påtaglig, och gör sig nog helt rätt till en lite kraftigare och smakrik kötträtt. Med tanke på tonerna av koda och tallbarr misstänker jag att någon av humlesorterna i ölet är Amarillo. Den fylliga kroppen är lite lätt oljig i sin karaktär.

Summering:
En riktigt schysst IPA, utan tvekan. Jag vet inte om jag tycker att den känns så påskig (vi kan väl för sakens skull ponera att "påskig" är ett riktigt ord), men den gör sig helt klart rättvisa med de lite tyngre maträtterna på påskbordet, som utlovat. Gick inte alls dumt till en rejäl, saftig burgare med bacon heller.

Uppdatering efter att man har hamnat lite på efterkälken...

Det har varit en hektisk vecka med jobb, tenta, spelningar, sjukdom, mycket repande inför andra spelningar, spex, skogstokig katt som snart måste kastreras (han kommer snart introduceras här, för övrigt) och annat smått, gott och mindre gott, så här kommer ett par saker som dracks i helgen som helt enkelt inte har hunnit hamna här ännu!


Saint Landelin Bière de Pâques
6.5%
75 cl
Det egna ölskåpet
Frankrike
Provad 2012-03-24

Vi vet ju alla att fransmännen har gjort det till en nationalsport att vifta med vita flaggor, samt är ena hejare på det där med vin, mat, cognac och calvados. Men kan de verkligen göra öl? Vi har säkra källor som påstår att så faktiskt inte alls är fallet. Då är frågan, måste man gå steget längre än Aftonbladets journalister och faktiskt kritiskt granska och ifrågasätta sina källor? Och nu när påsken hänger som ett stort, färgglatt ägg över oss, vad blir bättre än lite franskt påsköl? Men frågan är om detta verkligen är något att ha, eller om ägget trillar ner och det blir pannkaka av alltihop!


Doft:
Diskret men frisk och karaktärsfull humlekaraktär. En knäckig och kraftig maltighet utgör dock tvivelsutan både ryggrad, bröstkorg och större muskelgrupper i detta öl. Humlen bidrar med en något gräsig, jordig och mineralrik doft, med en lite antydan till humlebeska. Något doftar som avbränt svartkrut och svavel. Det är väl inte nyårsdagen nu? Lite lätt metallisk med hartsliknande övertoner. En sötma, signerad karamellmalten, balanserar knäckigheten på ett stabilt sätt.

Smak:
Pumpasoppa. Väldigt maltig och brödig kropp. Jordiga humletoner med en lite lätt metallisk eftersmak, precis som doften antydde. Det hela vägs upp med lite bananliknande toner och en mineralaktig syra, som jag snarare skulle identifiera med en Sancerre än ett glas öl. Vi är alltså fortfarande i Frankrike, i alla fall! Det hela följs upp av ytterligare lite syra som känns i det närmaste vegetabilisk, hämtad från rårivna morötter och krossade tomater.

Summering:
Men dra mig baklänges! Fransmännen kan faktiskt göra öl! De jag har pratat med har anmärkt på att "det var väl kanske inte något jättespeciellt..." men det håller jag faktiskt inte med om, det krävde bara att man grävde lite djupare för att faktiskt finna alla nyanser., för nyanser finns det, och de är välbalanserade. Men de bästa musikerna är de som kan smälta in i en orkester, och så är det här också. Bara för att de inte hoppar ut och skyltar med sin närvaro (som en dansk IPA, inte för att det är något fel med det), så betyder inte det att de inte finns. Värt att tänka på, alla IPA-galningar!

-------------------------------------------------------------
Tomintoul Peaty Tang
40%
70 cl
Farsans whiskyhylla
Skottland, Speyside
Provad 2012-03-24

The Gentle Dram profilerar sig Tomintoul (som min kära far konsekvent blandar ihop med Tomatin, fortfarande underhållande) som. Man har dock gjort ett litet avkall på detta och gjort en ganska kraftigt (18-20 ppm) torvrökt variant, vilket är ovanligt för Speyside (andra speysidedestilleri som torvröker, om än väldigt lätt är till exempel Cragganmore, Ardmore, BenRiach och Caperdonich, och det var än vanligare förr när torv var det enda sättet att torka malten på).


Doft:
Halvtorr rökighet. Påtaglig närvaro av torv, mer än själva röken. Lite citrustoner. Överraskande nog för Speyside så finns här havstoner som jag normalt sett förknippar med västkusten och öarna, som tjära, sälta och tång. Avbrända tändstickor, tillsammans med lite krutrök gör att rökigheten upplevs som väldigt frän, fastän den har de tyngre, fuktigare havstonerna som tynger ner den. I botten finns en diskret blommighet och lite klorin.

Smak:
Kol och torv. Torvrök och sälta. Saltlakrits, med en ganska tydlig bitterhet. Lite diskreta toner av hallon smyger sig in medan rökigheten övergår i en tobakstominerad karaktär. Jordig och fyllig kropp med inslag av jod och en liten gräddig maltighet med toner av nyslagen halm och smörkola. En liten släng av torkat gummi i samband med en viss sälta. Lång och balanserad eftersmak av rökt skinka.

Summering:
Kanske inte det absolut mest raffinerade i whiskyväg, men i sin relativa enkelhet så är det en väldigt välgjord whisky med ungdomens spänst i behåll. Jag gillar den skarpt, och jag får väl se om jag också kommer över en flaska på någon taxfreebutik någon gång, eftersom den inte tycks finnas att tillgå i Sverige, och Tomintoul verkar vara en väldigt exklusiv leverantör till Systembolaget, med företrädesvis 40+ -åriga sorter i sortimentet.

Hornbeer Happy, Hoppy Easter

Hornbeer Happy, Hoppy Easter
6.5%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-03-28

Enligt Hornbeer själva så är detta en IPA bryggd för våren och påsken. Och med tanke på att det var premiär för kortbyxorna idag så är väl en våröl på sin plats?


Doft:
Typisk dansk IPA med tokiga mängder amerikans humle. De tropiska frukterna praktiskt taget hoppar ut ur glaset. Lite kolaliknande toner. På djupet döljer sig en markerad humlebeska. Svaga gummitoner och väldigt uppfriskande, på något sätt gräddig och krämig redan i doften. Fläder, passionsfrukt och ananas.

Smak:
Krämigt fyllig kropp bär upp hela smakpaletten. Det som slår mig mest är den väl avvägda beskan som skapar ett väldigt törstsläckande öl, perfekt för vårsolen. En rostad karaktär med lite toner av gummi utgör kulissen som de övriga smakerna spelar framför. Mogna gråpäron och passionsfrukt dominerar bland de tropiska frukterna, men följs tätt bakom upp av apelsin och lime. Små, kryddiga toner av ingefära, kanel och mejram, mycket angenämt! Kanske är där en aning kummin också? Det hela avrundas av en bestämd beska som biter ifrån, för att sedan övergå i en lång och återigen krämig eftersmak med kola, knäck och vanilj.

Summering:
Denna gillade juryn skarpt! Dansk extremism och balans på samma gång. Men till julbordet så tror jag att jag tar och väljer något som inte har en riktigt så påträngande smak. Men jag får nog köpa på mig en till och ha till en sväng på balkongen senare i vår tror jag alldeles bestämt.

Terre de Mistral 2010

Terre de Mistral 2010
14.5%
75 cl
Den egna vinkällaren
Frankrike, Rhône, Estezargues
Provad 2012-03-23

Jag tyckte det var lika bra att dricka upp resten av och skriva om ett vin som jag köpte för att ha i ett storkok av min fantastiska (enligt mig, såklart) gulaschsoppa som jag spenderade fredagseftermiddagen med att laga. Här har vi ett relativt enkelt vin till bra pris som går lika bra att dricka som att ha i grytan, av en klassisk druvblandning från Rhônedalen där den huvudsakliga stjärnan i showen är druvan Grenache, här i sällskap av Syrah, Carignan och Mouvèdre.

Uppkallat efter mistralvinden som blåser genom Rhônedalen och ner till medelhavet, som är känd för sitt ylande när den drar fram. Det sägs till och med att självmordsstatistiken ökar under de perioder som vindarna drar fram. Då behöver man ju klart ett bra vin eller två för att stå ut.


Utseende:
Djupt lila, knappt genomskinligt. Den klarlila färgen vittnar om en viss ungdom.

Doft:
Mörka bär, lite vanilj och kakao. Lite kryddig, en antydan till kanel. Blommande syrénbuskar. Man kan ana lite kärva tanniner när man doftar på djupet. Nybakade mazariner; vetemjöl, mandel och florsocker.

Smak:
Angenämt örtig och kryddig. Väldigt mjuka vaniljtoner, knappt kännbara. Smaken domineras av blåbär och rårörda lingon. Kroppen är förhållandevis liten för sin alkoholstyrka, och tanninerna betydligt snällare än vad näsan antydde. Lite ihålig smakbild som saknar något direkt djup. Kärnan i kroppen påminner lite om gurka, väldigt vattnig, med bara en liten antydan till andra smaker ute i kanterna, men mittensektionen faller platt. Lite som en symfoniorkester utan blåsare. Kvar dröjer sig en skön ton av mandelmassa som blandar sig med vaniljtonerna och de mjuka bärtonerna, som nu drar över mer åt hallon.

Summering:
Helt klart prisvärt, även om det inte till fullo var i min smak med sin brist på djup, men man kan inte direkt ställa några som helst krav på att det ska vara vällagrat och komplext till det priset.

Sigtuna East River Spring Lager

Sigtuna East River Spring Lager
5.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-03-21

Ett ljust lageröl i Sigtunas nya sortiment, som även består av en IPA och två bidrag till påskölssortimentet, som skall provas inom kort. Detta öl har en avbild av Brooklyn Bridge på etiketten, så det råder väl ingen tvekan om att det är bryggt med ordentliga amerikanska influenser. Och om det är någonting som USA inte har gjort sig kända för så är det bra lageröl. Det och en någorlunda nyanserad omvärldsbild. Kan detta verkligen gå att ro i hamn?

Doft:
En murrig humlebesk ton som i det närmaste kan beskrivas som unken eller till och med lite rutten. Inte direkt tilltalande måste jag säga. Är det helt enkelt en överdosering av europeisk bitterhumle? Under det så gömmer sig i alla fall en rad tropiska frukter som bekräftar de amerikanska influenserna, men man bjuds inte direkt in till att ta några djupare andetag i glaset, då de lätt sulfitaktiga tonerna blir lite väl tunga. Vi får väl hoppas på att det smakar bättre än det luktar...

Smak:
Tack och lov! Mycket, mycket bättre än vad doften först lovade (eller kanske snarare hotade med?). Smaken domineras av friska, nästan kärva grästoner. Här talar vi rejält sydtyskt råg i ryggen (men vad jag kan känna inte i vörten). Humlebeskan styr, och det verkar inte vara ett fall av lika tung torrhumling som doften antydde, och framförallt inte för mycket av "fel" humle.

Summering:
Inte direkt jätteimponerande måste jag säga, inte minst på grund av doften som jag kan tänka mig att vissa upplever som direkt frånstötande, och som sagt inte ett öl man gräver ner näsan i alltför djupt. Smaken är det inget fel på, men doften sänker intrycket ganska kraftigt. Sen är det så att Sigtuna i det förflutna har släppt öl av väldigt ojämn kvalité, där olika satser av samma öl har varierat från himmelskt bra till en helvetesbrygd som gjord för att hamna i vasken, så man kanske får ta och prova en flaska till vid ett senare tillfälle.

Adnams Innovation

Adnams Innovation
6.7%
50 cl
Mat & Destillat, flaska
England
Provad 2012-03-17

En bra avrundning på S:t Patrick's Day (även om detta skrivs ett antal dagar i efterhand) i gott sällskap! Detta öl släpptes av Adnamsbryggeriet i Suffolk för att fira att deras nya bryggeri stod klart, och att man därigenom kan börja göra produktionen mer miljövänlig, där man till exempel använder 34% mindre glas och man återanvänder den värme som annars skulle gått till spillo för att värma nästa vörtkok. Men ännu har man en bit kvar till Bowmore, som till och med använder sin överskottsvärme för att värma upp stadens kommunala swimmingpool.


Doft:
Plommon och grapefrukt. Blommande rosenblad. Distinkt parfymerad och blommig i sin karaktär. Friskt brödig som nybakade baguetter. Blommigheten blir nästan på gränsen till sötsliskig i doften, som rökelse eller andra typer av söt rök. Inte för att jag har annat än andrahandserfarenhet av sådant, men det räcker. Avslutas med en slev honugsmelon.

Smak:
Italiensk grapefruktsjuice (återigen så är vi tillbaks i frukostkön på Hotel Montana vecka åtta) och en rejäl humlebeska. Lena och milda honungstoner tillsammans med en stor fräschör från humlen med all sin frukt, som nu domineras av jordgubbar och fläder i en angenäm pardans. Detta underbyggs med en väl avvägd restsötma. En andra våg av frukter sköljer över smaklökarna, denna gången med ännu mer plommon, lime, apelsin och röda äpplen. Precis som i doften så avrundas smaken med en skopa honungsmelon.

Summering:
Utan tvivel det bästa öl från Adnams jag har provat. Välgjort med en bra balans av fruktighet och humlebeska, med en kropp som bär upp det utan att bli tung och klistrig.

S:t Eriks Porter

S:t Eriks Porter
5.9%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-03-17

S:t Patrick's Day. Ja jag säger då det... Men en porter får det väl bli idag i alla fall, innan man ger sig ner till puben för att ge en kompis som har blivit lurad till att spela gratis lite moraliskt stöd. S:t Eriks är ett ganska intressant bryggeri, såtillvida att man inte har något eget bryggeri! Man hyr in sig hos Slottskällan, men tillverkar öl under eget namn enligt egna recept från "flying beermaker" Jessica Heidrich, som knappast försöker dölja sin stora kärlek till humlen, och låter ofta den dominera smakbilden hos de flesta av S:t Eriks imponerande stora utbud.

S:t Eriks dök upp som gubben i lådan för ungefär 2½ år sedan, sommaren/hösten 2010 och släppte väldigt raskt 8-10 sorter på Systembolaget inom sitt första år och verkar inte ha några som helst ambitioner på att slå av på takten. Jag sörjer dock den väldigt snabba utgången av deras förra porter som gick under namnet Pompona, som var en riktig höjdare minns jag. Deras julöl var för övrigt även det väldigt bra, synd att man inte sparade en flaska eller två...


Doft:
Rostad beska, kaffe och chokladkola. En liten sötma gömmer sig djupt ner i kaffekvarnen. Lite läder, som att gå in i en skoaffär. En diskret, jordig humlekaraktär. En pytteliten, nästan syntetiskt doftande fruktighet kommer fram med djupa andetag i glaset. Små, små petroleumtoner. Ett café inne i en skoaffär som ligger bredvid en bensinmack, kanske? Mycket märkligt, måste jag tillstå, stadsplaneringskontoret hade nog haft personalfest den dagen.

Smak:
Väldigt mycket chokladkola, och väldigt fyllig, nästan klistrig karaktär. Tydliga toner av vanilj. Väldigt rund och fin, inga vassa kanter någonstans. Kaffetonerna har fått ge vika för humlens jordighet. Lite örtiga karaktärer, timjan och mejram. Lång eftersmak med chokladdominerad beska. Inte alls dumt!

Summering:
Mycket trevlig porter, och betydligt torrare än vad Pomponan var. Ingen ruskigt djup komplexitet, men inte heller någon avsaknad därav. Humlen har fått ta ett steg tillbaka och låta malten spela solo, vilket jag tycker är helt rätt i en porter. Välgjort, varken mer eller mindre. Det kan nog bli en hyfsad S:t Patrick's Day i alla fall!  

Sigtuna East Coast IPA

Sigtuna East Coast IPA
7%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-03-16

Efter en meningslös tenta (nailed it!) så kände jag att det behövdes en IPA ikväll. Så efter en snabblunch med ett av de andra tentaoffren så blev det en sväng in på Systembolaget, där jag passade på att snappa upp denna lilla skönhet. Och att det bara gått ungefär 11 timmar från dess att ölen inköptes tills dess att den dracks upp måste vara någon form av rekord för mig, då jag tenderar till att vara bättre på att köpa öl än på att dricka den, och mycket som kommer upp på denna blogg har stått i i alla fall ett par månader eller så. Men hur som haver. En IPA var beställd!


Doft:
Tropiska frukter och tobak. En aning läder. Tobak och läder, är det en Merlot jag sitter och dricker? Ser inte så ut på färgen i alla fall, och kolsyran tyder på att så inte är fallet. Något vegetabiliska toner. Tomater och grön paprika. Som någon slags blandning av ratatouille och stuvade gröna ärtor av den modell som serveras till wienerschnitzeln på hotellet i Italien där vecka åtta varje år spenderas.

Smak:
Ett rejält bett från beskan. Mycket bestämt och hårt markerat. Det gillar jag i en IPA! Tropiska frukter i lite lagom mängd snurrar runt på tungan. Gräsig och nästan lite svavelartad karaktär, tillsammans med en pepprighet som jag misstänker är alkoholhalten som slår igenom, är de smaker som dominerar. Lite krispigt torr och hartsig, ungefär som en bra saison. Kroppen är stor och fyllig och bär upp alla smakerna på ett ypperligt vis.

Summering:
Det är precis såhär en bra IPA enligt gammalt snitt ska vara, tycker jag! Rejäl beska och inte bara tokfruktiga amerikanska humlesorter. Detta ölet visste vart det satt. Mycket bra!

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask
7.4%
33 cl
Det egna ölskåpet
Skottland
Provad 2012-03-14

Första gången som I & G tillverkar en stout, hur ska detta gå? Och inte nog med det, man har dessutom sträckt sig ännu mer mot Irland och köpt in fat från ett icke namngivet whiskeydestilleri. Det enda man avslöjar är att whiskey är trippeldestillerad, vilket under många år har varit mer regel än undantag på den gröna ön (för tillfället är ett av undantagen Connemarawhiskeyn från destilleriet i Cooley), så det hjälper oss inte mycket. Med sina 60 dagar på fat så finns den i ett mellanläge mellan den vanliga utgåvans 77 och Rum Caskens 57 dagar.

För hela historien om I & G klicka här.


Doft:
Kraftigt rostade kaffebönor och väldigt mörk choklad, men ändå mild och blommig och med en rejäl tyngd i doften. En blommig arom förstärks av vaniljtonerna från faten. Redan i doften kan man ana sig till ett rejält bett från beskan, men också den mjuka fruktighet man gärna förknippar med irländsk whiskey med till exempel övermogna gråpäron.

Smak:
Den hårt rostade maltig kroppen, med sin tunga beska vägs elegant upp av en frisk sötma som påminner om honungsmelon med vaniljsocker. En rejäl giva chokladmalt ger en tung fyllighet och skänker ölet en bra botten. Eftersmaken domineras av den rostade beskan och den saftiga fruktigheten som påminner mer om en välgjord fruktsorbet än något annat. Det hela avrundas med en skopa av sådan glass som man åt när man var liten, där halva förpackningen innehöll päronglass och andra halvan vaniljglass.

Summering:
Extremt välgjort och elegant öl. Väldigt välbalanserat med nyanserna på helt rätt ställe. En snygg tavla, målad enligt konstens alla regler. Ingen kantig och spetsig Picasso-kubism som man hittar i en tokhumlad Imperial IPA, utan ett naturtroget landskapsmotiv där allt ner i minsta lilla skugga är på plats. I allra högsta grad ett mästerverk som kräver tid och respekt för att uppskatta.

Liefmans Cuvee Brut

Liefmans Cuvee Brut
6%
37.5 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-03-13

Ett av två Liefmans-öl som släpptes hos Systembolaget i mars, där den andra är den fantastiska Goudenband. Detta öl bryggs endast en gång om året, i juli. Efter att bryggprocessen är färdig så tillsätts färska körsbär till ölet, som sedan får mogna tillsammans med körsbären i mellan 1½ och 3 år, vilka sedan blandas för att uppnå bästa resultat.


Doft:
Syrlig körsbärsdoft. Viss sötma slår igenom. Mjuka vaniljsockertoner, som om det pudrats över mjuk smörkola. En hel rad andra frukt- och blomdofter finns där. Gröna äpplen och blommande fläderblommor. Lite honung som ger en tyngd till doften och nyklippt gräs ger ett lite fräscht bett, som balans till den uppenbara ålder som ölet uppvisar genom en annars väldigt knuten och svåruppnystad doftpalett.

Smak:
Väldigt mjuk, där en lite väl stor sötma tar udden av syrligheten från körsbären, som också har hunnit lugna ner sig med åren på lagringsfat. De vanliga bondgårdsaktiga tonerna som man vanligtvis hittar i olika typer av lambic-öl saknas, och smaken domineras av just vaniljsocker och honung. Stor och stadig kropp, men knappast vad man skulle kunna kalla för maltig, utan malten finns bara som en nätt liten brödighet i bakgrunden. Eftersmaken består av en äppellik syrlighet, som just de gröna äpplena i doften antyder. Med lite tid i glaset så blir vaniljkaraktären mer påtaglig och ger ett väldigt krämigt och fylligt intryck.

Summering:
Lite synd att man faktiskt har sötat upp detta öl. Jag tycker generellt sett bättre om de kriek-sorter som inte sötats, och bibehåller sin kärva syra. Det hade varit intressant att se hur pass mycket av syran som hade försvunnit naturligt efter så pass lång lagring utan att döljas av sötningsmedel och socker.

Segerns sötma (och beska och fruktighet)

Söndag igen, Bishop's Arms igen, och Kryddans quiz igen. Den enda egentliga skillnaden från rutinen var att vi som omväxling vann idag, efter en hel serie andraplatser bakom "den inte-lektuella eliten i Lund". En svensk och en dansk blev det.


Oceanbryggeriets Imperial Stout
7 %
40 cl
The Bishop's Arms, fat
Sverige
Provad 2012-03-11

Oceanbryggeriet är ett av mina personliga favoriter. Baserade i Göteborg producerar de en mängd riktigt bra öl, där IPAn står högt i kurs hos undertecknad. Nu har de äntligen kommit med en imperial stout, så vi får se om de kommer upp i samma klass som andra svenska IS, från till exempel Nils-Oscar eller Slottskällan (vars IS är riktigt, riktigt bra).


Doft:
Sött, mörkt bröd med gott om mörk sirap och russin i. Väldigt diskreta humletoner gömmer sig på djupet när man verkligen dyker ner bland dofterna, som i övrigt domineras av en kraftigt rostad stout-karaktär. Påminner om en surdeg som står och jäser (och ofelbart sprider sin lukt i hela lägenheten), tillsammas med lite frukter som krossade hallonkärnor och syrliga äpplen.

Smak:
Ett påtagligt syrligt bett tillsammans med en ordentligt rostad beska, som kaffebönor som nästan rostats för hårt. Genom detta kommer även en brödighet fram, med en russinsötma. Dock är kroppen förvånansvärt tunn och lätt, och saknar någon påtaglig maltighet i grunden för att bära upp smakerna. Alkoholstyrkan sticker igenom på ett väldigt diskret män ändå pepprigt sätt.

Summering:
Kanske inte riktigt hela vägen framme. Som sagt så var kroppen för lätt och alkoholen gjorde sig i en viss mån påmind, även om det inte nödvändigtvis är på ett negativt sätt, och pepprigheten är på vissa sätt angenäm.

-------------------------------------------------------------
BeerHere Kama Citra
7%
40 cl
The Bishop's Arms, fat
Danmark
Provad  2012-03-12

Ännu mer från BeerHere. Biskopen verkar ha en förkärlek för just detta bryggeri, och det kan jag ju inte på något sätt påstå är obefogat. Denna gången en kraftigt humlad brown ale.


Doft:
Saftig och fruktig doft. Grapefrukt- och kiwitoner dominerar den humlevåg man möts av, typiskt Citra. En aning passionsfrukt och en blommande rosrabatt. Lite angenämt kryddig med kanel och vanilj, väldigt diskret.

Smak:
Kryddig och påtagligt besk. Trevligt knäckig maltbas som ger ölets kropp tyngd. Kaffe och ännu mer grapefrukt. Inte minst beskan påminner om just grapefrukt, och ölet har en något uttorkande karaktär. En stor och fyllig kropp bär upp både smaker och beska.

Summering:
Välbalanserat och bra öl. Fast det var inte så mycket brown ale till annat än färgen, och humlekaraktären drog helt klart mer åt IPA än något annat.

Lagavulin 16

Lagavulin 16
43%
70 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Islay
Provad 2012-03-05

Håll i er, gott folk, för detta kan bli en lång en! Det var denna whisky, i goda vänners lag på Haket i Göteborg en regnig kväll i slutet av oktober för 2½ år sedan som fick mig att verkligen börja älska whisky, och förstå vilket djup en whisky kan ha. En av pärlorna på Islay (att säga att man tycker den är bäst är däremot lite riskabelt, eftersom man riskerar att få stormpatrullen av Ardbegfanatiker på halsen, så det gör vi inte...), och ett av de äldsta också, då de fick sin licens redan 1816.

16-åringen är deras enda egentliga standardutgåva, men i perioder (med en ny utgåva på väg) så släpper man också en 12-årig cask strength samt olika årgångar av deras Distillier's Edition, som också ska hålla 16 års ålder, men är slutlagrade på Pedro Ximénes-fat, där den senaste utgåvan, av årgång 1995, är den första som bär signaturen från nya distillerichefen Georgette Crawford, som tillträdde posten vid en så ringa ålder som 32. Därigenom, samt hennes position inom Diageo, och även med ett stort ansvar på systerdestilleriet Caol Ila, och är således personligt ansvarig för ungefär 8 miljoner liter nysprit om året. Men efter en provning ledd av henne (med godbitar som Caol Ila 25 och Talisker 30), så råder det ingen tvekan i min mening att hon är helt rätt för jobbet! Men så är hon född på Islay som dotter till en ägare till en pub, och har väl praktiskt taget whisky i blodet sedan födseln.

Men men, dags att dricka denna gudarnas nektar!


Doft:
Tungt oljig och rökig. Lite uttorkande och dammig, förmodligen på grund av att de envisas med att tillsätta karamellfärg (E150) i sin whisky (snälla sluta!). Raps- och sesamolja, där det senare förmodligen kommer från de ganska hårt rostade faten, vilket i sin tur också bidrar med en del naturligt förekommande karamelliserat socker. De rostade faten ger ifrån sig en angenäm, bränd beska. Sälta, tång och tjära. Jämförs ofta med att sitta på en nytjärad brygga i Lagavulinbukten, och det är väl inte alldeles långsökt. All denna mäktiga tyngd lyfts upp av lätta och eleganta blommiga övertoner.

Smak:
Tjära, sälta och tung, våt och fläskig rök. Nu börjar ni nog snarast slicka på bryggan, samtidigt som vi grillar en köttbit på den! Den uttorkande dammigheten finns där, och lägger ett litet lager sågspån på tungan, men oljigheten tvättar bort detta och får det återigen att vattnas i munnen. Rostade fat och ytterligare lite karamelliserat socker, samt en oväntad släng av att tugga på senapskorn, samt saffran. Blommigheten från doften växer med tiden och kontakt med luften, och får hela gommen att resa sig, tillsammans med en långsamt krypande, intensivt söt maltexplosion som sprider sig i munnen. Smaken tar helt enkelt inte slut! Oljigheten och saffranssmaken hänger kvar länge, länge, med distinkta rökpuffar som för med sig lite mer tång kommer i vågor.

Summering:
Makalöst komplex. Liknar ingenting jag någonsin har druckit, har ett majestätiskt djup, men ändå en frisk blommighet och lite spänst kvar. Välbalanserad och på gränsen till perfekt, om man bara hade kunnat skippa karamellfärgen, som torkar ut tungan lite mer än vad som är önskvärt. Men inte ens det drar ner intrycket av värdighet och pondus som finns i denna dryck. Ingen whiskyhylla är komplett utan en flaska.

Herslev Bryghus Oktoberbock

Herslev Bryghus Oktoberbock
7.5%
50 cl
Det egna ölskåpet
Danmark
Provad 2012-03-04

Brygd på en kombination av korn- och vetemalt, där en del av kornmalten är av münchnertyp, och humlen traditionellt tysk. Alltså, en bockbier, med ett stänk extra allt, som man ju kan förvänta sig av danskarna, på samma sätt som av amerikanerna, generellt sett.


Doft:
Sirap och en aning färsk svamp, intressant nog. Nu är jag ingen stor mykolog, men jag skulle nog säga trattkantarell. Ganska mustig och jordig i sin karaktär, som att gå i skogen och plocka svamp under senhöst. Jordigheten är också en aning syrlig, och i skogen i fråga så verkar det inte bara växa kantareller, utan också citrusfrukter och kiwi.

Smak:
Kraftig sötma och lite rostad karaktär, signerat just den lite lätt rostade, rödaktiga münchnermalten. Maltig och kraftfull, med inslag av mörk sirap. Sötman drar senare över just mot det jordigt syrliga (går det ens ihop, egentligen?), och just jordigheten skänker en ordentlig, tung kropp till ölet. Helt plötsligt dyker det upp konstgjord jordgubbssmak, som i godis eller billig jordgubbsglass, sorten där det inte har varit en jordgubbe i närheten. Det hela avrundas med en lite kryddig ton av nejlika och vanilj, tillsammans med kola och kanel.

Summering:
Inte riktigt lika over the top som danska öl tenderar till att bli, utan ett kraftfullt och smakrikt öl, i välgjord stil med tydliga och välbalanserade smaker som kompletterar varandra på ett mycket tillfredsställande sätt. Hade eventuellt gjort sig bättre i just oktober.

Ytterligare ett par från Birra di Fiemme

Då har tiden kommit att beta av ytterligare ett par flaskor som följde med hem från skidresan, och det är ett par trevliga exemplar från Birra di Fiemme, vilket innebär att vi är uppe i fyra stycken därifrån, och därmed har täckt in hela deras sortiment (vad jag vet).

Birra di Fiemme Weizenbier
4.8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Italien
Provad 2012-03-02


Doft:
Söt och fruktig doft. Påtagligt jästig och angenämt kryddig. Gott om rivna apelsinskal.

Smak:
Apelsin och jäst. Markerad och bestämd, men ändå diskret och välbalanserad beska. Fortsatt kryddighet i smaken och apelsinsmaken växer och blir bara saftigare och saftigare!

Summering:
En ganska enkel weißbier, men icke desto mindre väldigt god i sin enkelhet, faktiskt en av de weißbiers som jag tycker mest om, och jag tycker det är synd att Birra di Fiemme inte längre säljer dem som halvlitersflaskor...

-------------------------------------------------------------
Birra di Fiemme Nòsa
5.6%
33 cl
Det egna ölskåpet
Italien
Provad 2012-03-02

En saison från Italien, faktiskt! Inte varje dag man ser det, men jag är notoriskt svag för just saison, och blev överlycklig när jag hittade denna förra året, och lika glad över att se att den fanns kvar i år.


Doft:
Syrlig och jästig doft. Tung och jordig, vått timmer. Påminner om en bondgård i sin mustighet. Det hela vägs upp av en pigg kryddighet och en liten fruktighet, som domineras av färskpressad lime med apelsinen som god tvåa. Doften får snålvattnet att börja rinna och man får bråttom att sätta glaset till läpparna!

Smak:
Även i smaken så är syrligheten väldigt dominerande. Citrusfrukterna tar mer plats än i doften. Där finns ett djup som är jästigt, mustigt och örtigt, snarare än kryddigt som doften antydde. En rejäl skopa timjan och rosmarin är örterna i fråga, och de harmoniserar förvånansvärt väl med jordigheten och inte minst den något överraskande smaken av halvmogna jordgubbar eller smultron som dyker upp i eftersmaken.

Summering:
Ett riktigt bra öl! En fullmatad smakbild som är väldigt bred men samtidigt balanserad och låter alla nyanser spela fritt och leka med varandra, även om just syran och den jordiga mustigheten, bondgårdskaraktären, ligger där hela tiden i botten som ett ankare för att hålla alla smakerna i schack. Ett mästerstycke, och en passande avslutning på serien om Birra di Fiemme!

Cigar City Brewing Maduro Brown Ale

Cigar City Brewing Maduro Brown Ale
5.5%
75 cl
Det egna ölskåpet
USA
Provad 2012-03-01

Cigar City Brewing ligger i Tampa, Florida och drar sitt strå till stacken för att ändra på bilden av Florida som (i bryggeriets egna termer) "a beer wasteland". Man tillverkar ett ganska brett urval av ölsorter och försöker spegla sin omgivning, bland annat med ett kubanskt espresso-öl, vi får väl se om den dyker upp i Sverige så småningom, jag hoppas det.


Doft:
Påtagligt söt med en doft av mörkt surdegsbröd och russin. Liten, diskret ton av amerikansk humle, men det är väldigt lite, och malten är det som styr. Precis som en brown ale ska vara. En lite blygsam kryddighet kan man ana sig till på djupet.

Smak:
Inledningsvis väldigt söt, men den rostade beskan tränger sig snart på och dominerar smakbilden. En lång eftersmak som är full av tung chokladkola pudrad med kakao- och kaffepulver. Kärnan är dock fortfarande tungt maltsöt och ligger bestämt kvar på tungan och balanserar smakexplosionen. Eftersmaken bär med sig toner av lite läder, tobak och askfat, även om de senare kanske bara är inbillningar på grund av namnet, man vet aldrig.

Summering:
Förvånansvärt smakrik för sin (relativt) ringa alkoholhalt. Typiskt amerikansk med extra allt, även om det här görs med stil och finess. Välgjord brown ale som räcker länge, och inte bara på grund av den stora flaskan, varje klunk tar sig sin tid och växer i munnen.