Uppdatering efter att man har hamnat lite på efterkälken...

Det har varit en hektisk vecka med jobb, tenta, spelningar, sjukdom, mycket repande inför andra spelningar, spex, skogstokig katt som snart måste kastreras (han kommer snart introduceras här, för övrigt) och annat smått, gott och mindre gott, så här kommer ett par saker som dracks i helgen som helt enkelt inte har hunnit hamna här ännu!


Saint Landelin Bière de Pâques
6.5%
75 cl
Det egna ölskåpet
Frankrike
Provad 2012-03-24

Vi vet ju alla att fransmännen har gjort det till en nationalsport att vifta med vita flaggor, samt är ena hejare på det där med vin, mat, cognac och calvados. Men kan de verkligen göra öl? Vi har säkra källor som påstår att så faktiskt inte alls är fallet. Då är frågan, måste man gå steget längre än Aftonbladets journalister och faktiskt kritiskt granska och ifrågasätta sina källor? Och nu när påsken hänger som ett stort, färgglatt ägg över oss, vad blir bättre än lite franskt påsköl? Men frågan är om detta verkligen är något att ha, eller om ägget trillar ner och det blir pannkaka av alltihop!


Doft:
Diskret men frisk och karaktärsfull humlekaraktär. En knäckig och kraftig maltighet utgör dock tvivelsutan både ryggrad, bröstkorg och större muskelgrupper i detta öl. Humlen bidrar med en något gräsig, jordig och mineralrik doft, med en lite antydan till humlebeska. Något doftar som avbränt svartkrut och svavel. Det är väl inte nyårsdagen nu? Lite lätt metallisk med hartsliknande övertoner. En sötma, signerad karamellmalten, balanserar knäckigheten på ett stabilt sätt.

Smak:
Pumpasoppa. Väldigt maltig och brödig kropp. Jordiga humletoner med en lite lätt metallisk eftersmak, precis som doften antydde. Det hela vägs upp med lite bananliknande toner och en mineralaktig syra, som jag snarare skulle identifiera med en Sancerre än ett glas öl. Vi är alltså fortfarande i Frankrike, i alla fall! Det hela följs upp av ytterligare lite syra som känns i det närmaste vegetabilisk, hämtad från rårivna morötter och krossade tomater.

Summering:
Men dra mig baklänges! Fransmännen kan faktiskt göra öl! De jag har pratat med har anmärkt på att "det var väl kanske inte något jättespeciellt..." men det håller jag faktiskt inte med om, det krävde bara att man grävde lite djupare för att faktiskt finna alla nyanser., för nyanser finns det, och de är välbalanserade. Men de bästa musikerna är de som kan smälta in i en orkester, och så är det här också. Bara för att de inte hoppar ut och skyltar med sin närvaro (som en dansk IPA, inte för att det är något fel med det), så betyder inte det att de inte finns. Värt att tänka på, alla IPA-galningar!

-------------------------------------------------------------
Tomintoul Peaty Tang
40%
70 cl
Farsans whiskyhylla
Skottland, Speyside
Provad 2012-03-24

The Gentle Dram profilerar sig Tomintoul (som min kära far konsekvent blandar ihop med Tomatin, fortfarande underhållande) som. Man har dock gjort ett litet avkall på detta och gjort en ganska kraftigt (18-20 ppm) torvrökt variant, vilket är ovanligt för Speyside (andra speysidedestilleri som torvröker, om än väldigt lätt är till exempel Cragganmore, Ardmore, BenRiach och Caperdonich, och det var än vanligare förr när torv var det enda sättet att torka malten på).


Doft:
Halvtorr rökighet. Påtaglig närvaro av torv, mer än själva röken. Lite citrustoner. Överraskande nog för Speyside så finns här havstoner som jag normalt sett förknippar med västkusten och öarna, som tjära, sälta och tång. Avbrända tändstickor, tillsammans med lite krutrök gör att rökigheten upplevs som väldigt frän, fastän den har de tyngre, fuktigare havstonerna som tynger ner den. I botten finns en diskret blommighet och lite klorin.

Smak:
Kol och torv. Torvrök och sälta. Saltlakrits, med en ganska tydlig bitterhet. Lite diskreta toner av hallon smyger sig in medan rökigheten övergår i en tobakstominerad karaktär. Jordig och fyllig kropp med inslag av jod och en liten gräddig maltighet med toner av nyslagen halm och smörkola. En liten släng av torkat gummi i samband med en viss sälta. Lång och balanserad eftersmak av rökt skinka.

Summering:
Kanske inte det absolut mest raffinerade i whiskyväg, men i sin relativa enkelhet så är det en väldigt välgjord whisky med ungdomens spänst i behåll. Jag gillar den skarpt, och jag får väl se om jag också kommer över en flaska på någon taxfreebutik någon gång, eftersom den inte tycks finnas att tillgå i Sverige, och Tomintoul verkar vara en väldigt exklusiv leverantör till Systembolaget, med företrädesvis 40+ -åriga sorter i sortimentet.