Fuller's Brewer's Reserve no. 4 Oak Aged Ale

Fuller's Brewer's Reserve no. 4 Oak Aged Ale
8.5%
50 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-11-28

Lagrad på ekfat från armagnacproducenten Comte de Lauvia i minst ett år så borgar denna utgåvan för en likartad succé som det blev förra gången.



Doft:
Maltig och mustig doft som understryks av en stram struktur från ekfaten. Lätt druvig karaktär med drag av koda, våt jord och granbarr. Kola med vaniljsocker pudrat över. Elegant ton av torkade frukter. Mycket välbalanserad och integrerad doft.

Smak:
Tydliga drag av armangac med sin druviga sötma, kryddiga ekton och sina torkade frukter. Malten är aningen rostad och ger en karamelliserad sötma som bas som fatkaraktären får bygga vidare på. Mycket som drar åt skogs-hållet med granbarr, koda, lingon, blåbär, skogsbär, lite hjortron och en viss jordighet. Det hela hålls ihop av en stram tanninton från eken och ett bränt, nästan lite rökigt stråk i eftersmaken ger en väldigt spännande helhetsbild. Mycket komplex och välintegrerad även i smaken, med mycket god balans. Aningen syrlig fram i eftersmaken, tillsammans med en bitterhet som känns mer som att den kommer från fatkaraktären än humle, och drar över i härlig, mörk choklad.

Summering:
Skall absolut inte drickas kall, då är den knuten och ger nästan ingenting, utan den måste få syre och värme för att öppna upp sig och verkligen leverera hela sin komplexa palett av smaker och dofter.

Sigtuna Prince of Darkness Black IPA

Sigtuna Prince of Darkness Black IPA
8%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-11-07

Svart IPA är på modet, och Sigtuna vill ju inte missa chansen att visa framfötterna bland resten av höstens fantastiska ölsläpp. Här refererar man till öltypen på etiketten som "Cascadian Dark Ale", alltså mörkt öl från Cascade-bergen i Washington.


Doft:
En komplex kombination mellan den rostade maltens brända chokladtoner och en friskt syrlig humlearom gå ihop för att skapa en helhet som för tankarna direkt till Kalamataoliver. Något knuten när den är kall, men med lite värme så smyger sig även en druvig sötma fram tillsammans med drag av ljus chokladkola pudrad med vaniljsocker och döljer olivdofte, vilket är tur för mig som inte gillar oliver.

Smak:
Inleds med en smekning av humle innan en mäktig rostad beska sveper fram igenom munnen. Kraftiga toner av söt lakrits och smultron växer upp ur askan som beskan har lämnat efter sig. Även här behövs en viss temperatur innan ölet börjar leverera som väntat. En aning blommig och en svag, svag hint av Basset's vingummin.

Summering:
Smakrik och komplex, men behöver verkligen närma sig rumstemperatur innan den börjar öppna upp sig.

Stockholm Beer & Whisky Festival del 2, Ardbeg och Highland Park

Då var vi igång alltså, och vi sparkar igång det hela med en kortare samling intryck från hög- och lågvattenmärken från Ardbeg!

Ardbegprovning
Under Michael Heads ledning så fick vi lära oss en hel del bra saker om Ardbeg, och prova några bra och några mindre bra sorter. Exempelvis fick vi lära oss hur pass mycket arbete som läggs ner i fatarbetet (fatarbetet är whiskyvärldens motsvarighet till fotarbete, alltså), och att all deras whisky bygger på exakt samma maltbas, med två undantag (Supernova och Blasda), som röks till 45-50 ppm innan den läggs till vila.

I övrigt var det, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, mycket mystik och smoke and mirrors, och inte så mycket ren information. Här följer ett urval, 10-åringen och Uigeadail är inte med eftersom jag redan recenserat dem, och Corryvreckan uteblir eftersom den också ska få ett eget inlägg senare.

Ardbeg Galileo
49%

Denna utgåva är alltså lagrad på Marsalafat från Sicilien, och har redan (föga överraskande) blivit ett samlarobjekt. Whiskyn destillerades ett par år efter att man blåst liv i de gamla pannorna, nämligen 1999. Den fick sitt namn för att Ardbeg nu har blivit första whisky i rymden.

Doft och smaknoteringar har på grund av tids- och platsbrist fått slås ihop till ett här:
Helhet:
Den eleganta marsala-sötman är fantastisk och mjukt fruktig på ett ytterst angenämt sätt. Kryddig och mjuk ekfatston med drag av chokladkola. Typiskt torvig Ardbeg-rök som är ganska mjuk, och den bär med sig en skön sälta.Väldigt mild med lite vegetabiliska toner i finishen.


Ardbeg Alligator
51%

Ett av förra årets stora whiskysläpp, med tillhörande jättehype som föll pladask. Visst, folk köper den fortfarande, och många håller inte eller vill inte hålla med, men jag vet att jag inte är ensam om att hysa denna åsikt. Whiskyn fick sitt namn på grund av att de extremt hårt rostade fat man lagrat den på ser ut som alligatorhud på insidan.

Helhet:
Endimensionell. För hårt kolad, där bara en liten, liten kryddighet och sälta slår igenom initialt. En anstrykning av frukt. Väldigt mycket kola och karamell, föga överraskande. En aning ingefära. Blir tunnare med vatten, och det ska gudarna veta att det inte är något positivt i detta fallet.


Ardbeg 10 year old Cask Surprise
56.8%

Unikt fatprov som inte kommer buteljeras i sig självt utan kommer ingå i någon av deras standardbuteljeringar.

Helhet:
Extremt blommig och väldigt mjuk. Mycket kola och vanilj. Blommorna slår igenom fantastiskt whiskyn upplevs nästan som rye-liknande. Kryddig och aningen kärv. Rosor och syrén, lite parfymerad. Väldigt tydlig eftersmak av saffran. Intressant prov på Ardbegs lättare, elegantare sida, även om denna i sig var en aning spretig.

-------------------------------------------------------------
Highland Park -provning
Mer faktabaserad och mindre säljinriktad var dock HP-provningen, där vi fick veta att HP är ett av de få destillerier som fortfarande mältar en del av sitt eget korn, närmare bestämt ungefär 20%. Vi fick också höra att "at Highland Park we do not use caramell, because caramell costs money, and Highland Park is owned by scottish people!"

Jag tänker lämna både 12-åringen och 18-åringen hädan, eftersom risken är överhängande att de dyker upp här i egna höga personer längre fram. 21 sparas också till ett finare tillfälle, då den lär vara på väg tillbaka!

Highland Park Drakkar
40%
Med ungefär 8 år på amerikanska ekfat så representerar denna tax free -buteljering den unga och spänstiga sidan av HP.

Helhet:
Fräsch och ung. Maltsöt inledningsvis, och intensivt fruktighet. Avslutas med mjuk torvrök och smörkola. Mycket mer torv i doften än vad som återfinns i smaken. Avrundas torrt med honung och ingefära. Typiskt Highland Park, i att den går från söt till torr efter en stund i munnen.


Highland Park Thor
52.1%
Oj oj oj. Detta är en best. Både whiskyn och förpackningen. Smaklöst förpackad, kanske, men den gick bevisligen hem hos samlare och entusiaster

Helhet:
Man hinner inte skriva ner allting fort nog. Börjar okaraktäristiskt med en kraftig smäll av torv, med mycket sälta och kryddor. Drar betydligt mycket mer åt Islay än vad HP brukar göra. Sedan kommer nästa våg, och här snackar vi Speyside och lättare Highlands med blommor, främst blommande rosor, ljunghonung och fläder. Väldigt komplex och djup. Efter en stund så växer en ny rökvåg fram, som bjuder på en blandning mellan torvrök och trärök. En sista rökslinga med lite enris virvlar över tungan samtidigt som alla andra smaker dansar igenom munnen i repris innan den till slut lägger sig för att sova. En inledningsvis aggressiv whisky som lugnar ner sig allteftersom, och bjuder på en makalös smakupplevelse!

Fler provningar och annat gott från festivalen kommer upp under de närmaste dagarna!

Smygprovning av Brygghuset Finn IPA

Brygghuset Finn IPA
6.2%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-11-05

Brygghuset Finn är än så länge inte i kommersiell produktion, och jobbar just nu för att färdigställa sitt bryggeri. Jag har haft turen att få en möjlighet att provsmaka deras IPA, och det tackar vi för! Man kan följa deras utveckling på https://www.facebook.com/brygghusetfinn.


Doft:
Välbalanserad, komplex doft. En trevlig bladning av en jästig sötma, och fruktighet från humlen. Frukterna drar mot kiwi, citron, apelsinskal och mango. Maltprofilen är väl uttalad och ger en bra struktur för fruktigheten och håller jästsötman i schack. Vidare visar sig en väldigt angenäm kryddighet efter en stund, som ger ett riktigt bra drag i doften. Kanel och kardemumma blandas med lite cederträ. Kombinationen mellan maltens brödighet, jästens sötma och de kryddiga dragen får mig att osökt tänka på nybakade kanelbullar, med en släng av julkänsla av apelsinen och kardemumman. Väldigt djup och mångfacetterad doft!

Smak:
Fruktigheten dominerar första intrycket, med apelsinskal, gröna päron och en fräsch, gräsig ton. Detta ger dock snart vika för en väl utpräglad maltighet, och frukterna ligger kvar som en slöja ute i sidorna, för att sedan komma tillbaks ytterligare en gång. Däremellan har vi en skön balans mellan kryddigheten, som nu har dragit över mer mot svartpeppar och ingefära, med ett lite örtigt håll med ett kryddmått mejram, och sötman från både jästen och karamellmalten, samtidigt som en mild beska klingar ut. Välstrukturerad smak.

Summering:
Om det är såhär det ska fortsätta så kan det bli hur bra som helst framöver! Riktigt lovande, komplex öl, där det enda jag har att anmärka på är att jag hade velat ha ett uns mer beska. I övrigt så ser jag fram emot att följa grabbarnas utveckling!

Uppdatering och summering av Stockholm Beer & Whisky Festival 2012, del 1

Oj oj oj. Det var visst ett tag sedan. Mycket att göra. Places to go, people to see. Men nu så ska vi nog kunna komma igång igen! Stockholm Beer & Whisky Festival slog besökarrekord i år igen, med sina drygt 36 000 besökare på två helger. Själv var jag där första helgen, två dagar. Det blev fem provningar, Ardbeg, Talisker, Highland Park, Old Pulteney och en provning av fem stycken toskanska Sangiovese-viner. Allt var ju givetvis bra, men vissa saker var bättre än andra.

Jag vet att många av er redan sitter med sitt glas favoritardbeg och bara väntar på hur hyllningarna över Ardbegprovningen ska börja regna. Tyvärr så måste jag säga att det var den provning som var minst fantastisk. Dels dras helhetsintrycket ner av att det var fullsatt och lite till, och en del sällskap var lite väl högljuda. I övrigt var det för mycket smoke and mirrors för att ytterligare bygga på deras mystiska image, och dessutom så kändes en hel del av det inte som att det var en anställd som verkligen brann för sin produkt och verkligen var genuint entusiastisk, utan det kändes till stor del som det gamla vanliga säljsnacket. Men laguppställningen var ju oklanderlig, med 10-åringen, Uigeadail, Corryvreckan, Galileo, Alligator och ett 10-årigt fatprov under namnet "cask surprise". Det är en mäktig uppställning, och jag blev positivt överraskad av Galileon, med sina 13 år på marsalafat, och duon Uigeadail/Corryvreckan levererade som vanligt toppklass. Jag är fortfarande inte imponerad det minsta av Alligator, och är minst sagt perplex gällande varför man inte hade med något annat istället. Fat provet var en riktig smaksensation, som jag återkommer till senare.

Highland Park-provningen var väldigt angenäm, och en också något överfull, men i övrigt full av humor och roliga faktainslag. Man kan kanske framförallt nämna saker som "now, if you look at this lovely, deep amber colour of the whisky, you instinctively know that this colour... will tell you absolutely nothing about the whisky in the glass! This is because some whisky destilleries will use caramell to alter the colour of their whisky. Now, at Highland Park, we don't do that. Because caramell costs money, and Highland Park is owned by scottish people!"
Laguppställningen var minst lika imponerande där, med deras tax free-släpp Drakkar, 12-åringen, 18-åringen, 21-åringen (som för övrigt kommer tillbaks inom kort!) och förra årets stora snackis, Thor. För egen del så tog 21-åringen hem segern, med Thor som god tvåa.

Taliskerprovningen bevistades av ett glatt (kanske i gladaste laget...) gäng norrmän, och inleddes överraskande nog med en tjuvtitt (och smak) på The Singleton of Dufftown 18, som lanseras i december. Värd att hålla ögonen på. I övrigt så var det 10-åringen, Distiller's Edition, 57' North, 18-åringen och 30-åringen. Talisker håller allt som oftast väldigt hög klass, och 30-åringen var ett kärt återseende från förra året, men den whisky som stod ut, huvudet högre än sina kompisar var utan tvekan 18-åringen, som också har utlovat att göra en comeback inom kort. Ännu mer goda nyheter, alltså.

Vinprovningen får bli ett eget kapitel i denna historia, och den återkommer jag till senare.

Det starkaste minnet är dock tveklöst Old Pulteney-provningen, som jag sent kommer glömma! Under ledning av den fantastiska duon Tanya Fraser och Margaret Mary Clarke så hade vi en underbar, intim provning (övriga besökare var två brand ambassadors knutna till Old Pulteney/Berntson Brands och tre av oss vanliga dödliga). Med ett himelskt urval av whisky så bjöds vi på en hel del godbitar som inte kommer gå att få tag på inom överskådlig framtid. 12-åringen (som i övrigt är den, i min mening, bästa standardwhisky du kan få tag på om du har en tightare budget, under 400), 17-åringen, 21-åringen (korad till världens bästa whisky i år i Jim Murrays Whisky Bible), deras råsprit, två olika 23-åringar, på bourbon- respektive sherryfat, samt den mäktiga 30-åringen som kronan på verket.

Det är en snabb sammanfattning, och jag kommer återkomma i flera kapitel med mer detaljerade utdrag, hoppas att ni kan bärga er!