Små bryggerier, stora öl: Ölfestivalen i Malmö

Nu i helgen gick Malmös egna ölfestival av stapeln på Malmö Brygghus, med 19 bryggerier från hela Sverige representerade. Jag hade tyvärr bara möjligheten att göra en kort visit (nåja, allt är ju relativt), och nöjde mig med ett klippkort på 10 smakprover à 10 cl. Jag lämnar därför storlek och vart jag fick dem ifrån ute från den vanliga infoboxen, och nöjer mig med procenthalt, och lägger till öltyp, eftersom det blir ett ganska stort clusterfuck av alla taggar i slutändan. Jag håller helt enkelt de flesta smaknoteringarna lite kortare än vanligt, dels för att folk ska orka läsa alltihop, och dels för att förutsättningarna (liten lokal, fullt av folk, stökigt, gammal, utspilld öl osv.) var allt annat än optimala. Nedan följer hela listan:


Strömsholm Slussvaktaren
4.6%
Pale Ale

Doft:
Vegetabiliska aromer. Blommig och jordig brittisk pale ale. Gräsig och lite murkig humlekaraktär som skulle kunna komma ifrån humlefamiljen Golding.

Smak:
Markerad beska. Gräsig och fruktig. Lite jästsöt på ett sätt som påminner om en saison. Fruktigheten är av det mjukare, brittiska slaget, och inte av de skräniga amerikanska eller nya zeeländska varianterna. En liten slänga svavel i sluttampen.

Summering:
Relativt enkel och väldigt rättfram. Brittisk, rakt igenom, och mycket kompetent på det den försöker göra.

-------------------------------------------------------------
Slottskällan Zeven Black Saison
7%
Black saison (!)  


Doft:
Friskt humlig och jästig. Doftar typiskt saison, och om jag bara gick på doften så hade jag inte gissat på att den skulle vara svart, bortsett från en lite lätt rökig och rostad ton, som rökt skinka, men den doften är väldigt diskret. Blommande syrénbuskar. Lite mjukt vaniljartad.

Smak:
Krossade tomater och inlagda rödbetor. Syrliga saisontoner som är påtagliga, men kanske inte så starka som de kan förväntas vara. Ordentligt rostad beska som faktiskt harmoniserar fint med saison-tonerna, samt en bra maltsötma. Eftersmaken är välbalanserad, och en tesked eller så med muscovadosocker avrundar på ett fint sätt.

Summering:
Positivt överraskad! Två ytterligheter som möts och faktiskt lyckas skapa harmoni. Imponerande, men kanske inget man dricker flera av.

-------------------------------------------------------------
Ahlafors Ahla Ale Jubileumsbitter
4.5%
Bitter


Doft:
Smörig och fyllig doft. Lätta citrustoner. Rund och maltig karaktär. Enkel, men ändå förvånansvärt djup, med små, kryddiga inslag av bland annat ingefära och gummi.

Smak:
Tungt brödig och jästig. Rejält, beskt bett. Smörig, som väldigt smörtyngd chokladkola. Honung och en aning tidningspapper eller trycksvärta. Lätt rostad maltkaraktär. Fyllig och maltig kropp med tydliga drag av karamellmalt.

Summering:
Inte heller en av festivalens mest extrema öl, men man får ju ta vara på smaklökarna. Väldigt välgjord och mjuk bitter i typiskt brittisk stil.

-------------------------------------------------------------
Qvänum Jonssons Råg-ale
?
Råg-ale

Doft:
Stor fruktighet och tydliga rågbrödstoner. Fin sötma och ett ordentligt djup. Lite kokta morötter och en bra, rågliknande kryddighet. En aning sälta eller frityrolja.


Smak:
Oljig och söt. Tydlig rågkaraktär, med sin angenäma och mjuka fruktighet. Lite havre- och vaniljtoner. Plommon och persikor i en lite syrlig fruktsötma. Gråpäron. Druvig och frisk.

Summering:
Jag erkänner direkt. Jag älskar rågbaserade öl, och tycket att det borde göras mer! Riktigt trevligt öl!

-------------------------------------------------------------
Jämtlands Steamer
5%
Steam beer

Doft:
Fylligt smörig och med angenäma, rostade malttoner.

Smak:     
Blommig, engelsk humle. Frisk men mild. Maltkaraktären dominerar, medan humlen drar åt det syrliga i eftersmaken. Viss smak av en ordentligt köttig, rökt korv.

Summering:
Borde eventuellt druckits tidigare, för just denna slog inte igenom med någon större kraft, tyvärr. Dock fullt godkänd!


-------------------------------------------------------------
Eskilstuna Skogsängens Saison
6.3%
Saison

Doft: 
Diskret rökigt ton. Lite chili och bönor. Luktar definitivt bondgård! Stall och läder, toner som snarast påminner om en vällagrad, fransk merlot. Kryddigheten och örtigheten lämnar dock inget tvivel om att det är en saison vi har i glaset.

Smak:
Syrlig och pepprig. Massor av vitpeppar och tomatliknande syrlighet. Jästigt söt med angenäm humlefällning, så som sig bör. Markerat besk. Gazpacho. Lätt rökta skinktoner. Rosépeppar och grönpeppar. Väldigt bra drag!

Summering:
En av två solklara favoriter under festivalen. Men okej, jag erkänner. Jag älskar saison!

-------------------------------------------------------------
Skebo Herrgårdsporter
5%
Porter

Doft:
Maltig och söt, rostad doft med vissa toner av sockerärtor och gräs.

Smak: 
Kladdkaka och kaffe. Chokladkola smaksatt med mild whisky. Kakao och kokos. Väldigt fyllig för sin styrka.

Summering:
En trevlig standardporter, och jag har ju ett gott öga till Skebo redan från början. Domineras av choklad-karaktären, men blir trots sin sötma inte glättig eller oseriös i sin framtoning. Välgjord.


-------------------------------------------------------------
Slottskällan Zero
6.5%
IPA 

Zero fick sitt namn för att den ska hålla 0 IBU (international bitterness units) efter vörtkoket. I verkligheten ligger den dock på ganska rejäla 87 IBU efter torrhumling.

Doft:
Oj oj oj, så mycket frukt. Passionsfrukter tyder på Chinook, och en vidare fruktkompott som nog kan härledas till Tomahawk. Tror jag. Det är väldigt mycket humle och väldigt lite annat.

Smak:
Detta är ju ren multivitamindryck. Hej och hå. Fruktigt så det står härliga till, men det är väl mest en kul grej, för jag vet inte om jag tycker att det direkt är så bra.

Summering:
En studie i begreppet "overkill". Inte dåligt, men det blir lite i bästa laget, och jag är inte helt såld.
-------------------------------------------------------------
Västerås Hantverksbryggeri Kosacken
7%
Imperial Stout

Doft:
Vanilj och kaffe. Tungt brödig och mustig. Mörkt surdegsbröd med russin. Något spritig med acentontoner, om än väldigt lite. Krutrök och färsk dill. Askfat.

Smak:
Mörkt bröd och mörk sirap. Russin och en bra cigarr med lite stalltoner. Eftersmaken har en trevlig sötma. Muscovadosocker och en lite lätt rökig ton. Mycket god!

Summering:
Som tur är så tittar inte sprittonerna fram i smaken, och lämnar detta som varandes en fullgod och värmande imperial stout.

-------------------------------------------------------------
Närke Konjaks! Stormaktsporter
9.6%
Fatlagrad starkporter 


Doft:
Fruktig och påtagligt druvig. Cognacen har verkligen satt sina spår. Päron och mjuk ekkaraktär. Sedan har vi givetvis de rostade chokladtoner som hör Stormaktsportern till.

Smak:
Skinka och druvig sötma. Fläskig men lätt, elegant och värdig. Kaffe och kakao. Kokos och vanilj från faten. Lite lätt svavelaktig finish. Sötman dominerar i samråd med chokladtonerna för att skapa en underbar helhet.

Summering:
Ett perfekt exempel på hur fatlagrad öl ska göras! Faten har fått ha sin fulla inverkan, men utan att det skett på bekostnad av ölets egna karaktär. Som en kraftig chokladkaka med ett glas vällagrad cognac till. Ett värdigt avslut på en trevlig ölfestival. Hurra!

Lundapryggeriet Piratens Pale Ale

 Lundapryggeriet Piratens Pale Ale
5.4%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-22

Efter en ganska lång väntan så släppte Lundabryggeriet fyra ölsorter på Systembolaget den 2:e april. Alla fyra har sedan länge provats på Bishop's Arms i Lund på fat, men det är alltid kul att spana in skillnaderna. Just denna pale ale är givetvis uppkallad efter Fritiof Nilsson Piraten, vars gravsten pryds av den odödliga inskriptionen Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972. Men låt oss inte bli som bokhandlaren och sluta bada, utan låt oss istället dyka ner i glaset!


Doft:
Ordentlig humlekaraktär, rejält torrhumlad med amerikansk humle, med sin urtypiska fruktighet. Ananas och andra typiska Cascade-dofter. Lite lätta skogsaromer från Amarillon. En rejäl skopa nya zeeländska sauvignon blanc-toner, så jag gissar på lite Nelson Sauvin också. Väldigt fruktig, men också rejält kryddig och trevlig.

Smak:
Lätt kropp, med en lite lätt rostad och söt ton, gissningsvis någon typ av münchnermalt. Humletonerna går nästan lite överstyr, och är väldigt syrliga, även om kryddigheten lyckas förankra det hela. Saknar dock lite kropp i förhållande till humlearomerna. En lite kraftigare maltbas efterfrågas. Smakmässigt så är det Cascade- och Nelson Sauvin-tonerna som dominerar.

Summering:
Bättre än vad jag kom ihåg, faktiskt. Kan vara att man helt enkelt har filat lite på receptet sedan den släpptes på fat, eller något åt det hållet, men en angenäm pale ale av amerikanskt stuk.

Nynäshamns Ångbriggeri Bötet Barley Wine 2009

Nynäshamns Ångbryggeri Bötet Barley Wine 2009
9.2%
25 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-17

Här har vi ett inlägg som jag redan trodde att jag hade skrivit. Nåväl, när man har mycket att göra så blir det lite lätt snurrigt ibland. Detta öl har jag druckit ett antal gånger innan, bland annat på Stockholm Beer and Whisky Festival. En storfavorit, inte minst eftersom jag älskar barley wine. Jag tycker att Nynäshamn är något på spåren med att släppa sina barley wine, DIPA och andra extra starka busöl på 25-centilitersflaskor. Alldeles lagom för ett öl på 8-10 %, som man gott och väl kan sitta i ett par timmar och smutta på i alla fall. En stor eloge, och jag hoppas att andra kan haka på den trenden!


Doft:
Banan och pomerans. Ännu fler frukter därtill. Konserverade päron. Påtagligt söt och maltig med härligt söta karamelltoner. Övermogna persikor bidrar till ännu mer sötma, utan att det spårar ur. Små, små toner av lakrits, som snarast påminner om anis eller fänkolskärnor. Clementiner och mynta dyker upp efter en stund i rumstemperatur och med lite syresättning. Sist avrundas det hela med en djup tyngd av mörk chokladkola.

Smak:
Påtagligt maltig, nästan sirapslik med sin tunga och djupa kropp samt den intensiva sötman. Lite rostade toner och kolasmak harmoniserar med karamelltonerna. En djup och mogen smak med koncentrerade frukttoner fyller ut och kompletterar utan att för den sakens skull dominera smakbildet. En ton långt ner på djupet berättar en historia om starkt, kallt te eller snus. Mest snus, egentligen, med en lite tobakston. Eftersmaken styrs av syrliga citrusfrukter. Citron och lime gifter sig med en diskret beska och det hela avslutas med en lite nötig karaktär och en starkvinsliknande sötma.

Summering:
Hur bra som helst. Som sagt, en ständig favorit. Perfekt exempel på balans och elegans.

DeTacchi Laprima

DeTacchi Laprima
4.5%
75 cl
Det egna ölskåpet
Italien
Provad 2012-04-21

Ett spontanköp nere hos Marcello i Moena i februari, och jag har ingen aning om vad det är egentligen! Vad jag kan tyda av etiketten (med min icke-existerande italienska) är att det är ett ljust hantverksöl (birra bionda artigianale), och att det kan vara bryggt på en viss del ris. Det verkar märkligt eftersom de öltillverkare som använder sig av olika typer av råfrukt i sina brygder sällan skyltar med det. Och det med god anledning. Vi får se var detta leder!

Igår och idag gick förövrigt ölfestivalen i Malmö av stapeln på Malmö Brygghus. Självklart var jag där och förkovrade mig i alla trevliga saker som bjöds där, och detta kommer sammanställas vid ett senare tillfälle i ett långt (väldigt långt...) inlägg.

Doft:
Lätt, fräsch och brödig. Lätt sälta och mineraltoner. Diskret gräsig, men i övrigt en inte jättespännande doftupplevelse, om än inte motbjudande heller.

Smak:
Smaken domineras mer än något annat av mineraltonerna. Med sin lätta kropp och brist på övrigt tydliga smaker så känns detta nästan mer som mineralvatten än något annat. En lite lätt bärig karaktär är det enda som står ut. En liten anstrykning av hallon. Mycket mer än så var det inte.

Summering:
Att kalla detta för ett hantverksöl vet jag inte om jag är så glad i. Förvisso en trevligt nyanserad smak, men den smakade alldeles för lite, inte minst i förhållande till vad den kostade. Det är väl inte något under att denna inte kommit till Systembolaget, och det är inte direkt någon större miss måste jag ärligt säga.

Samuel Smith's Imperial Stout

Samuel Smith's Imperial Stout
7%
35.5 cl
Det egna ölskåpet
England
Provad 2012-04-19

I denna bloggs begynnelse så provade jag en annan variant från Samuel Smith's som jag inhandlade vid samma tillfälle som denna, och nu kände jag att det var läge för en Imperial Stout!

För mer info om Samuel Smith's, tryck här.


Doft:
Omedelbart slås man av en väldigt syrlig och vinös karaktär, som återfinns hos endast ett fåtal andra imperial stouts, däribland Slottskällans fantastiska IS. En druvig sötma ger sig till känna, och en ton som jag nästan uppfattar som lite felaktig, och mer vinägerlik än vinös, även om denna snabbt ger med sig med lite tid i glaset, och snarare drar mot en fräsch fruktighet med syrliga gröna äpplen som bas. Lägg därtill de givna, hårt rostade kaffetonera så har vi precis vad vi letar efter i en IS av detta slag.

Smak:
Lite tunn i smak och kropp, men levererar ändå en kraftig chokladkaka, en kopp kaffe och lite mjuka vaniljtoner. Den elegant vinösa syran har reducerats till ett pyttelitet inslag i eftersmaken, dessvärre, och klarar inte riktigt av att stå pall för de rostade, maltiga tonerna.

Summering:
Kunde som sagt dessvärre inte riktigt leverera vad doften lovade, men fortfarande ett bra öl.

Braufactum/Boon Oude Geuze 2007/2008

Braufactum/Boon Oude Geuze
7%
37.5 cl
Det egna ölskåpet
Tyskland/Belgien
Provad 2012-04-17

Ytterligare ett samarbete mellan Braufactum och ett annat bryggeri, i detta fallet det högklassiga belgiska Boon, och detta är en Geueze, alltså ett spontanjäst öl (lambic), som är en blandning av olika årgångar (oftast en del ettårig och en del två- eller treårig), för att skapa något som har likheter med fransk cider och, i viss mån, vin och champagne. I detta fall verkar det som att det är en kombination av årgångarna 2007 och 2008 (krävdes mycket detektivarbete där, alltså), och således förmodligen en kombination av ett- och tvåårigt öl, och sedan lagrat i ett antal år. Något som är intressant är den väldigt korta (för att vara en Geuze) hållbarheten, bara ungefär tre år, till skillnad från de 15-20 år som Geuze tenderar till att ha. För övrigt så är Geuze något av det bästa jag vet.


Doft:
Tydligt syrlig, och det luktar Geuze lång väg, så som sig bör. Tydliga stall- eller bondgårdstoner med lite halm och fallfrukt som har börjat ligga och jäsa i höstsolen, tydlig anknytning till den torra, eleganta franska cidern. En lite kryddig anstrykning. Nybakat bröd. Ljust knäckebröd, för att vara exakt. Jästsötma balanserar syran. Lite kanel dyker upp med lite tid i glaset.

Smak:
Maltig och påtaglig men återhållsam syra, inte alls lika skarp som många andra typer av Geuze som Oud Beersel eller den vanliga Boon, utan påminner mer om Jacobins och andra mildare typer. Kan eventuellt hänga ihop med att den har hunnit ligga och gotta sig i några år på flaska? En kraftig beska av en nästan metallisk karaktär kikar fram när de första vågorna av syra har lagt sig. Äppelkaraktären är påtaglig, och man skulle utan större problem kunna luras att tro att det var just en riktigt torr och välgjord cider från Bretagne eller England. Kanske en anledning till att ha med lite mer högkvalitativ, riktig cider här? Time will tell.

Summering:
Återhållsam och balanserad är väl det bästa sättet att beskriva den på. Sen tycker jag ju personligen väldigt mycket om geuze som är vansinnigt sura, så det var kanske inte min favorit, hittills, men icke desto mindre ett riktigt bra öl, som passade bra för att sitta sent på natten och komponera lite märklig musik!

Väldigt sen uppdatering

Det har varit galna veckor här i Lund. Inte minst efter ett gäng bra föreställningar med Helsingkronaspexarna, men mycket jobb och slit dessförinnan, så har både drickandet (av kvalité, kvantiteten har funnits där...) och inte minst skrivandet blivit lidande, men nu är det dags att ändra på det!

De Molen Bed & Breakfast
4.4%
33 cl
The Bishop's Arms, flaska
Nederländerna
Provad 2012-04-08 

En lite lagom svag en, alldeles perfekt när man ska hålla sig koncentrerad och komma på viktiga (och oviktiga) saker på ett quiz. Och De Molen är ju ingen främling på dessa sidor, precis.


Doft:
Intensivt blommig, som blommande ljung. En vegetabilisk ton som påminner om saker som gror. Tänk gula ärtor som legat i blöt något dygn för att göras ärtsoppa på. Somrig, nästan så somrig så att man blir allergisk. En frisk syrlighet som får en att tänka på belgiskt öl, på gränsen till det härskna.

Smak:
Ännu mer av det doften bjöd på, som bärs upp av en väldigt lätt och elegant kropp. Blommor i mängder och just gula ärtor. Lägg därtill en lite hartsig och kryddig ton så är vi hemma!

Summering
Uppfriskande sommaröl med alldeles lagom styrka för att inte tynga ner sig själv. Gillas skarpt!

-------------------------------------------------------------
Williams Bros Brewing Ginge-Rail
4.5 
40 cl
The Bishop's Arms, fat
England
Provad 2012-04-08

Jag är aldrig främmande för en uppfriskande ginger ale, och hade kanske behövt en just nu för att hålla min förkylning i schack.


Doft:
Surprise! Massor utav ingefära! Lägg därtill en härlig fruktsallad av färska gråpäron och konserverade persikor. En stadigt, maltig sötma. Ingefäran har total dominans, men nog sticker en lite kryddig och blommig humleton igenom till slut i alla fall!

Smak:
Ingefäran är intensivt söt och kryddig, i en väldigt behaglig balans. Kroppen är relativt lätt, och låter ingefäran spela fritt och hänga kvar länge och väl i eftersmaken. En diskret humlig fruktighet med saftiga körsbärs- och persikotoner, tillsammans med en varm ton av honung, som honungs- och ingefärskarameller, rundar av smaken.

Summering:
Ingenting man dricker några större mängder av, men visst är det gott! Att det är ingefära det rör sig om, är det absolut ingen som kan tvivla på, men det blir ändå inte påträngande och klumpigt.


-------------------------------------------------------------
Sigtuna Easter Ale
4.5%
50 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-12

Vi håller oss på väldigt tama och civiliserade alkoholhalter, och det är väl alltid trevligt. Ska gärna ätas till typiska brittiska maträtter, som Yorkshirepudding eller steak & kidney pie. Mycket passande, eftersom det rör sig om en relativt mild ale med brittiska humle- och maltsorter.


Doft:
Ganska söt och jordigt knäckig. Omisskännliga brittiska humletoner med sin murriga och jordnära doft, som en skog efter ett höstregn med fuktig mossa. Mjuka och diskreta frukttoner. Röda äpplen och apelsin. Även maltdoften slår igenom, ovanligt nog.

Smak:
Maltsöt och bestämt knäckig. Mjuk och rund. Lite vanilj och rund, mjuk fruktighet. Lite mandariner. En svagt rostad ton fyller upp resten av smakpaletten fint. En liten eftersmak av solmogna tomater.

Summering:
Ett urbrittiskt öl, som fick mig att överväga om man skulle laga sig lite shepherd's pie i veckan. Återhållsamt, utan att vara tråkig. Perfekt till mat! Som en välskriven andraviolinstämma, ungefär.

S:t Eriks APA

S:t Eriks APA
5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-07

APA, alltså. här handlar det inte om primater här utan om American Pale Ale. Som vanligt med USA, mer humle! I detta fallet är det en hyllning till humlesorten Cascade, som också är den enda som används.


Doft:
Detta börjar ganska oroväckande, ärligt talat, med en lite lätt frånstötande doft av askfat och gamla sopor. Visst finns det humletoner under, men de är svåra att urskilja, tyvärr.

Smak:
Här talar vi snarare om en lite rostad, nästan rökig ton, men det är i alla fall inte askfat och sopnedkast längre, tack och lov. Lite smörig, nästan fataktig karaktär tack vare en robust maltighet från en bra skopa karamellmalt, och en trevlig sötma. Eftersmaken avklingar ganska fort, och humlen gör inte direkt något bestående intryck, annat än en viss fruktighet när de brända tonerna har lagt sig.

Summering:
Jag tycker detta är ganska långt ifrån vad man brukar förvänta sig av S:t Eriks. Kan detta vara ett taskigt exemplar, möjligtvis? Jag hoppas innerligt det, för doften var vedervärdig och smaken var väldigt spretig och konstig, och jag vet att Jessica kan bättre än så! Efter vad jag har läst hos andra bloggar och liknande verkar det så, för mitt exemplar innehåller inga av de frukttoner som de andra skriver om. Jag får vänta ett tag och utvärdera på nytt, kanske tillsammans med Sigtunas East River Spring Lager, som jag också misstänke var en bommad flaska.

De Ranke Guldenberg

De Ranke Guldenberg
8.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Belgien
Provad 2012-04-06

Abdijbier står det stolt på flaskan. Klosteröl, alltså. Jag kände att det var dags för denna idag, efter att den stått orörd i nästan ett år och överlevt en flytt, det har aldrig riktigt känts som rätt tillfälle, men nu, medan köttgrytan står på spisen så! Ofiltrerat, opastöriserat och flaskjäst. Precis som ett klosteröl skall vara.


Doft:
Skummbanan och jordgubbsgodis. Doftar väldigt sött. Påtagligt jästig. Något vinöst över det, en ton som drar åt ädelröta, Sauternes eller Beerenauslese. Mycket intressant! Intensivt fruktig, fast på ett helt annat sätt än vad till exempel en IPA är, där fruktigheten komemr från humlen, här känns det mest som en bärig fruktighet som härstammar från jästen. De bäriga tonerna känns egentligen hemmahörande i en ung Chianti, fast utan någon örtig kryddighet. Minst sagt intressant. Dofterna växer allteftersom ölet får lite luft och temperatur.

Smak:
Mild men oändligt nyanserad. Först kommer en lite syrlig ton av apelsinskal, som senare byggs på av syrligheten och sötman från jästen, för att sedan glida över i en len vaniljton med lite toner av mild kola eller fudge. Verkligen belgisk så att det skriker om det, och kollosalt  välgjord. Maltigt fyllig och med en sirapsliknande sötma. Förrädiskt lättdrucken för sin styrka, det finns inte en antydan till alkohol någonstans. Fruktigheten i kombination med kolatonerna och vaniljen gör hela upplevelsen nästan godisartad. Eftersmaken är lång och domineras av en lite lätt rostad karaktär.

Summering:
Makalöst bra. En riktig överraskning, för jag hade inte förväntat mig en riktigt såhär hög kvalité, och jag misstänker att lagringen inte var något negativt. Belgien visar återigen att gammal är äldst och kan göra öl som ingen annan. Gillar man fruktig öl (utan att för den sakens skull vända sig till renodlade fruktöl), så är detta en betydligt mycket mer värdig och imponerande upplevelse än vilken dussin-IPA som helst. Solklart det bästa öl jag har druckit på länge, dock under stark konkurrens med I&Gs Irish Whiskey Cask.

Spendrups/Brutal Brewing Hale to Nothing

Spendrups/Brutal Brewing Hale to Nothing
4.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-06

Brutal Brewing är Spendrups egna lilla "microbryggeri", som tillverkar öl som Pistonhead-serien, Cheap Thrills m.fl. I ärlighetens namn så har de inte överraskat mig hittills, men man får ju inte ge upp, och inte döma saker på förhand. Vi ger det en chans och ser vad som händer! Och eftersom man på flaskans etikett bedyrar vikten av ingenting, eftersom intet (på en väldigt ovetenskaplig nivå, i alla fall...) är det som separerar allting annat, och utan ingenting så skulle allt bara vara en stor formlös klump, så följer jag i ingentings spår och utelämnar bilden denna gången. Hah! Oväntat va?


Doft:
Maltig och knäckig med lite lätta, brittiska humletoner. Honung och harts. Ganska tam doft. Aningen blommig och jordig.

Smak:
Mer knäckig maltighet och de brittiska humletonerna får lite mer spelrum, med en markerad men ändå ganska återhållsam beska.

Summering:
Troligtvis det bästa från BB som jag har provat hittills. Därmed inte sagt att det är särskilt imponerande, eller ens bra. Precis som Spendrups vanliga produkter så väcker det inte anstöt, men det väcker inget annat heller. Slätstruket och medelmåtta, men kanske bra på balkongen eller nere i parken med vännerna, vad vet jag?

Früh Kölsch

Früh Kölsch
4.8%
50 cl
Det egna ölskåpet
Tyskland
Provad 2012-04-05

Kölsch härstammar, som namnet antyder, från Köln, och är en kvarleva från tiden innan man började utveckla tekniken för att göra underjäst lageröl, och den går därför under kategorin Ale på Systembolaget.


Doft:
Jästig och mineraltung doft. Jordig, och med en typiskt tyskt dov humlekaraktär. Lite kärvt svavelaktig, med en släng av lite stekos. Hela doften är faktiskt påtagligt matig, med dofter som torkad svamp och parmesanost, med lite blandade grönsaker vid sidan av som sparris, grön paprika och chilifrukter, fast utan hettan. Efter en stund träder en surdegsliknande karaktär fram.

Smak:
Maltig och mineralrik. En diskret fruktighet gömmer sig under en väldigt tung och fuktig, i brist på bättre ord, jordighet. Doften och smaken går väldigt väl hand i hand och ligger väldigt nära varandra. Humlekaraktären skapar en mängd skogstoner, inte minst med just svamp, och därtill lite våta löv. Faktiskt lite våt asfalt också. Grönsakstonerna är däremot inte särskilt påtagliga längre, utan har snarare övergått till att bli fruktiga och gräsiga.

Summering:
Mycket bra öl i gammaltysk stil, något som är väldigt underskattat. Smakrikt och balanserat, men utan att bli påträngande. Gillas mycket!

BrewDog Chaos Theory

BrewDog Chaos Theory
7.1%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-04-04

Predictably Random IPA, säger BrewDog själva. Som vanligt så är det mycket snack när det gäller BD, frågan är bara om det är lika mycket verkstad som det är snack. Etiketten utgörs av en lång utläggning om att kaosteorin, enligt dem, är 1900-talets mest underskattade vetenskapliga teori, och uppmanar oss att glömma fjärilseffekten och istället vänja oss vid BrewDog-effekten. Nåja. Snacka går ju, men att snacka och brygga öl är två helt olika saker.


Doft:
Ordentligt fruktig, men en torr och sågspånsliknande doft, som en gammal träslöjdssal. Torrheten till trots så finns en intensiv sötma och maltighet. En något vegetabilisk ton, som påminner om morötter. Sen har vi massor av tropiska frukter som kokas ihop till klassisk multivitamindryck. Mandariner, limejuice och gräs. Sist en liten släng av kanel och sötmandel. Minst sagt kaotiskt.

Smak:
Trots doften så är det faktiskt malten som är huvudstjärnan här. I alla fall inledningsvis, sen kommer definitivt en släng av den fruktade och ofta omtalade (av mig i IPA-sammanhang, i alla fall) multivitaminen. Jordig och skogsaktig med en tydlig citrussyrlighet. Liten ton av krossade tomater. Påtagligt besk, vilket gör att man undviker att trilla i den totala multivitaminfällan. Maltsötman blir stundom i det närmaste sirapslik, och karamellmalten skänker en lite lätt rostad karaktär och en fyllighet.

Summering:
Smakrik? Ja, absolut. Kaotisk? Inte direkt. I ärlighetens namn kanske inte ett av BrewDogs vassaste nummer, men inte dåligt på något sätt. Försöket att skapa kaos manifesterar sig huvudsakligen i en lite spretig smakpalett, men inget egentligen revolutionärt.

Glenfarclas 105

Glenfarclas 105
60%
100 cl
Den egna whiskyhyllan
Skottland, Speyside
Provad 2012-04-03

Glenfarclas 105 buteljerades för första gången 1968 av den dåvarande destillerichefen George S. Grant som en julklapp till släkt och vänner. Styrkan visade sig vara 105 proof, alltså 60%, och blev sedan världens första kommersiellt producerade Cask Strength-whisky, alltså där man inte spätt ut whiskyn med vatten vid buteljering för att nå t.ex 40, 43, 46 eller 48% som de allra flesta gör, och bevarar därmed en högre koncentration av smakämnen. Tidigare saknade denna whisky åldersangivelse, men nu garanterar man att allt innehåll håller en minimiålder av tio år.


Doft:
Mustig choklad. Till en början spritig, vilket ju knappast kommer som en överraskning vid 60%, men spritigheten avtar fort. Typiska sherrytoner med just choklad åtföljd av torkad frukt och en kraftig nötighet. Spritigheten tar sig doften av nagellack. Sherryn dominerar doften totalt, men jag tycker mig nästan kunna ana en lite oväntad rökighet som diskret gör sig påmind, bara som en skugga, som matchar fruktigheten väldigt fint. Lite brinnande tändvätska, brända sågspån och sist lite vanilj.

Smak:
Visst bränner det till, men att det skulle röra sig om 60% hade jag nog inte gissat, men det är ganska små klunkar som gäller. Extremt fyllig och mustig, på gränsen till köttig. En liten, liten bismak av något metalliskt, som kombinerat med köttigheten påminner om blod. Efter den inledande köttigheten så rullar sherryfaten in som en ångvält över tungan. Väldigt diskreta rökpuffar stiger mot gommen. En lätt oxiderad ton som förmodligen också kommer från sherryfaten följs åt av en angenämt örtig kryddighet, samtidigt som den skänker en lite syrlig karaktär. Det tar inte lång tid för spritigheten att lätta upp, och då blir det förrädiskt lätt att dricka denna bjässe. Den stora, intensiva fruktigheten och stora kroppen balanseras av en rostad fatkaraktär med en liten rondör av vanilj.

Summering:
En riktigt farlig en, men mycket god. Ger man den en stund för att stå till sig och släppa sin aggressiva spritighet så har du en underbart mjuk, fruktig och len whisky att njuta av länge.

La Classica Regina Delle Dolomiti

La Classica Regina Delle Dolomiti
4.7%
50 cl
Det egna ölskåpet
Italien
Provad 2012-04-03

Ett par flaskor av denna trevliga lokala variant följde med hem som gåvor från den oslagbart trevliga Marcello i ostbutiken i Moena, utöver den nyöppnade flaska jag fick i näven så fort jag kom in genom dörren, och hälsades välkommen med ett glatt "Ciao! I know you expert yes, I have new local beer you must try!" Tänk om man fick ett sådant bemötande vart man än kom!


Doft:
Lätt blommig och fruktig doft av parfymerad karaktär. Nyplockade hallon, blommande fläderbuskar och färsk mango. Lätta, lätta anstrykningar av andra tropiska frukter och en maltig sötma. Härligt frisk och läskande doft.

Smak:
Angenämt knäckig maltighet, vilket ger en ganska väldefinierad och bra kropp och tyngd, trots den väldigt låga alkoholhalten. En kärnfull och koncentrerad, men diskret fruktig sötma gömmer sig där också. En väl avstämd humlebeska väger alldeles lagom i förhållande till maltsötman och fruktigheten. Humlen skänker även en aning kryddighet, som man oftast hittar i sydtysk pilsner.

Summering:
Att det skulle krävas ett par italienare för att göra ett lagom starkt, men ändå välbalanserat och smakrikt öl, det kunde väl ingen gissa? Men jag är väldigt glad för det, och jag är väldigt glad för att jag har en flaska till i skåpet att ta till sommaren, eftersom det var väldigt friskt och gott. Till skillnad från mycket öl från medelhavsländerna så är detta dessutom ett helmaltsöl (alltså ingen andel råfrukt, vilket vill säga till exempel majs eller socker), så det har en ordentlig stomme med lite ordentlig karaktär. Mycket bra!

Mohawk Oxymoron Black IPA

Mohawk Oxymoron Black IPA
7.5%
33 cl
Det egna ölskåpet
Sverige
Provad 2012-03-31

Detta blev en solklar favorit för min del bland förra årets påsköl, och det glädjer mig att man har gått över till 33 cl-flaskor, snarare än halvlitrar, då det lätt tenderar att drickas en hel del redan som det är under påsken. Mohawk är dessutom ytterligare ett av dessa intressanta bryggerier som, precis som S:t Eriks, saknar eget bryggverk, och hyr in sig hos Slottskällan istället.


Doft:
Knäckig, lite örtig ton av oregano och basilika. Rostad beska som påminner om vörtbröd och tobak. Russin och mörk sirap eller till och med melass. Kraftigt maltsöt och en frän syrlighet, som inte omöjligt kan komma sig av alkoholhalten.

Smak:
Omedelbart maltsöt och fyllig med inslag av tropiska frukter. Närvaron av passionsfruktstoner får mig att fundera på om det kan vara Chinook, eventuellt? Eftersmaken är rejält rostad och besk, inledningsvis, men bärs upp av den fylliga, nästan köttiga kroppen. Slutslängen av eftersmaken domineras av en torkad fruktighet med nötiga inslag som omedelbart för tankarna till torr sherry. Sist avslutas hela kalaset med lite mandelmassa eller marsipan, det är ju trots allt till påsk.

Summering:
Fortfarande ett riktigt maffigt öl, och jag vet väl inte om jag skulle vilja säga att det gör sig optimalt på själva påskbordet, utan kanske snarare något senare på kvällen. Hög klass, även i år!